En Bonde från Svartlösa härad hade för något öfver åtta dagar sedan varit här i Stockholm, i ändamål att sälja granris och viskor m. m., och medhade sin sjuåriga son. Under hemresan, åkande å en vanlig bondvagn med 2:ne hästar, hade masnen bhfvit sömnig och ötverlemnat tommarne till gossen, samt derefter insomnat. Gossen hade sedermera kört hästarne tills äfven han, efter hvad man kan förmada, öfverlemnat sig åt sömnen. Hästarae som sålunda fingo sin frihet, fortsatte likväl vägen; men ankomne till bron hitom Fittja Gästgifvaregård, hade de, efter gammal vana, gått ned till sjökanten och ett stycke uti vaitnet för att dricka, samt derefter åter uppgått och bezxfvit sig vidare äå hemvägen tilis de kommo till Söderby krog. Der vaknade manaen och saknade soaena. Återkommen till Fittja bro erfor han att gossen, då hästarne der nedgåt i vattnet, fallit utaf vagnen och drunknat.