klasserna, kunna icke läggas Ständerna till last. ) In-
gen pretenderar ait den Statssekreterare, som kontrasig-
nerat författningen, skall vara en kunnig brånnvinsbrän-
nare, och man kan derföre blott beklaga, att han sanno-
likt anförtrott utarbetningen af det tekniska i densamma
åt någon vetienskapsman, helt och hållet okunnig i det
praktiska af yrket. — Såsom ett ytterligare bevis härpå
kan anföras, att i f 13 stadgas: att hatten endast får
innehålla ett tomt rum.? — Härigenom äro- ifyllnings-
rören på hatten förbjudna, ja till och med omrörnings-
vefven, som går igenom hatten; men längre fram i för-
fattningen ser man dock att de äro tillåtna. — Om
tumtalet i ångrörets diameter m. m. är verktum eller de-
cimaltum, nåmnes ej en gång. Den ganska vanliga in-
rättningen, att hafva mäskvärmare i hatten, är också der-
igenom förbjuden; författningens ändamål är således. för-
feladt, dess definitioner till en del gåtor, dess stadganden
fta onödigtvis betungade och tvetydiga, och dess beskatt-
nings-proporiioner oriktiga. Den är derföre en af
de större ekonomiska olyckor, som på länge träffat Sver-
ges landibruk. ,
Så slutade min granne. Med stigande förskräckel-
se hade jag afhört hans tal, och minga gånger
varit på vägen att laga flykten. Jag sansade mig dock; .
ty jag ville icke gifva honom denna seger, och framträd-
de temligen modigt för att svara på hans hädelser —
men hvad skulle jag säga? Några motskäl kunde jag
icke i hest erinra wig. Lyckligtvis föll det mig in att
hela hans deduktion var ett foster ai liberalismem. Jag
hade händelsevis nyss läst Hr Atterboms filosofiska skrif-
ter, hvari detta missfoster för alltid blifvit tillintet-
jordt, och kom ännu ihåg åtskilligt, som, då det pas-
sade för hela liberalismen, äfven måste duga för en del
deraf.. Jag tog derföre i hast på mig en lärd och ötver-
lägsen mine och svarade: Din theorie är ett negatift
förstånds-ideal eller förstånds-absolutum, uppkommet på
rationalväg, genom falsk abstraction, från den posiviva
förnufis-idgen. — — Och hvad det praktiska angår,
ss innebär det blött en otyglad åtrå hos ditt enskilda
mennisko-jag, att sjelft vara personificationen af detta
absolutum, och dymedelst upphöjas antingen till det
största möjliga välde öfver alla andra jager, eller åtmin-
stone till ett af dem alla oberoende punkilif. )
Så sagdt, tog jag hatt och käpp och skyndade på
dörren, utan att akta det gapskratt, som skallade efter
mig. — Jag beslöt genast ati nedskrifva dessa mina
anmärkningar och min lyckade vederläggning af min
grannes sofismer. Lät mig nu veta dina tankar, och
rådför dig med kloka hufvuden i Stockholm, huru man
skall bete sig emot sådane motståndare.
) Huru orättvist bela skulden till den sista bränvins-
förordningen vältras på Ständerna ensamt, är ej svårt
att ådagalagga, och det är rätt märkvärdigt att med
den förklaring af ledsnad öfver de nu rådande be-
skattningsgrunderna för bränvinsbränningen, som Re-
geringen yttrat i afslaget på Konungens Befallnings-
hafvandes i Wexiö hemställan, jemföra ingressen till
nämnde bränvinsförordning, deri Regeringen säger
sig hafva, genom sin skrifvelse till Ständerna af den
8 Februari 1834, föreslagit just de principer som
Ständerna, med ledning af de åsigter Regerin-
gen yttrat, antagit och lagt till grund för deras un-
derdåniga skrifvelse af den 14 Maj 1835, på hvilker
hela bränvinsförfattningen är baserad. — Mången
finnes dock som tror, att den höga skatten var än-
damålet, och bränvinsförfattningen medlet att vinna
detta ändamål, hvarföre äfven de beskedliga mnykter-
hetsvännernas ifver ganska habilt begagnades, och kom,
som man plär säga, rätt väl till pass.? — Att nu
Ständerna efteråt få bära skalden, kan ej skada, ty
troligen skall både förargelsen och skatten göra dem
visare till en anvan gång. —
- Ins. anmärkn.
) Atterbows skrifter, 1:sta bandet pag. 363.
—— OAS
(Införes på begäran.)