Namnet Grisi, redan så stort inom sångens verld, teknar sig att blifva icke mindre ryktbart inom dansens. En ung kusin af Julia Grisi, som heter Carlotta, gjorde för 14 dagar sedan sin debut i en pas de deux med Perrot, på Konungens teater i London, på ett sätt som satte hela huset i högsta förtjusning. Se här hvad ett Engelskt blad yttrat derom: Carlotta Grisi är ung, vacker, och väl formad. Hon kan kallas modell för en dansös. Hennes hufvud är litet, kroppen fyllig och lätt, och har någonting luftigt i sina rörelser; hennes yrist är just sådan man tänker sig piedestaln för en lefvande stod af en dansös. Hennes air och sält — någonting, som Taglioni har så mycket att tacka för sin framgång — åro intagande; hennes rörelser af naturen fria och behagliga, och uttrycket i hennes ansigte (ty olik de flesta dansöser, har hon verkligen ett sådant uttryck) är gladt och angenämt, utan att vara tillgjordt. Hennes stil liknar Taglionis i det storartade, såsem en ballettmästare skulle uttrycka sig, och äfven i lätthet och elegans; men med mera lif och styrka. Om Grisi ännu icke utför samma under som Taglioni, så visar hon dock att hon kommer att göra det, när öfning hunnit ännu mera utveckla hennes förmåga, och hon är redan en fruktansvärd rival för Taglioni. Det basta bevis vi kunna gifva för hennes förträfflighet, är att vi aldrig mindre varit påminte om det mekaniska i Fransmännens dans, än då vi sågo henne. Det var i sanning rörelse satt i poesi, fastän rythmen var artificiell. Julia Grisi var från en loge vittne till sin unga kusins triumf. Pas de deux, som hon dansade, målade en scen mellan tvenne älskande, och började med långsama rörelser, hvilka tillkännagåfvo en skygg ömhet: Snart blefvo de mera snabba och lifliga, och öfvergingo slutligen till uttryck af den mest hänryckta glädje. : Ailt utfördes med lika fullkomlighet, och åskådarne gåfvo luft åt sin förtjusning genom långa salfvor af handklappningar och bravorop.