le, skulle grundlösheten af beskyllningen -hlifva uppen-
bar. Nu har jag slutat vederläggningen af detta geme-
na förtal, och då räkningen således är uppgjord med
Torles, får jag fråga om bland eder finnes några radi-
kaler? (hör och skratt). Jo, eo mängd, tror jag. Der-
före förkunnar jag eder, att äfven jag är en radikal —
en äkta radikal. (Bifallsrop). Det vill säga, att det ic-
ke finnes ett enda missbruk i kyrka eiler stat, som
jag icke skulle vilja se i grund botadt. Jag har kom-
mit hit, icke för att tillfredsställa personlig fåfänga —
icke för att njuta af det pompösa och stolta i en of-
fentlig procession — nej icke ens för att glädja mig åt
det ädla Engelska folkets bifallsrop, (och hvad kan likväl
vara mera lifvande, mera förtjusaude, än det?) Det
var icke för någonting af allt detta, jag kom hit. Jag
kow hit i min kallelse; ty, tillåten mig säga, det, jag
arbetar för min salighet, derigenom att jag söker göra )
godt åt: mitt fädernesland och befordra Englands frihet
(bifallsrop). Jag anhåller om eder uppmärksamhet för
ett par saker, jag har att säga eder. Det är icke för
min egen person jag begär detta, ty ingenting, som i
rörer en så obetydlig individ, som mig, kan förtjena !
eder uppmärksamhet. Men det anspråk jag framställer, i
är grundadt på mitt offentliga lif, och de tjezster jag !
gjort det allmännas. Det är detta anspråk, som gör att
jag vänder mig till en så utmärkt församling af denna
stora nation, som står främst bland alla i konster, i
krigets yrken, i vetenskaper och i manufakturer ; men
framför allt främst i det ärofulla och, minnesvärda fac-
tum, att under den långa och mörka despotismens :
natt, som hvilade tungt öfver andra nationer, frihetens
heliga låga vårdades af detta folk, med ett nit, som al-
drig aftog, aldrig kallnade. (Bifallsrop). Jag kommer
hit för att göra eder en fråga — jag frågar förtröstans-
fullt eder, som vakta offentliga personers handlingar,
och. gifva akt på huru de rösta — har jag nånsin
gifvit min röst i parlamentet till ökande af edra
pådrifvares makt, eller till förminskande af eder
frihet (höga rop af: aldrig!)? Har någonsin en ätgärd af
välgörande syftoirg för England varit föreslagen i par-
lamentet, och icke villigt erhållit min röst (hör!)? Har
någonsin ett förslag blifvit understäldt lagstiftande mak-
ten, hvilket gått ut på att utvidga Engelska folkets fri-
het, utan att jag af all min förmåga sökt befordra det?
Nej, aldrig (bifallsrop). Det hvarken har skett, eller
kommer någonsin attske (förnyadt bifall). Mitt anspråk
på eder har sin grund deri, att jag sympathiserar med
eder, och vill se hvarje arbetsam man åtnjuta frukter
ne af sin industri — se hvarje ledamot af samhället i
besittning af de rättigheter och privilegier, som böra
tillhöra alla. Jag vill att hvarje kast och färg — lika
mycket huru mörk solens stråle må hafva bränt hans
hud — måtte komma i åtnjutande afpolitisk frihet. Jag
frågar icke efter hvilken kast, färg eller trosbekännelse
en menniska må tillhöra, jåg förfäktar hennes eviga o-
föränderliga rättighet till frihet (enthusiastiska bifalls-
rop). Men dessa äro endast allmänna termer, och jag
kommer nu till specialiteter. Först påstår jag att hvarje
man bör ega rätt att välja representant i parlamentet
hör!). Jag är en afgjord förfäktare af allmän rösträt-
tighet (bifall). Då jag ser den ena menniskan kom-
men till verlden naken, och den andra med stöflor och
sporrar (skratt), så tror jag att denna skillnad har sin
grund i konstlade förhållanden inom samhället, och att
de kanhända hafva en ganska helsosam verkan; men
jag: går aldrig in på, att blotta omständigheten af olika
fodsel skall få skära af en rättighet eller tillintetgöra en
frihåt (Hör, hör! och bifallsrop). Hvarje man i Eng-
land betalar skatter; hvarje man, som betalar skatter
och icke har iösträttighet, är i min tanka röfvad (bi-
fall.) Jag är också för hemlig omröstning vid valen
(hör! hör!), hvarigenom mensklighetens interessen skola
befrömjas och konstitutionens afsigt med rena, obe-
stuckna val uppnås. Hvad är lättare än för en rik
Toryröfvare att säga till handtverkaren: Jag skall köra
bort dig, om du icke röstar såsom jag vill? (Hör!
hör!). Hvad kan väl den ärlige Ebgelsmannen göra?
Han måste antingen qväfva samvetets röst, eller också
manligt gå till valstället, för att votera såsom hans
samvete bjuder (bifallsrop), och följden kan blifva att
han drifves från hus och hem med en svältande familj,
för att tillfredsställa någon lumpen aristokrats nycker.
(Bifall.) Då en man voterar med kula, voterar han som
hen vill. Ingen kan förfölja honom för det han utöf-
var sin rösträttighet som han bebagar, ty med det om-
röstningssättet vet ingen haru han voterat (hör!) En
annan stor fördel af hemlig omröstning är den, att den
nästan belt och hållet, måste göra slot på mutor och
korruption. — Hvartill gagnade det väl, med ett sådant
röstningssätt, . att muta en röstegare? Hvad säkerhet
finnes det väl, att den röstande ger valuta för de pen-
ningar han emottagit? Om han är skurk nog att aga
mutor, så kan man ja icke veta om han ej dertill läg-
ger skurkstrecket att lofva rösta på ett sätt, och i sjelf-
Ta ualat näcta nå ett annat? NI kan Så gerna käna