Sia narmaste upprinnelse ur itolkets lynne och karakter
att behofvet af en ny lagbok omisskänneligen borde
hafva röjt sig, innan densamma till efierlefnad antoges,
att svårligen, uppå angifne grunder, detta behof kun-
de antagas vara kännbart; (s. 21) o.-s, v. Detta var
så mycket mera ett uttryck af min egen, ännu härut-
innan oförändrade öfvertygelse, som jag hvarken i skrift
eller mundteligen hade haft tillfälle inhemta denna opi-
nion. — Att åsigten för ingen del väl upptogs af dem,
som vid den tiden stodo högst i makt och inflytelse,
hade till och med underteknads ringa person bestämdt
tillfälle att erfara. - Sådant kunde likväl ej afhålla ho-
nom ifrån att en tid derefter (1826) offentliggöra en
ännu vidlyftigare kritik af lagförslaget (bih. till Svea H.
VIII. N:o 1. 117 ss.) uttalande sig i följande. resultat:
att intet i våra lagar bör omskapas, så litet som möj-
ligt förändras, och endast det för tillämpningen aldra-
nödvändigaste tilläggas.
Hvar och en känner, huru aktierna: stodo vid ifrågava-
rande tidpunkt. Att underteknad varit sina yttrade grund-
satser trogen, enär dessa allt mer och -mer vunnit erfar-
ne och sakkunniga mäns ) bifall, må ingen förtänka
honom. Minst förmå personliga tillmälen att rubba
hans lugna öfrertygelse, som äfven vid: de tillfällen, då
den varit i strid med ej blott Lagkomiteens utan ock
med de högste myndigheters utlåtanden, lika öppet ut-
talat sig, t. ex. 1 frågan om grunden för stängselskyl-
digheten (se Jurid. ark. 2 B. 3 H. s. 391.) i hvilket
ämne jollret och barnsligheterna? hade den lyckan
att godkännas af båda lagstiftande makterna, med ogil-
lande af vederbörandes förslag.
Att min kritik af förslaget till kriminallag skulle be-
stå endast af allmänna och sväfvande omdömen, synes
finna vederläggning dels i den omständigheten, att af
dess 77 sidor (tr. 1 Juris. ark. 3:dje band, 2 häft.)
endast de 10 första innehålla allmänna anmärkningar
emot den formella uppställningen, men allt det öfriga
deremot en detaljerad granskning af förslagets både grund-
satser och speciella bestämmelser, dels i det faktum,
att Lagkomitgen i dess utlåtande (tr. 1824) behagat
å dessa anmärkningar fästa den uppmärksamhet, att den
gjort sig mödan att försöka vederlägga desamma, punkt tör
punkt. Utredandet af så beskaffade ämnen kan dock inga-
iunda blifva föremål för en tidningsartikel, derest man icke
eger Hr Schlyters beundransvärda förmåga, att med etttroll-
slag bringa sanningen i dagen, och nedslå sina barnsliga
motståndare i stoftet.
Den i Aftonbladet N:o 42 för år 1834 yttrade me-
ning om större behof vid umversiteterna af grundlagar-
nes serskilda föredragning än en serskildlärostol i lag-
historien, kan jag ej annat, än finna fullkomligen rik-
tig. Grunderna för denna öfvertygelse, ibland andra,
att laghistorien, såsom ett isoleradt för sig, afsöndrad
från en vetenskaplig bearbetning af nu gällande lagbe-
stämmelser, . lätteligen kan urarta till ett liflöst skelett,
hafva på ett ställe ) blifvit detaljerade. Och må-
hända är ej den framtid aflägsen, då man af erfaren-
heten lär sig att inse följderna deraf, att juristernas korta stu-
die-tid förryckes från hufvudsaken — en grundlig kän-
nedom af nu gällande lagstiftning.
Huru fullkomligt väl denna åsigt kan sammanbestå
med öfvertygelsen om aktning för den nu gällande all-
männa lagstiftningen och lugn pröfning i frågan om dess
förändrande, är lätt att inse för den som kan och vwill
opartiskt begrunda saken. Undertecknad förklarar
öppet, att han aldrig kan hylla deras föreställningssätt,
som öfverskatta det historiska, och derigenom under-
känna vigten af menskliga bildningens framsteg. Sam-
hället kan aldrig vara stationärt. - Det konstitutionella
lifvet innebär en aldrig hvilande utvecklingsprocess.
Men man misskänner ej sällan denna utbildnings fort-
gång, och fordrar än för mycket, än för litet.
Det ligger här i sakens natur, i tingens eviga ord-
ning, att den del af ett folks lagar, som omfattar dess
offentliga angelägenheter och dess ekonomiska samt financi-
ella förhållanden, som följa af politisk och industriell ut-
veckling, i första rummet påkalla syftesenliga reformer be-
redda på grundlagsenlig väg, och föranledda af civilisatio-
nens rastlösa framsteg. Senare i ordningen iöljer behofvet
af förändrade stadganden för de allmänna rättsförhållan-
derna, som innefattas i den så kallade allmänna lagbo-
ken. Det strider således för ingen del emot den fullkomli-
gaste konseqvens, att å ena sidan medgifva behofvet af
förändringar i formerna för representationens förhand-
lingssätt, i grunderna för närings- och finans-lagarne,
och att å den andra, påyrka den neggrannaste pröfning
af skälen mot och för, innan man finner för godt att biträ-
da påstådda förändringar i den allmänna lagstiftningens
hufvudgrunder. Den skriftställare, som med undertek-
nad delar en så beskaffad öfvertygelse, torde med lugn
kunna möta stormarne af dagsopinionens vindkast, och
med tillförsigt vädja till deras omdöme, som icke låta
) Den berömde Professor Holmbergssons förklarande
till Laskomitgen. att hans 3cjom
KT