TEATER. ;
Victorine, dram i 3 akter och 5 tablåer, öfversätt-
ning från Fransyskan.
Sådant är namnet på en ny pjes, som gafs i går för
första gången på fru Bocks recett.
Det var en gång-en- Kalif, smittad . af det förderfliga
fritänkeri, der infernaliska tvifvelsjuka, som nu för ti-
den upstått i reformandans skepelse, hvilken vågade
tvifla på en och annan af koranens berättelser, och
fann det i synnerhet icke aldeles sannolikt, att, när pro-
feten gjorde sin ryktbara färd till himlarna och besåg
alla deras under, den vattenkruka, som fallit omkull vid
hans bortresa, ännu icke hunnit utrinna till hans åter-
komst, hvarigenom följakteligen tiden skulle blifvit häm-
mad i sitt lopp. En helig Dervisch, hvilken lika myc-
ket fördömde tviflet och otron, som han vördnadsfullt
beklagade att de råkat bosätta sig i en Kalifs hjerna,
beslöt öfvertyga honom om huru orätt han haft, och
bad honom, för att erhålla denna öfvertygelse, doppa
ned hufvudet i ett vattenkäril, den stund han stod fär-
dig att, med sina gäster, sätta sig till ett väl anrättadt
bord. I samma ögonblick befann sig Kalifen flyttad
till en aflägsen trakt ibland groft, ohyfsadt landtfolk,
som aldrig hört talas om honom, ej förstod värdera
havs makt oeh nåd, och i synnerhet alls icke brydde
sig om hans vrede, hvarmed han hotade dem, mnär de
vägrade efterkomma hans befallningar, och återföra ho-
nom till hans palats. Ham måste sålunda skicka
sig efter tiden, om han icke ville omkomma af hun-
ger, börja arbeta, vande sig småningom dervid, genom-
gick många öden, hann ända till ålderdomen, men för-
blef ständigt i ringa och torftiga vilkor, till dess han
slutligen aförmodadt befann sig åter i sitt palats. Det
första han här gjorde var, att utgjuta sin vrede öfver
Dervischen, som låtit honom så länge forsmägta i fat-
tigdom och betryck; men denne bad honom se sig
omkring, hans gäster voro ännu församlade, maten ryk-
te på bordet, vattnet dröp ur hans turban, och han
fann sålunda, att alla de skiften, han genomgått, voro
endast ett ögonblicks verk, medan han neddoppat huf-
vudet i vattenkäriet och åter uppdragit det. Att Ka-
lifen numera trodde på Mahomets underverk och på alla
andra underverk, förstås af sig sjelft. Idegen af denna
österländska saga visade sig i går afton på Kongl. thea-
tern, iklädd en modern Parisisk kostym, och med nå-
gon förknappning i de handlande personernas lefnads-
förhållanden. I stallet för den otrogne Kalifen ser man
här en ung och vacker brodös vid namn Victorine,
blottställd för de frestelser, hvilka vanligtvis hemsöka
unga brodöser, ifall de äro vackra. De ikläda sig då
skepelsen af unga eller gamla eleganter, väl möblerade
våningar, ekipager, präktga schawlar m. m. Victo-
rine har en fästman, en fattig tapetseraregesäll, hvilken
älskar henne och vill gifta sig med henne, men som
har hårda händer och erbjuder ett enda rum, och icke
en gång någon domestik. Hon har en annan
älskare, som erbjuder henne helt andra vilkor, och
dessa understödjas af vännen Elise, en annan sömmerska,
och hennes väns Hr Alexanders insinuationer. VWVieto-
rine- är verkligen vacklande i sitt beslut, men vill till
en början sofva på saken. Hon klär derföre af sig och
lägger sig i sin säng, till publikens gamman och upp-
byggelse, hvarmed 1:sta akten slutas.
Den 2:dra inför oss i en elegant salong, tillhörig en
elegant dam, fru St. Victor, hvilken besokes af sina ford-
na vänner, fru Baronessan Elise och Hr St. Alexander,
hvilka äfven blifvit eleganta personager på hennes be-
kostnad. Det är en mycket vanlig förvandling, som
sker alla dagar. Hvad som likväl icke sker alla dagar