gelske trupperne funnos flera rekryter, som frågade sina
officerare hvilket de skulle stoppa förut i gevärspipan,
krutet eller kulan? Man svarade dem, att de för den
gången icke borde bry sig om hvarken krut eller kula
u:an nyttja bajonetten. Engelsmännnens förlust upp-
gifres till 10 officerare, 5 uuderoflicerare och 116 sol-
dater döda, samt 2 generaler, 53 officerare, 33 under-
officerare och 594 soldater sårade, hvaraf likväl
endast några hafva lätta blessyrer. Jemte de saknade
uppgår kela förlusten till 833 man. De Spanska trup-
pernes är icke upgifven, men Jauregui skall hafva stupat.
A Carlisternas sida har Sagastibelza fallit och deras
förlust beräknas till 2000 man. Innevånarena i 5. Seba-
stian hafva uppfört sig med mycket ädelmod emot En-
gelsmännen, och derigenom godtgjort den elaka behand-
ling, dess2 rönte i Vittoria. - Husegarne förde de så-
rade officerarne in i sina hus och tilläto ej att de bu-
ros till hkospitalerna. — De få fruntimmer, sem funnos
qvar i staden, gingo, försedda med vin och bröd, ut
på lanusvägen för att dermed förse i synnerhet de så-
rade. — De fångne Carlisterne hafva blifvit väl be-
handlade, men det lärer ej hafva varit möjligt att skyd-
da alla officerarne mot de förbittrade soldaternes hämd-
girighet. — Man trodde att General Evans för denna
seger skulle bli upphöjd till Generalmajor i Spansk
tjenst. Han har emellertid icke ännu kunnat bemäkti-
ga sig staden Ernani, ehuru han innehar höjderna som
beherrska den, emedan den försvaras genom en stark
redutt.
Afven mellan Cordova och Eguia har en träffning
egt rum samma dag som Carlisternas nederlag vid sS.
Sebastfan. — Den lärer ha fortsatts i flera dagar, men
som det tyckes af de ofullständiga och stridiga beråt-
telserna ieke haft något bestämdt resultat, åtmin-
stone icke något till Carlisternas fördel.
Till följe af tvistigheter, som uppkommit vid Don
Carlos hofläger, sedan han uppdragit aHa ärendernas
gemensamma förvaltning åt en enda minister, har han
befallt, att ingen, som kom ifrån hans högqvarter, skul-
le få passera gränsen. Icke destomiadre har det lyc-
kats hans fordna minister Cruz Mayor, att komma i-
genom till Bayonne; Tvänne nyligen af honom utfär-
dade proklamationer anses som bevis på den kritiska
ställning, hvari han nu beflnner sig. I deh ena beröm-
mer han innevånarna i Navarra och de Baskiske pro-
vinserna för den trohet, hvarmed de försvarat hans rät-.
tigheter, och lofvar, att, så snart han segrat, vill han
allmänna församlingar höra deras önskningar och be-
kräfta deras rättigheter. Härtill erfordras likväl nya
uppoffringar, hvilka han dock med visshet väntar af
dem. — I en annan proklamation befaller han folket i
vissa orter, vid dödsstraff.at vid Christinoss annalkan-
de bortföra sin egendom och sätta sina hus i brand.
Detta har väckt den högsta förtrytelse bland landifol-
ket.
M England.
Ofverhusets förfarande med Irländska municipalreform-
billen synes öfverallt, utom i Torykoterierne, väcka den
lifligaste indigvation, och det är sannohkt att Lorderne
derigenom ansenligt fortskyndat tidepunkten för den re-
form af deras eget hus, som blir oundgängligt så-
vida Engelska folket verkligen skall få ullgodonjuta
frukterne af den förbättrade representation, reformbil-
len gaf detsamma. Kan väl någonting orimligare och
inkonsequentare tänxzas, än att, under det folket i de
Engelska och Skottska städerne sjelf får utse sina mu-
nicipaliteter, denna rättighet helt och hållet förvägras
Irländarne, af intet annat skäl än att pluraliteten af
dem är katholiker, och att det är OConnell, som för-
fäktar deras sak? Engelska bladen hafva uppfunnit ett
serskildt namn för den sjukdom, som plågar Ofverhu-
set, och drifver det till alla dessa vilda och sanslösa
steg, hvilka förr eller senare måste nedkalla folkvreders
aska öfver Lordernes hufvuden. De lida, de stackars
menniskorna, af OConnellophobi.? Det behöf-
ves ej mera, än att et förslag till någon
nyttig reform blifvit med värma omfattadt — af
OConnell; straxt ser man de ärfiige legstiftarne
darra och skygga tillbaka derför, liksom voro de från
sina sinnen. .OConnell har nu också öppet och hög-
tidligen förklarat, att Irland aldrig haratt vänta rättvisa,
så länge Ofverhuset fortfar i sin nuvarande samman-
sättning. — Detta yttrande förekommer i ett bref, com
han nyss tillskrifvit valmännen i Kilkenny, för hvilken
plats han lärer blifva vald till parlamentsledamot, se-
dan han ansett sig böra nedlägga fullmäkvgskapet för
Dublin, der hans val blifvit öfverklagadt. Den komitd, som
blifvit nedsatt att undersöka legaliteten af valet, och att yt-
tra Cigg darifvrer Järer antBnaoen gsonvnAm manhinostnana. AV