D. 30 sistl; Mars har Slottsrätt varit hållen å Waxholms fästning för anställande ransakningar angående det våld som. 3 derstädes förvarade arbetsfångar föröfvat å Friherre Ifvar Mörner och hvilken händelse förut varit i denna tidning omnämnd, äfvensom till utröpande deraf, om vakibetjeningen vid fästningen, genom underlåten tillsyn, kunde i mer eller mindre måtto anses vållande till den rymning från ett af fästningens stockhus, hvartill 11 fångar natten emellan den 17 och 18 i samma månad beredt sig utväg. Alexander Tunell, Sundvall och Sahlman voro de, som efter egne bekännelser och afhörde vittnens berättelser, den 1 Mars på förmiddagen, då de voro ute i arbete, ställt sig i försåt för Friberre Mörner, till hvil. ken de länge skola burit hat, och medelst, hvar sin knif, som de vid sina göromål begagnat, samt under 8 dagars tid haft slipade och till gerningen i beredskap, skurit honom 4 djupa sår i ansigtet och en mindre rista i ena handen, deraf likväl något lyte icke följt. Tunell och Sundvall blefvo derföre, enär Frih. Mörner vid fästningen hvarken innehaft någon militärisk eller annan egentelig tjenstebefattning, och Kongl. Krigsartiklarne således icke kunde tillämpas, dömde att enligt allman lag, för de fyra blodsåren i ansigtet och ristan i handen samt knifs dragande mot annan, plikta tillsammans 150 daler silfvermynt, eller i brist deraf, straffas med 40 par spö, och att för edsörebrottet arbeta ett år å Christianstads fästning samt plikta 100 dal. s. m., eller vid bristande tillgång till desse böter undergå ytterligare 4 månaders fästningsarbete utöfver året. Och ansågs Sahlman, som begått samma brott, också skyldig till enahanda ansvar, men som han varit bland de 11 arrestanter hvilka rymde från Waxhelm, och sedermera blifvit tilltalad för begången stöld under rymningstiden, så skulle ransakningshandlingarne i denna del af målet öfverlemnas till vederbörlig domstol hvilken det alltså tillkommer att i ett sammanhang med det förmente tjufnadsbrottet, öfver honom meddela utslag. Efter afkunnandet af detta Kongl. Slottsrättens utslag förklarade sig Tunell och Sundvall dermed nöjde och yttrade glådje åt den förestående flyttningen från Waxholm, men Sahlman tycktes missbelåten att icke genast få dela deras öde utan troligen blifva beröfvad det påräknade resesällskapet till Christianstads fästnmng. Rymaningen hade tillgått ungefär så som Hr General-Majoren Lefrens, i denna tidning fört omnämnda underdåniga rapport upplyst, men med så förvånande skicklighet och list, att vaktbetjeningen, som befanns i det närmaste hafva fullgjort alla de visitationer som för dem utfärdad instruktion föreskrifver, icke skäligen kunde få någon skuld dervid. — Vid hemmanet Breviksland å Lidingson nära hufvudstaden har den 6 dennes anträffats en okänd död qvinsperson, som efter allt utseende omkommit i sjön och derifrån vid islossningen uppflutit. Den döda kroppen var af vattnets åverkan så illa medfaren, att dess fordna utseende icke kunde bedömas, Dock syntes hon hafva varit ung, samt klädd i fint linne, rödbottnig bomullsklädning, en hvit schawl om halsen, yllestrumpor och känger. ? — Stat-drängen Jan Andersson Hedman vid landtegendomen Sundby i Huddinge socken hade den 9 ds kl.