le, skulle grundlösheten af beskyllningen -hlifva uppenbar. Nu har jag slutat vederläggningen af detta gemena förtal, och då räkningen således är uppgjord med Torles, får jag fråga om bland eder finnes några radikaler? (hör och skratt). Jo, eo mängd, tror jag. Derföre förkunnar jag eder, att äfven jag är en radikal — en äkta radikal. (Bifallsrop). Det vill säga, att det icke finnes ett enda missbruk i kyrka eiler stat, som jag icke skulle vilja se i grund botadt. Jag har kommit hit, icke för att tillfredsställa personlig fåfänga — icke för att njuta af det pompösa och stolta i en offentlig procession — nej icke ens för att glädja mig åt det ädla Engelska folkets bifallsrop, (och hvad kan likväl vara mera lifvande, mera förtjusaude, än det?) Det var icke för någonting af allt detta, jag kom hit. Jag kow hit i min kallelse; ty, tillåten mig säga, det, jag arbetar för min salighet, derigenom att jag söker göra ) godt åt: mitt fädernesland och befordra Englands frihet (bifallsrop). Jag anhåller om eder uppmärksamhet för ett par saker, jag har att säga eder. Det är icke för min egen person jag begär detta, ty ingenting, som i rörer en så obetydlig individ, som mig, kan förtjena ! eder uppmärksamhet. Men det anspråk jag framställer, i är grundadt på mitt offentliga lif, och de tjezster jag ! gjort det allmännas. Det är detta anspråk, som gör att jag vänder mig till en så utmärkt församling af denna stora nation, som står främst bland alla i konster, i krigets yrken, i vetenskaper och i manufakturer ; men framför allt främst i det ärofulla och, minnesvärda factum, att under den långa och mörka despotismens : natt, som hvilade tungt öfver andra nationer, frihetens heliga låga vårdades af detta folk, med ett nit, som aldrig aftog, aldrig kallnade. (Bifallsrop). Jag kommer hit för att göra eder en fråga — jag frågar förtröstansfullt eder, som vakta offentliga personers handlingar, och. gifva akt på huru de rösta — har jag nånsin gifvit min röst i parlamentet till ökande af edra pådrifvares makt, eller till förminskande af eder frihet (höga rop af: aldrig!)? Har någonsin en ätgärd af välgörande syftoirg för England varit föreslagen i parlamentet, och icke villigt erhållit min röst (hör!)? Har någonsin ett förslag blifvit understäldt lagstiftande makten, hvilket gått ut på att utvidga Engelska folkets frihet, utan att jag af all min förmåga sökt befordra det? Nej, aldrig (bifallsrop). Det hvarken har skett, eller kommer någonsin attske (förnyadt bifall). Mitt anspråk på eder har sin grund deri, att jag sympathiserar med eder, och vill se hvarje arbetsam man åtnjuta frukter ne af sin industri — se hvarje ledamot af samhället i besittning af de rättigheter och privilegier, som böra tillhöra alla. Jag vill att hvarje kast och färg — lika mycket huru mörk solens stråle må hafva bränt hans hud — måtte komma i åtnjutande afpolitisk frihet. Jag frågar icke efter hvilken kast, färg eller trosbekännelse en menniska må tillhöra, jåg förfäktar hennes eviga oföränderliga rättighet till frihet (enthusiastiska bifallsrop). Men dessa äro endast allmänna termer, och jag kommer nu till specialiteter. Först påstår jag att hvarje man bör ega rätt att välja representant i parlamentet hör!). Jag är en afgjord förfäktare af allmän rösträttighet (bifall). Då jag ser den ena menniskan kommen till verlden naken, och den andra med stöflor och sporrar (skratt), så tror jag att denna skillnad har sin grund i konstlade förhållanden inom samhället, och att de kanhända hafva en ganska helsosam verkan; men jag: går aldrig in på, att blotta omständigheten af olika fodsel skall få skära af en rättighet eller tillintetgöra en frihåt (Hör, hör! och bifallsrop). Hvarje man i England betalar skatter; hvarje man, som betalar skatter och icke har iösträttighet, är i min tanka röfvad (bifall.) Jag är också för hemlig omröstning vid valen (hör! hör!), hvarigenom mensklighetens interessen skola befrömjas och konstitutionens afsigt med rena, obestuckna val uppnås. Hvad är lättare än för en rik Toryröfvare att säga till handtverkaren: Jag skall köra bort dig, om du icke röstar såsom jag vill? (Hör! hör!). Hvad kan väl den ärlige Ebgelsmannen göra? Han måste antingen qväfva samvetets röst, eller också manligt gå till valstället, för att votera såsom hans samvete bjuder (bifallsrop), och följden kan blifva att han drifves från hus och hem med en svältande familj, för att tillfredsställa någon lumpen aristokrats nycker. (Bifall.) Då en man voterar med kula, voterar han som hen vill. Ingen kan förfölja honom för det han utöfvar sin rösträttighet som han bebagar, ty med det omröstningssättet vet ingen haru han voterat (hör!) En annan stor fördel af hemlig omröstning är den, att den nästan belt och hållet, måste göra slot på mutor och korruption. — Hvartill gagnade det väl, med ett sådant röstningssätt, . att muta en röstegare? Hvad säkerhet finnes det väl, att den röstande ger valuta för de penningar han emottagit? Om han är skurk nog att aga mutor, så kan man ja icke veta om han ej dertill lägger skurkstrecket att lofva rösta på ett sätt, och i sjelfTa ualat näcta nå ett annat? NI kan Så gerna käna