Namnet Grisi, redan så stort inom sångens verld, tek-
nar sig att blifva icke mindre ryktbart inom dansens.
En ung kusin af Julia Grisi, som heter Carlotta,
gjorde för 14 dagar sedan sin debut i en pas de deux
med Perrot, på Konungens teater i London, på ett sätt
som satte hela huset i högsta förtjusning. Se här hvad
ett Engelskt blad yttrat derom:
Carlotta Grisi är ung, vacker, och väl formad.
Hon kan kallas modell för en dansös. Hennes hufvud
är litet, kroppen fyllig och lätt, och har någonting luf-
tigt i sina rörelser; hennes yrist är just sådan man tän-
ker sig piedestaln för en lefvande stod af en dansös.
Hennes air och sält — någonting, som Taglioni har så
mycket att tacka för sin framgång — åro intagande;
hennes rörelser af naturen fria och behagliga, och uttryc-
ket i hennes ansigte (ty olik de flesta dansöser, har hon
verkligen ett sådant uttryck) är gladt och angenämt, utan
att vara tillgjordt. Hennes stil liknar Taglionis i det stor-
artade, såsem en ballettmästare skulle uttrycka sig, och
äfven i lätthet och elegans; men med mera lif och styr-
ka. Om Grisi ännu icke utför samma under som Tag-
lioni, så visar hon dock att hon kommer att göra det,
när öfning hunnit ännu mera utveckla hennes förmåga,
och hon är redan en fruktansvärd rival för Taglioni.
Det basta bevis vi kunna gifva för hennes förträfflighet,
är att vi aldrig mindre varit påminte om det mekaniska
i Fransmännens dans, än då vi sågo henne. Det var i
sanning rörelse satt i poesi, fastän rythmen var artifi-
ciell.
Julia Grisi var från en loge vittne till sin unga ku-
sins triumf. Pas de deux, som hon dansade, målade
en scen mellan tvenne älskande, och började med lång-
sama rörelser, hvilka tillkännagåfvo en skygg ömhet:
Snart blefvo de mera snabba och lifliga, och öfvergingo
slutligen till uttryck af den mest hänryckta glädje. : Ailt
utfördes med lika fullkomlighet, och åskådarne gåfvo luft
åt sin förtjusning genom långa salfvor af handklappnin-
gar och bravorop.