bruk aflagt kappan, hvilket nu icke var fallet, då jag
efter hvad vitnen intygat, under våldet hade kåppan
å mi2; att Grefve Löwen varit den, som igenläst dör-
ren till det rum -nvaruti våldet verkställdes; att samteli-
ge såsom vitnen afhörde Hrr H-sarofficerare, inför rät-
ten vidgått sig hafva hört, så väl Hr Grefve Löwen,
som Hr Ryttmäsraren Westfeldt, samt öfrige kamrater
yttra: att jag Lindh för mitt uppförande förtjent stryk.
— Rättegångsbalkens 17 kap. 10 f. lemnar domaren
en kraftig anledning till sanningens frambringande vid
dylika förhållanden; och innan denna utväg blifvit vid-
tagen, synes det måhända något förhastadt af mina ve-
derparter, att anse den af mig uppgifae inbjudningen
såsom saknande all egenskap af sanning och sannolik-
het, till hvars fullständiga utredande det nu är jag,
som ansett mig nödsakad, i största ödmjukhet anhålla,
att målet måtte antagas utaf allmän åklagare.
Hr Grefve Löwen har uti sin skrift till Rätten upp-
gifvit egenskapen af den förbrytelse emot Sergeanten
Grefve Hamilton, hvarföre jag ej allenast af Herrarne
Grefve Löwen och Ryttmästaren Westfeldt, utan af dess
ofrige kamrater flere dagar fore våldsgerningen varit
dömd förtjent att få stryk.
Det torde icke kunna undfalla uppmärksamheten, att
anständigheten förbjudit Hr Grefve Löwen att medde-
la det pöbel-språk, hvaraf jag skulle begagnat mig,
vid det tillfälle, då jag skulle tillsagt Grefve Hamilton
alt akta sig, ej mindre än kamrater.
Det torde blifva svårt, att utfinna, hvad :ag skulle
kunnat yttra emot Hr Grefve Hamilton, och dess kam-
rater, som i oanständighet och uti pöbelspråk öfver-
träffat hvad Hrr Westfeldt och Löwen ej mindre sjelf-
ve vidgått, än hvad de genom så många vittnen blif-
vit öfvertygade hafva yttrat emot mig; men härtill kom-
mer nu, att förhållandet ingalunda varit det af Hr Gref-
ve Löwen uppgifne, hvilket lätt förklaras deraf, att
hvarken han, eller någon annan af dess kamrater vid
tillfället voro närvarande.
Den enda mig vetterliga anledming, till bristande
respekt emot Her Husar-officerae, hvarföre jag af ett
betydligt antal ibland dem blifvit dömd förtjent af stryk,
och af Ryttmästaren Westfeldt, genom Hr Grefve Lö-
wen befordrad, om icke till en blå rygg, åtminstone
till ett blått ansigte, är att, då Sergeanten Grefve
Hamulton uti stallrock, under ordvexling och med ut-
tryck: ni skall få se hvad det kostar, att kasta ut
min mössa, kom gående, ifrån andra ändan af rum-
met, till den krets, som var samlad vid dörren, der
tvisten egde rum, och der jag hörde det anmärkte
ytrandet af Grefve Hamilton, jag uttalade —
men tänk om de hade kastat ut hela karlen? —
såsom den tanke, hvilken föll rmug uti sinnet. — Om
jag härvid begegnat några andra uttryck, af den oan-
ständiga natur, sem Hr Grefve Löwens anständighet
förbjuder honom att ens nämna, så bör sådant genom
vittnen styrkas, och det är jag som derom anhåller. —
Det är af vigt, ej allenast för den enskilde, utan för
samhället, att behörigen utredt blifver, huru den re-
spekt, eller vördnad bör förstås, som Kongl. Lif Rege-
ments Husar-korps åger rätt att fordra, innan dess med-
. lemmar anse sig berättigade att döma andra medbor-
gare förtjente af stryk; och att för respektens injagande
åstadkomma blia ryggar inom ett samhälle, som eger
både lag och domstol för brott af alla slag, men som
skulle på ett förskräckligt sätt upphöra att vara lsgbun-
det, i samma ögouvblick, som den väpnade styrkan
skulle tilltro sig kunna hålla ståndrätt öfver den en-
skilde me borgaren, under förbigående ef äfven dervid
öflig undersökning. Då Hr Grefve Löwen uti sin för-
klaring för sitt begångne brott vill hemta ursägt uli
en föregående handling, eller uti mitt yttrande, rö-
rande ansvaret alt utkasta en fodermössa, ifrån den
. sällskapskrets, : hvartill hvarken stallrock eller sådan
mössa hörer, och då Hr Grefve i öwen temmeligen lätt-
sinnigt vill finna sidovördnaden emot dessa stallpersedlar
at mera kränkande natur, än köttsår, slag och kind-
pust, åbragte utan motstånd, af en väpnad å en obe-
väpnad individ, så nödges äfven jag begära uppwärk-
samhet derpå, att anledningen till första uppträdet var,
att Sergeanten Grefve Hamilton visade så liten aktning
för sine medborgare inom de bildade klasserre, att han
uti stallrock och fodermössa infann sig till spisving, uti
ett sällskap, som icke ansåg stallrocken hörande till dess
krets. — Respekten :ärer näppeligen för militärkorp-
ser inom eget land kunna uppkomma annorlunda, ån
såsom naturlig följd utaf förtjenst; och första vilkoret
för vinnandet af andras aktvinrg, blifver alltid, att icke
emot andra brista deruti; -— Grefve Hamilton är icke
ens officer vid Lifregementets husarkops, och jag känner
dessutom ingenting, som ålägger mig, att under stall-
rocken och fodermössan se en Grefve, eller Officer
och ävnu mindre, att af blotta möjligheten af ett så
beskaffadt förhållande, vara tvungen, att vid matbordet
vördnadsfullt och utan knot emottaga stallrocken till
.
TmMin Aarannae
S