Hr Bergemann i officiel väg genom Kongl. Kommerce-
Collegium reklamerade sin fordran, samt de grunder
han dervid uppger för den förbindelse. han ansåg sig
ega att tillhandagå med den äskade lånesumman, be-
styrka ytterligare denna förutsättning. -
Då en person i Premier-Löjtnanten von Schantzs ställ-
ning anser sig behöfva anlita en Svensk Konsul uå utrikes
ort om penningelån; då denna auteritet knappast eger rätt
att betvifla denna persons vederhäftighet, ej derföre atthan
känner honom eller dess förhållanden, ty det är för för ta
gången han s:tt eller hört talas om bonom, utan derföre
att ban med ett sådant förtröende som det, hvaraf von
Schartz var af sin Konung hedrad, borde anses till-
förlitlig i sitt handlingssätt; när man ingår i sådan
transaktion, hvilket är det hypaothek som af låntagarens
i långifvarens händer deponeras? - Det är den dåyrbaraste
skatt han äger, det är den erkänsla, hvaraf flaggan är Sjö-
mannens sinnebild, som måste fritt och ärligt blåsa så län
ge blod-t rinner i ådran och hjertat i bröstet klappar —
det är Hedren; och om löftet brytes — om lättsinnet, le-
kande med pligternas bud — så ofverskrider anständighetens
gräns, att man åsidosätter ej endastaktningen emot s g sjelf,
men äfven den som man är skyldig den värdighet man re
presenterar ech den corps, hvar.f man är medlem, då måt-
te det vara kaziraters både rättighet och pligt, att förklara
sin vedervilja mat ett sådant bandling-sätt och sin önskon
att med.en sådan person undgå vidare beröring. Huruvida
denna målning nträffar på det förhållande, hvaruti von
Schantzs affaire med Hr Bergemann befinnes, lemna vi åt
Kongl. Krigs-Hofrätten alt, efter redan skedda frawställnin-
gen af saken med dertill hörande omständigheter afgöra,
För oss har det ej ett ögonblick varit tvetydigt,7att en för-
bindelse, afgifven i v.. S:s dåvarands statlning, ej kunde,
utan att kasta skugga på dess heder, brytas, och då man
härtill lägger den menliga verkan, som ett dylikt handlings-
sätt måste hafva på dem af oss, som ofta komma i beröring
raed utländske Kansnuler och Agenvter, hafva vi ej kunnat
draga i betänkande att förkla a desta bandlingssätt vanhe-
derligt.
Vi våga slutligen anhålla att få fästa Kongl. Krigs-Hof-
rättens uppmärksamhet på hvad som kanske tydligast af allt
stämplar hbandilisgens natur och utplånar äfven den minsta
anlednins till fruktan för förhastavde. Största delen af lå-
net, eller 110 Rdr Pr, Cr. emottogs af mig tzosselman, uppå
von Schantzs e bjudande, emedan ban sade sig i alla fall
hafva att upptaga penningar till åtskilliga utgifter, hvilka
han i egenskap af kavaljer hos Hertisen af Leuchtenberg
skulle bestrida. Berörde summa blef, såzom redan närmndt
är, genast vid: återkomsten den 21 September af mig Gos
selman, till von Schantz liquiderad. Oaktadt således den
betydliga-te delen af lånet stod utihans händer att till för-
bindelsens godtgörande användas, lämnades dock det hela
obetaldt intill den 4 sist. Januari, då ryktet om affairen,
satt i rörelse genom Hr Bergemanns bref, gjorde alla undan-
flykter omöj!iga. Hvad von Schantz i klagoskriften nämner
om länets obetydlighet, tjenar destomindre till hans ursägt,
som då fråga är om Oflicerares anspråk på en kamrats vård
om sin och korpsens beder och iuatresse, det ingalunda gäl-
ler om de sättas på spel för eu större cller mindre pennin-
gesumma; hvarförutan det just är länets obetydligket, som
här måst visa den vårdslöshet och ringa grannlagenhet, hvar-
med en så ömtålig affiire klifvit behandiad.
I sället för att ofvanwämde omständighet, eller att stör-
sta delen af summan var för von Schantz disponibel vid
dess återkomst, borde påskyndat förbindelsens uppfyllande,
i samma mon det derigenom lättades, sö; blef dock lånet cn
tid af öfver 3 månader obetaldt, hvarigensm sådana miss-
tankar väcktes, som dem, å hvilka H: iergemann ej otyd-
ligt hänvisar. Desse hafva varit motiverne till vårt hand-
lingssätt, hvilka vi inom oss äro öfvertygade skola gillas af
Kongl. Krigs-Hofiätten och hvarje om heder ömtälig man
Vi hafva såsom en osviklig regel antagit, att en off.ce:,
hvilken ej endåst i tjensten skall, enligt krigslagarnes bud,
vara trodd på sina ord, utan som äfsen i egenskap af Befä:-
hafvare ofta eger statens heligaste in:ressen att bevaka och
många enskildas timliga välatt vårda och beskydda, utan
någon aunar kontroll ötver sitt handlingssätt, än sin ka-
rakter och sitt samvete, ej strafflöst bör förspilla den enda
säkerhet han har att bjuda det allmänna för detta förtro-
ende — sin Heder —; att en officer, hvilken, hedrad med
sin Konungs förtroende på det sätt, som von Schantz var,
då den oftsnämnde penningetransaktionen ingicks, genom
att vårdslöst bryta sitt löfte, satt skugga på sin karakter,
och upplöst det band, som: förenar honom med sina
kamrater. :
Om nu en officer, som bör känna, att det enda vil-
koret för att i det yrke han valt, kunha gagna sin Konung
och Fädernesland, är den rena karakter hvilken ensamt
kan berättiga honom till den aktning ban så inom som
utom Fäderneslandet måste äga, för att kunna motsvara de
fordringar samhället med rätta gör på hans tjenst, i dess
ställe vedlåter sig till ett handlingssätt, som ej endast beröf-
var honom enskildt denna ställning, utan äfven kan haf-
va ett menligt inflytande på hans karakter, genom upp-
offring af anseendet af den uniform, för hvilken de äfven
i främmande land måste fordra aktning; så tveke vi ej el-
ler att påstå, det en sådan person gjort sig förtjent af ett
emdöme , öfverensstämmande med vär till följd af von
Schantzs framställda fråga, gifna förklaring.
I det mål Högloft Kongl. Krigs-Hof-Rätten nu har att
afgöra, gäller det att pröfva, om heder skall anses för
hvad den fordom varit och om denna kässla skall aktas
såsom det ädla te inom krigar:ns bröst. Lika Litet scm
vi kunna tvifla på utslaget härofver, lika tydligt tro vi oss
genom den förklaring vi nu afgifvit, hafva ådagalagt o-
bebörigheten af det påstående af v. Schintz, att vår åsigt
om havs hindlingssätt varit förnärmande, samt alt, om
han anser sin heder kränkt. det ej är oss han derföre bör
anklaga. Stockholm den 31: Mars 1836.
4 Fr . NM -
ts