klasserna, kunna icke läggas Ständerna till last. ) Ingen pretenderar ait den Statssekreterare, som kontrasignerat författningen, skall vara en kunnig brånnvinsbrännare, och man kan derföre blott beklaga, att han sannolikt anförtrott utarbetningen af det tekniska i densamma åt någon vetienskapsman, helt och hållet okunnig i det praktiska af yrket. — Såsom ett ytterligare bevis härpå kan anföras, att i f 13 stadgas: att hatten endast får innehålla ett tomt rum.? — Härigenom äroifyllningsrören på hatten förbjudna, ja till och med omrörningsvefven, som går igenom hatten; men längre fram i författningen ser man dock att de äro tillåtna. — Om tumtalet i ångrörets diameter m. m. är verktum eller decimaltum, nåmnes ej en gång. Den ganska vanliga inrättningen, att hafva mäskvärmare i hatten, är också derigenom förbjuden; författningens ändamål är således. förfeladt, dess definitioner till en del gåtor, dess stadganden fta onödigtvis betungade och tvetydiga, och dess beskattnings-proporiioner oriktiga. Den är derföre en af de större ekonomiska olyckor, som på länge träffat Sverges landibruk. , Så slutade min granne. Med stigande förskräckelse hade jag afhört hans tal, och minga gånger varit på vägen att laga flykten. Jag sansade mig dock; . ty jag ville icke gifva honom denna seger, och framträdde temligen modigt för att svara på hans hädelser — men hvad skulle jag säga? Några motskäl kunde jag icke i hest erinra wig. Lyckligtvis föll det mig in att hela hans deduktion var ett foster ai liberalismem. Jag hade händelsevis nyss läst Hr Atterboms filosofiska skrifter, hvari detta missfoster för alltid blifvit tillintetjordt, och kom ännu ihåg åtskilligt, som, då det passade för hela liberalismen, äfven måste duga för en del deraf.. Jag tog derföre i hast på mig en lärd och ötverlägsen mine och svarade: Din theorie är ett negatift förstånds-ideal eller förstånds-absolutum, uppkommet på rationalväg, genom falsk abstraction, från den posiviva förnufis-idgen. — — Och hvad det praktiska angår, ss innebär det blött en otyglad åtrå hos ditt enskilda mennisko-jag, att sjelft vara personificationen af detta absolutum, och dymedelst upphöjas antingen till det största möjliga välde öfver alla andra jager, eller åtminstone till ett af dem alla oberoende punkilif. ) Så sagdt, tog jag hatt och käpp och skyndade på dörren, utan att akta det gapskratt, som skallade efter mig. — Jag beslöt genast ati nedskrifva dessa mina anmärkningar och min lyckade vederläggning af min grannes sofismer. Lät mig nu veta dina tankar, och rådför dig med kloka hufvuden i Stockholm, huru man skall bete sig emot sådane motståndare. ) Huru orättvist bela skulden till den sista bränvinsförordningen vältras på Ständerna ensamt, är ej svårt att ådagalagga, och det är rätt märkvärdigt att med den förklaring af ledsnad öfver de nu rådande beskattningsgrunderna för bränvinsbränningen, som Regeringen yttrat i afslaget på Konungens Befallningshafvandes i Wexiö hemställan, jemföra ingressen till nämnde bränvinsförordning, deri Regeringen säger sig hafva, genom sin skrifvelse till Ständerna af den 8 Februari 1834, föreslagit just de principer som Ständerna, med ledning af de åsigter Regeringen yttrat, antagit och lagt till grund för deras underdåniga skrifvelse af den 14 Maj 1835, på hvilker hela bränvinsförfattningen är baserad. — Mången finnes dock som tror, att den höga skatten var ändamålet, och bränvinsförfattningen medlet att vinna detta ändamål, hvarföre äfven de beskedliga mnykterhetsvännernas ifver ganska habilt begagnades, och kom, som man plär säga, rätt väl till pass.? — Att nu Ständerna efteråt få bära skalden, kan ej skada, ty troligen skall både förargelsen och skatten göra dem visare till en anvan gång. — Ins. anmärkn. ) Atterbows skrifter, 1:sta bandet pag. 363. —— OAS (Införes på begäran.)