steg, och sedermera åter löper lika fort framåt, till dess Husets bord bjuder honom att göra halt. — Melbonrne har ingen behaglig organ; det brister den böjlighet; han har föga eller ingen makt öfver densamma; det ligger någonting hårdt och skråflligt dei. Han talar något väl fort, och det tilltager ännu isera när han kommar i affekt. Vanligtvis hörer man honom öfver hela salen, fastän han icke plägar tala så serdeles högt. —I trots af sina 57 år, synes han vara vid förträfflig helsa, och ännu full af eld. Ean är af något mer än medelmåttig storlek, af stark, satt kroppsbyggnad, så att man genast ser att han kan hålla ut. Vanligtvis sitter han i en beqväm, ogenerad ställning, med ena benet öfver. det andra, och hatten (om sommarn nyttjar hanalltid en grå) sitter så löst på nacken, att man hvarje ögonblick tror act han skall falla från hufvudet. De mödor ech sorger, som åtfölja hans embete, hafva ännu icke plöjt några fåror i hans ansigte, hvilket ser öppnare och sorglösare ut, än de fleste statsmäns. Ånnu är hans färg frisk, hans kind full, och håret svallar brunt öfver de starka maskerade dragen. Hela hans väsen uttrycker rakhet, och i hans maner ligger en enkelhet, som ofta gränsar till plumphet. Ingen skulle tro, ati han någonsin andais hofluften. FOTA ATEA PS ATLET ETSI KIET SHE EDLER