hafva få menniskor varit så saknade som han är. Alla tsla om hans stora planer och tankar, dem de tvifla ett någon annan kaa genomföra. Arbetet, så klaga folket, går tyngre, då haus råd och uppmuntran ej mera äro alt tillgå. Saknaden delas äfven af andra, som kände honom, utan att i affärer hafva med honom att göra; ech han har den sällsynta lyekan, att man icke far höra någon tala ondt om horom. Abrahmscen dog den 3 sistl. April, efter en kort, genom förkylning ådragen sjukdom. Hans karakteristik kan ses ef det redan anförda: han var en af dessa sällsynta, af natsren gifmildt utrustade menniskor, som kaappast behöfva uppfostrans hjelp, för att beherrska sit Ode och sin omgifning, för att atvinga menniskorna och naiurea, hi sd de kunna åstadkomma, och för ati säita lif och rörelse i allt omkring sig. Han hade, hvad man erdspriksvis kallar en öppen hand, lefde ech lät lefva. Högs st återhållsam för sin egen person och under sina tusenfaldiga sysselsättningar, kunde han, då det gällde, utbreda en gästrihet, som förundrade den, hvilken icke visste, at Å. icke var ibland dem, sem anse spara såsom enda vägen att förvarfva. Hans gistfribet var naturlig böjelse; och om den någon gång var kaliyl, så förtänke honom ingen det! Sämre medel any ända: dageligen. Såsom nämndt är: författaren af dessa rader var aldrig beksnt med A. ech har endast händelsevis kommit att nu ligga några närmare detaljer till den generella kunskap, som förf. i flera år haft om den ovanligt verksamme mannens företag. — Det är icke för satt behaga någon enskildt, som detta är författadt, men för ait uppdraga den, tyvärr sällsynta, taflan af ea industriös man, som gör stora affärer i verkligen produktif väg och icke blott genom ett vågspel på börs och annorslädes, eller genoom det småaktiga gnideriets långa törneströdda, men oftast säkra väg.