och ett högst konstigt tremulando, bör väl annars räk-
nas till det besynnerligaste man kan höra. Att det
likväl i grunden är någonting gauska naturligt och
fullkomligt sjelflärdt, tyckes vara afgjordt. Det är e-
genteligen alldeles ingenting annat än detta slags strup-
jud, som vi kalla: hojtande, och som man får höra af
valihjon och skogsbor äfven hos oss begagnas. Hos
ett herdefolk i alpirakter, der hjordarna ofta måste
sammankallas från långt aflägsna håll öfver dalar och
fjäll, är det naturligt att en dylik art intonation, som
bättre än andra fyller rymden och geuljuder bland
klipporna, skall framförallt vara vanlig och utbildas.
En annan fråga är, huruvida en folksång, och, hvar-
om vi för tilifället speciellt tala, den Schweitziska eller
Tyrolska, jemte det intresse, den, såsom vi sagt, ge-
nom sin mer eller mindre besynnerliga originalitet, all-
tid måste ega, på samma gång i musikaliskt hänseende
har något större inre värde. Vi äro med rätta stolta
öfver våra egna folkvisor. Det är en evig, oändlig
poesi, som ligger gömd i dessa svårmodiga melodier.
Men ?i många former trifs det sköna, och vi bekänna,
att lika innerligt vi röras af de gamla fornuordiska
tonerna, lika innerligt känna vi oss förfriskade af den
romantiska vårluften i den Schweitziska sången, obero-
ende af dess bisarra jodler och figurer. Hela Schweci:z
är afmåladt i sjelfva dessa themata af vallhornstoner
och eko och fogelsång; det är eit lif af frihet och
glädje, mellan ljudliga fjellar, under en högblå him-
mel
Det ligger likväl i sakens natur, att, när man hört
en eler två af sådana nationalsånger, har man redan
hört dem alla. Det går samma grunddrag i fysiono-
mien genom hela familjen. Så är förhållandet med de
Svenska folkvisorna, och är detsamma med alla andra.
Oaktadt de flesta af de sånger, hvilka Hr och Fru
Hauser, samt Hr Colberg på sin konsert sjöng, hvar för
sig egde utmärkt vackra motiver, blef det derför likväl
på slutet något enformigt. Hvad exekutionen betraffar,
så måste man framförallt utmärka den fuilkomliga en-
semblen i trion, så väli afseende på sjelfva sången i
alla dess minutiösaste och svåraste modulationer, som
behandlingen afackompanjementet samt denna dramatiska
liflighet, som är sydländska sångare i allmänhet egen.
Hr Colberg har en ypperlig röst. Det är en bariton,
men som med en verkligen förvånande säkerbet och
styrka går upp i falsett, till ganska höga toner. Hans
solo, kalladt Schweitzer-längtan, utfördes med mycken
värma och nyansering, och mottogs med allmänt bi-
fall. Huset var kanske föga mer än halft, troligen
till det mesta en följd af den mindre gynnande tidpunkt
konsertgifvarne valt för sitt uppträdande, i anseende. til
de flera stora konserter, hvilka i dagarna näst förut
blifvit gilna och hvaraf den musikälskande publiken må
hända ännu egde för sköna minnen, för att låta dem
så smart utträngas af några nya intryck. Hennes Maj:t
Drottningen hedrade konserten med sin närvaro.
De Tyska Skådespelarne.
Kongl. Theaterns scen har under de sednare dagarna,
på samma gång som vårens stora skådebana, haft att
fägna sig öfver n påhelsning af gäster ifrån södern,
och om dessa sednare också icke just kunna kallas
melodiskt klingande lärkor, har allmänheten likväl
vetat att med välvilja emottaga ett främmande, som så
sällan anländer till våra kuster. Herr Hauser med fru,
och N. Nusch, hvilka nyligen hitkommit från Tyskland,
kunna icke egentligen sägas hafva gifvit hvad man kal-
lar gästroller, emedan de ensamma utfört sina partier,
och dessa endast varit detaljerade och efter personalens
tillgångar lämpade scener ur större stycken, nemligen
ur Rossinis Tancred och ur Grillparzers Stamfru.
Dylika föreställningar kunna svårligen lemna tillräcklig
grund för ett totalomdöime öfver de uppträdande perso-
nernas talang, och vi ege sålunda föga att säga derom.
Mindre lyckligt förefsller oss fru Hausers val af Tan-
creds parti; hennes röst är icke allt, och hon tyckes
för öfrigt, oaktadt en viss manhaftighet i sina gester,
ega föga disposition för en manlig roll. Hr Nusch
har en stark och fyllig bariton: oaktadt hans mindre
behagliga method att taga ut tonen, gör detta i förening
med en vacker theaterfigur, honom till en ganska god
sujet för operan, om han äfven som egentlig skåde-
spelare icke kan göra anspråk på någon högre rang.
En ganska rik kostymering bidrager att gilva föreställ-
ningarna eclat, och, såsom i alla fall egande nyheiens
behag, hafva de utgjort ett icke obehagligt diverti-
mento i de annars tämligen enahanda sceniska nöjena.
mm? —————— MR VV
Enligt upplysnirgar i Westeråsbladet, har nu äfven
Kontraktsprosten Svedelius i Mora afsagt sig förslaget
till Domprost-embetet i Westerås. Orsaken till dessa
oe fu lsan fån oem eå indrästios Jläsenhet. anses,