TEATER. ; Victorine, dram i 3 akter och 5 tablåer, öfversättning från Fransyskan. Sådant är namnet på en ny pjes, som gafs i går för första gången på fru Bocks recett. Det var en gång-enKalif, smittad . af det förderfliga fritänkeri, der infernaliska tvifvelsjuka, som nu för tiden upstått i reformandans skepelse, hvilken vågade tvifla på en och annan af koranens berättelser, och fann det i synnerhet icke aldeles sannolikt, att, när profeten gjorde sin ryktbara färd till himlarna och besåg alla deras under, den vattenkruka, som fallit omkull vid hans bortresa, ännu icke hunnit utrinna till hans återkomst, hvarigenom följakteligen tiden skulle blifvit hämmad i sitt lopp. En helig Dervisch, hvilken lika mycket fördömde tviflet och otron, som han vördnadsfullt beklagade att de råkat bosätta sig i en Kalifs hjerna, beslöt öfvertyga honom om huru orätt han haft, och bad honom, för att erhålla denna öfvertygelse, doppa ned hufvudet i ett vattenkäril, den stund han stod färdig att, med sina gäster, sätta sig till ett väl anrättadt bord. I samma ögonblick befann sig Kalifen flyttad till en aflägsen trakt ibland groft, ohyfsadt landtfolk, som aldrig hört talas om honom, ej förstod värdera havs makt oeh nåd, och i synnerhet alls icke brydde sig om hans vrede, hvarmed han hotade dem, mnär de vägrade efterkomma hans befallningar, och återföra honom till hans palats. Ham måste sålunda skicka sig efter tiden, om han icke ville omkomma af hunger, börja arbeta, vande sig småningom dervid, genomgick många öden, hann ända till ålderdomen, men förblef ständigt i ringa och torftiga vilkor, till dess han slutligen aförmodadt befann sig åter i sitt palats. Det första han här gjorde var, att utgjuta sin vrede öfver Dervischen, som låtit honom så länge forsmägta i fattigdom och betryck; men denne bad honom se sig omkring, hans gäster voro ännu församlade, maten rykte på bordet, vattnet dröp ur hans turban, och han fann sålunda, att alla de skiften, han genomgått, voro endast ett ögonblicks verk, medan han neddoppat hufvudet i vattenkäriet och åter uppdragit det. Att Kalifen numera trodde på Mahomets underverk och på alla andra underverk, förstås af sig sjelft. Idegen af denna österländska saga visade sig i går afton på Kongl. theatern, iklädd en modern Parisisk kostym, och med någon förknappning i de handlande personernas lefnadsförhållanden. I stallet för den otrogne Kalifen ser man här en ung och vacker brodös vid namn Victorine, blottställd för de frestelser, hvilka vanligtvis hemsöka unga brodöser, ifall de äro vackra. De ikläda sig då skepelsen af unga eller gamla eleganter, väl möblerade våningar, ekipager, präktga schawlar m. m. Victorine har en fästman, en fattig tapetseraregesäll, hvilken älskar henne och vill gifta sig med henne, men som har hårda händer och erbjuder ett enda rum, och icke en gång någon domestik. Hon har en annan älskare, som erbjuder henne helt andra vilkor, och dessa understödjas af vännen Elise, en annan sömmerska, och hennes väns Hr Alexanders insinuationer. VWVietorineär verkligen vacklande i sitt beslut, men vill till en början sofva på saken. Hon klär derföre af sig och lägger sig i sin säng, till publikens gamman och uppbyggelse, hvarmed 1:sta akten slutas. Den 2:dra inför oss i en elegant salong, tillhörig en elegant dam, fru St. Victor, hvilken besokes af sina fordna vänner, fru Baronessan Elise och Hr St. Alexander, hvilka äfven blifvit eleganta personager på hennes bekostnad. Det är en mycket vanlig förvandling, som sker alla dagar. Hvad som likväl icke sker alla dagar