2:o vore han icke af slafvar sammansläpad, för att tillfredställa en inbilsk despots nyck, utan byggd af fria arbetare emot dagspenning, som sammanskjutits af kapitalister; 3:o skulle der högas och lågas ben komma att hvila tillsamman, hvarigenom den hänryckande tankea vore borta, att det ofantliga skalet vore I spunnet endast för att innesluta mumien efter en enda stoftets son, som kanske stod på mensklighetens lägsta trapps!eg, både i fysiskt och intellekiuelt afseende. Skilnaden mellan forntidea och nutiden är den, att den förra företer några förvånande jetteverk — förvånande, äfven de, otast derföre att mean lånat beskrifningen från en tid, då man sett så litet verkställdt — men ait i nutiden jetteverken så lätt bortblandas uti den stora mängden af stora företag. En annan skil-) nad är den, att man nu gerna vill veta, Awarföre ett stort företag göres, hvilket åter af våre historiske anses för ea häd.ls2. -Att detta hivarföre allud skulle innebära en fråga om mat och dryck och kläder o. d., det är en fullkomligt lögnsktig beskyllaing, som vidhålles derföre, att man icke har någon annan. I denna beskylluivg ingår naturligtvis också pladder om nyttoforfäktarnes motvilja mot tempel. Angrar man då sina fordna ytt anden t. ex. om Riddarholmskyrkan ? Begynner man besiana sina synder och tänka, att blott det är fråga om ett tempel, så upphör all pröfning, om och hvarföre och hvem och huru o. s. V. i Oändlighet? Annars påminner man sig lätt, att just i nyttoförfäktarnes land, der man lagt gator i stället för att bygga pyramider, d. v. s. frombragt en beqvämlighet fr millioner, i stället för en begrafoingsplats åt en, hände sig, för några år tillbaka, att ett gammalt herrligt tempel skadades genom ett mordbrandförsök. Den betydliga summan af nära en million Rar rgssedlar erfordrades till skadans reparerande; och aldrig har en summa blifvit lättare samlad. Inom kort tid s:od templet åter i sin gamla prakt, oförminskad, kanske ökad. . Men nyttan — den olyckliga nyttan — tål man då den under insa villkor? I förtroende sagdt, käre läsare, man tål den nog, blott den icke blir allmän, blott icke hopen, endast några få utvalde, tillåtes att dela den. Man har en viss idiosynkrasi, ett slags vattenskräck, emot allt allmänt, man agerar blyg och håller fingrarna för ögonen, blott det ordet nämnes. Somliga förstå väl icke så noga, hvarken hvad ee älska, eller hvad de hats; ven det, som en gång blifvit en jargon; det upprepa de. Några få inom orden äro vetande; de andra efiersäga blindt. , Sålunda har, bland annat, nyttan blifvit ett föremål för små utfall äfven ifrån den, som, om han ville ransaka sitt eget hjerta, skulle hitta en liten, ganska varm och snygg kammare inredd för henne. Öch på samma sält kunna de ifrigaste predikningar mot frosseri och köttets fodrande höras från en mun, som knappast förmår öppna sig för fetma och dynt. Att predikaren sjelf fodrar köttet, det är i sir ordning; men hopen skall vackert låta bli. . Hvad dessa predikaingar mot nyttan rätteligen betyda, hvarifrån de komma, och när de tngo sin begynnelse, är ett ämne, som fordrade en egen bok, för att afhandles. Mycket har väl bitterheten redan afstadnat, men utbryter annu här och der hos någon misslyckad fosforist, som blifvit qvarglömd vid den stora reträtten , och sofvit alisedaa på sina drömmars mjuka hbyende. ) Mehemed Ali råkar väl snart lika illa ut, som Lördags-Magasinet. Han tyckes icke heller se de fyratio seklerna med nog historisk vördnad; dagens post medförer underrättelse, att han ämnar nedbryta en af pyramiderna vid Ghizehb, för att använda stenarna till byggnadsämnen. Hans gudlöshet måtte väl icke gå så långt, att han brukar dem till gatläggning! Calmar den 4 Maj Sistlidane Lördags eftermiddag ämnade Saltpetter-sjuderi-verkmästaren J. Sjögren begifva sig åt landet, för att fortsätta detta af honom i flere år utöfyade yrke. Sedan han betingat sig skjuts bos en af sina ungdomsvänner och begifvit sig åstad, hunno de ej längre än något öfver en fjerdingsväg ifrån staden, förr än, under åkandet utför en backe, bägge föllo af vagnen och Sisöoren tass: etendäd ann ifrån landeväsven Han eftarloma