medel, som influtit 1835 för försålda statsländerier och ytterligare inflyta under loppet af vissa år, fördelas emellan de serskilda staterne, i förhållande till anvaiet af deras representanter i kongressen. De serskilda staterze skulle derigenom blifva i stånd att bringa till fullbordan deras lokala förbätringar, utan att behöfva pålägga nya skatter eller göra lån. Derigenom skulle öfverskottet i Förenta Staternes Skattkammare blifva inskränkt till en måttlig summa, och de andra allmänna inkomsterne voro dessutom mer än tillräckliga att bestrida alla regeringens utgifter. Denna bill kommer snart under diskussion i kongressen, och man väntar en ganska animerad och intressant debatt. Att döma efter som det nu ser ut, torde billen passera båda Husen, men sedermera få presidentens veto, emedan svårligen tvenne: tredjedelar af alla rösterne i båda Husen komma att förena sig för densamma. Således uppstår återigen frågan: huru skall man då använda detta öfverskoti? Många projekter utkläckas, men de äro ännu för omogna för att förtjena omnämnas. Ni kan latteligen föreställa eder, att denna sakernes ställning är förträffligt egnad, att samla en hel skara hungriga spekulanter kring skattkammaren, och att det kommer att blifva en fortfarande strid om segrens byte. Drottningen af Madagascar har genom en förordning förbjudit sina undersåtare, att bekänna sig till Christna religionen, och befallt att de i religions saker skola noggrannt hålla sig till förfädrens bruk och stadgar.