STOCKHOLM den 414 April.
Angående v. Schantziska målet; i anledning af
några Premierlöjtnanten von Schantzs kam-
raters förklaring till Krigs HofRätt en.
De fleste af våra läsare hafva troligen in extenso ta-
git kännedom af denna förklaring, emedan den rör ett
ämne, som nu i flera vecker lifligt sysselsatt allmänna
uppmäsksamheten. — Vårt eget och så många andras
omdöme, som vi haft tillfälle inhemta, är, att om Hr
von Schantzs kamrater haft en kinkig sak att försvara,
så har deras försvar omöjligen kunnat blifva klenare,
än i den ifrågavarande skriften, och att någonting me-
ra ojuridiskt, mera oförsigtigt, eller mera svagt äfven i
stilistikt afseende sällan varit Produceradt inför dom-
stol.
Det första som är nödvändigt, för att kunna fatta ett
riktigt omdöme om detta mål, är att noga skilja emel-
lan beskaffenheten af sjelfva corpus delecti, skuldfor-
dringssaken, jemte hvad som. i anledning deraf passerat,
innan von Schantz första gången blef kallad att stå till
rätta för sina kamrater, och hvad som tilldrog sig vid
och efter detta första sammanträde. Skall man tro för-
klarandernas berättelse i afseende på den sednare afdel-
ningen — och vwvi äre benägne dertill, — så
visar det sig nogsamt, att Hr von Schantz vid tillfället
varit förbluffad af en framställning, på hvilken han ej
var förberedd, och som var beräknad att imponera på
honom med - hela tyngden af kamraters ogillande
domslut. Att detta hos Hr von Schantz verkat en obe-
slutsamhet och vacklande, som icke intager till hans
fördel, ehuru naturligt det kan förklaras af omsvändighe-
terna, framlyser också tydligt. Men allt detta tillhör,
såsom sagdt är, sednare afdelningen och har icke det
ringaste att göra med de förklarandes handlingssätt, hvars
karakter var bestämd redan i det ögonblick, då första
propositionen tll Hr von Schaniz framställdes. Låtom
oss i korthet återkalla i minnet hufvudpunkterna af saken
Hr von Schantz hade, under sin resa till Stettin med
Prins Max, lånat af konsul Bergemann 150 Rdr Pr.-ku-
rant, at betalas till Hrr Tottie Arfvidsson vid ankomsten
till Stockholm. Häraf lemnades 110 Rdr till chefen på
ångfartyget Gylfe, Premierlöjtnanten Gosselmann, som be-
höfde dem till utgifter för fartyget, och som återlemna-
de dem till Hr von Schantz, några dagar efter hemkom-
sten till Stockholm, i September. Hr von Sehantz be-
talte emellertid icke pPenningarne till Hrr Tottie Arfvidson
och hade, (enligt hvad i förklaringen säges) uppgifvit
såsom skäl för dröjsmålet, bland arnat, att han hade
någon liqvid att vänta, som stod i sammanhang med