bruk aflagt kappan, hvilket nu icke var fallet, då jag efter hvad vitnen intygat, under våldet hade kåppan å mi2; att Grefve Löwen varit den, som igenläst dörren till det rum -nvaruti våldet verkställdes; att samtelige såsom vitnen afhörde Hrr H-sarofficerare, inför rätten vidgått sig hafva hört, så väl Hr Grefve Löwen, som Hr Ryttmäsraren Westfeldt, samt öfrige kamrater yttra: att jag Lindh för mitt uppförande förtjent stryk. — Rättegångsbalkens 17 kap. 10 f. lemnar domaren en kraftig anledning till sanningens frambringande vid dylika förhållanden; och innan denna utväg blifvit vidtagen, synes det måhända något förhastadt af mina vederparter, att anse den af mig uppgifae inbjudningen såsom saknande all egenskap af sanning och sannolikhet, till hvars fullständiga utredande det nu är jag, som ansett mig nödsakad, i största ödmjukhet anhålla, att målet måtte antagas utaf allmän åklagare. Hr Grefve Löwen har uti sin skrift till Rätten uppgifvit egenskapen af den förbrytelse emot Sergeanten Grefve Hamilton, hvarföre jag ej allenast af Herrarne Grefve Löwen och Ryttmästaren Westfeldt, utan af dess ofrige kamrater flere dagar fore våldsgerningen varit dömd förtjent att få stryk. Det torde icke kunna undfalla uppmärksamheten, att anständigheten förbjudit Hr Grefve Löwen att meddela det pöbel-språk, hvaraf jag skulle begagnat mig, vid det tillfälle, då jag skulle tillsagt Grefve Hamilton alt akta sig, ej mindre än kamrater. Det torde blifva svårt, att utfinna, hvad :ag skulle kunnat yttra emot Hr Grefve Hamilton, och dess kamrater, som i oanständighet och uti pöbelspråk öfverträffat hvad Hrr Westfeldt och Löwen ej mindre sjelfve vidgått, än hvad de genom så många vittnen blifvit öfvertygade hafva yttrat emot mig; men härtill kommer nu, att förhållandet ingalunda varit det af Hr Grefve Löwen uppgifne, hvilket lätt förklaras deraf, att hvarken han, eller någon annan af dess kamrater vid tillfället voro närvarande. Den enda mig vetterliga anledming, till bristande respekt emot Her Husar-officerae, hvarföre jag af ett betydligt antal ibland dem blifvit dömd förtjent af stryk, och af Ryttmästaren Westfeldt, genom Hr Grefve Löwen befordrad, om icke till en blå rygg, åtminstone till ett blått ansigte, är att, då Sergeanten Grefve Hamulton uti stallrock, under ordvexling och med uttryck: ni skall få se hvad det kostar, att kasta ut min mössa, kom gående, ifrån andra ändan af rummet, till den krets, som var samlad vid dörren, der tvisten egde rum, och der jag hörde det anmärkte ytrandet af Grefve Hamilton, jag uttalade — men tänk om de hade kastat ut hela karlen? — såsom den tanke, hvilken föll rmug uti sinnet. — Om jag härvid begegnat några andra uttryck, af den oanständiga natur, sem Hr Grefve Löwens anständighet förbjuder honom att ens nämna, så bör sådant genom vittnen styrkas, och det är jag som derom anhåller. — Det är af vigt, ej allenast för den enskilde, utan för samhället, att behörigen utredt blifver, huru den respekt, eller vördnad bör förstås, som Kongl. Lif Regements Husar-korps åger rätt att fordra, innan dess med. lemmar anse sig berättigade att döma andra medborgare förtjente af stryk; och att för respektens injagande åstadkomma blia ryggar inom ett samhälle, som eger både lag och domstol för brott af alla slag, men som skulle på ett förskräckligt sätt upphöra att vara lsgbundet, i samma ögouvblick, som den väpnade styrkan skulle tilltro sig kunna hålla ståndrätt öfver den enskilde me borgaren, under förbigående ef äfven dervid öflig undersökning. Då Hr Grefve Löwen uti sin förklaring för sitt begångne brott vill hemta ursägt uli en föregående handling, eller uti mitt yttrande, rörande ansvaret alt utkasta en fodermössa, ifrån den . sällskapskrets, : hvartill hvarken stallrock eller sådan mössa hörer, och då Hr Grefve i öwen temmeligen lättsinnigt vill finna sidovördnaden emot dessa stallpersedlar at mera kränkande natur, än köttsår, slag och kindpust, åbragte utan motstånd, af en väpnad å en obeväpnad individ, så nödges äfven jag begära uppwärksamhet derpå, att anledningen till första uppträdet var, att Sergeanten Grefve Hamilton visade så liten aktning för sine medborgare inom de bildade klasserre, att han uti stallrock och fodermössa infann sig till spisving, uti ett sällskap, som icke ansåg stallrocken hörande till dess krets. — Respekten :ärer näppeligen för militärkorpser inom eget land kunna uppkomma annorlunda, ån såsom naturlig följd utaf förtjenst; och första vilkoret för vinnandet af andras aktvinrg, blifver alltid, att icke emot andra brista deruti; -— Grefve Hamilton är icke ens officer vid Lifregementets husarkops, och jag känner dessutom ingenting, som ålägger mig, att under stallrocken och fodermössan se en Grefve, eller Officer och ävnu mindre, att af blotta möjligheten af ett så beskaffadt förhållande, vara tvungen, att vid matbordet vördnadsfullt och utan knot emottaga stallrocken till . TmMin Aarannae S