vit af Rosing följd in i hennes sängkammare, från hvilken han sedan gätt genm en annan dörr åt porten. — På framställde frågor svarade vittnet, att Hr Patron Lindh ifrågavarande aftonen haft sin kappa bängande på väggen uti matsalen; att vittnet väl saknat men icke sett när och af hvilken den blifvit hemtad, dock erinrade vittnet sig bestämt att Er Patron Lindh haft kappan på sig då han jemte Hr Grefve Löwen inkom utifrån och passerade matsalen, samt äadteligen att vittoet icke hört någon bland Hrr Officsrare yitra att Hr Patron Lindh utaf dem skulle få stryk, samt att anledning hvarföre hon förmodat, att trätan var mellan Hr Gr. Löwen och Hr Patron Lindh, varit den att desse följts åt, Uppläst och vidtändt. 10 Uppasserskan Edberg: att hon, som om aftonen bevistat spektaklet, och således icke varit tillstädes då gästerne kommit in uti inre matrummet,, sedermera under upppassningen, derstädes hört Hr Grefve Löwen yttra till Hr Patron Lindh, att han burit sig åt som ien lymmel och att han skulle få stryk, deruti Hr Ryttmästaren Westfeldt äfven iinstämt; derefter Hr Löjtenanten slagit Hr Patron Lindh, som då varit stående vid dörren, en örfil, och fortfarit med utdelandet af sådana slag, under det Hr Grefven kring golfvet förföljt Hr Patron Lindh, samt äfvenledes sedan Hr Patron lutat sig på roffan, hvarifrån han, sedan Edbergs matmoder inkommit och afstyrt våldet, blifvit af henne införd i sängkammaren; att Hr Patron Lindh vid tillfället sökt undkomma genom salsdörren, hvilken till förekommande deraf blifvit igenslagen, antingen af HrjRyttmästaren Westfeldt eller Hr Grefve Löwen, Tillfrågad förklarade vittnet sig före detta uppträde icke hafva hört någon yttra att Hr Patron Lindh skulle få stryk. Uppläst och vidkändt, : Sedan Hr Grefve Löwen förklarat att det varit Hr Grefven, som vid af Edberg omvittnade tillfället stängt dörren; berättade: FN t1:0 Uppasserskan Norberg, att hon som äfven varit på Spektaklet oms aftonen, således icke hade sig bekant när och i hvad ordning spisgästerne inkommit, men hade under det Norberg sysselsatt med uppassningen, gått ut och iv, hon hört Hr Grefye Löwen och Hr Ryttmästaren West feldt kalla Hr Patron Lindh svin och lymmel, samt sett Hr Grefve Löwen slå Hr Patron Lindh både då han gående på golfvet sökt att undkomma Hr Grefven och sedan Hr Patron lutat sig på soffan, hvarifrån sedan Mamsell Rosing inkommit och afstyrt oväsendet, Hr Patron, som varit blodig i ansigtet blifvit ledd in uti sängkammaren, att vittnet icke hört Hr Patron Lindh svara Hr Ryttmästaren Westfeldt och Hr Grefve Löwen något på deras yttranden, och att det ej eller tillförene hört yttras bland Brr Officerare att Hr Patron Lindh skulle ha stryk, samt 12:0 Widblom, att hon, som om aftonen passat upp i matsalen, vid igenomgåendet af inre matrummet, väl hört att Hr Grefve Löwen ech Hr Patren Lindh ordväxlat, men icke gifvit akt på uttrycken, samt någen stund derefter åter, inkommen i sagde rum, sett Hr Patron, som legat eller lutat sig på soffan, blifvit slagen af Hr Grefve Löwen, från hvilken ban dock blifvit befriad af Mamsell Rosing, derefter vittnet, som sade sig icke förut hafva hört omtalas att Er Patron Lindh skulle få stryk eller sett Hr Grefve Löwen och Hr Patron Lindh åtföljas i yttre rummet och ej heHer kappan, som skail bafva hängt derstädes, bertgått. Uppläst ech vidkändt. Hr Lands-Kanslisten Falk hemställde huruvida, då genom samtelige Hr Ryttmästaren Westfeldts och Hr Grefve Löwens kamraters berättelser, det vore styrkt att allmänna tonen inom korpsen varit att Hr Patron Lindh förtjent stryk, och ett sådant hot nu gått i fullbordan, det icke vore lämpeligt, att desse vittnen nu blefve tilifrågade, huruvida Hr Grefve Löwen, sedan uppträdet timade, redogjort för dem huru och på hvad sätt Hr Grefven kommit i tillfälle att sätta denna hotelse i verket, hvartill desamtelige, genom Rätten tillfrågade, svarade Nej — Hr Grefve Löwen anhöll tt: — ss rr or rr on måtte till en annan dag blifva kallade för att vittna i målet, hvaröfver Hr Grefven lofvades utlåtande, sedan protocollet för denne dag hunnit uppsättas och justeras, för hvilket sednare ändamål parter och vittnen till en annan dag skulle blifva kallade, hvarom underrättade de afträdde. Tid och ort som ofvan På Kämners-Rättens vägnar: N. E. Segerstedt. Lika lydande med originalet bestyrker Ex Officio N. E. Segerstedt.