medel, som influtit 1835 för försålda statsländerier och
ytterligare inflyta under loppet af vissa år, fördelas e-
mellan de serskilda staterne, i förhållande till anvaiet af
deras representanter i kongressen. De serskilda staterze
skulle derigenom blifva i stånd att bringa till fullbordan
deras lokala förbätringar, utan att behöfva pålägga nya
skatter eller göra lån. Derigenom skulle öfverskottet i
Förenta Staternes Skattkammare blifva inskränkt till en
måttlig summa, och de andra allmänna inkomsterne
voro dessutom mer än tillräckliga att bestrida alla re-
geringens utgifter. Denna bill kommer snart under
diskussion i kongressen, och man väntar en ganska
animerad och intressant debatt. Att döma efter som det
nu ser ut, torde billen passera båda Husen, men se-
dermera få presidentens veto, emedan svårligen tvenne:
tredjedelar af alla rösterne i båda Husen komma att för-
ena sig för densamma. Således uppstår återigen frågan:
huru skall man då använda detta öfverskoti? Många pro-
jekter utkläckas, men de äro ännu för omogna för att för-
tjena omnämnas. Ni kan latteligen föreställa eder, att
denna sakernes ställning är förträffligt egnad, att samla
en hel skara hungriga spekulanter kring skattkammaren,
och att det kommer att blifva en fortfarande strid om
segrens byte.
Drottningen af Madagascar har genom en förordning
förbjudit sina undersåtare, att bekänna sig till Christna
religionen, och befallt att de i religions saker skola
noggrannt hålla sig till förfädrens bruk och stadgar.