och ger den lidande så mycken bje!p man kan, åtminstone genom det man nedsåtter andras arbeten i bredd med hans. Ingen bör således misströsta, likasom å andra sidan ingen bör göra sig för säker. fTodie mihi, cras tibi gäller här om hvar och en, som råkar bli berömå eller fördömd. Men det är icke endast öfver sitt eget lands konst och ltteratur, som de sträcka trollstafvens verkningar; de sprida dem äfven till andra länders. Sålundå hände det en gång på en italiensk teater, alt en ny opera, nummer för nummer, uthvisslades. Då rördes .den svenske kritikerns medlidsamma hjerta; och se här, hvilket) dittills oerhördt medel han uppfann, att rädda den förtviflade xompositörens affärer. Han låter nemligen en sångare, ensam bland hela auditorium, känna en aria i en ny Rossinisk opera; han inspirerar honom infallet att sjunga denna aria i stället för partiturets. Han gör det, och, o under öfver under! orkestern, som ej heller hört talas om den nya arian, accompagnerar den icke desto mindre ganska riktigt, och att åhörarna, slagna af bestörtning, utbrusto i ett skallande bifall, var väl det minsta de kunde göra. Sedan Amfions och Orfei tid har visserligen mom musikens verld intet sådant underverk timat. Någon gång händer imedlertid dessa recensenter en oförmodad motgång. En tidning, som :sjelf var en personifierad kritik, hade en gång att bedöma VWVoltaires Makomet. Dagen innan dom skulle falla, satt i ett sällskap den person, som ansågs för den ånga, hvilken ingaf den synliga Pythia dess orakelspråk, och expektorerade der på förhand sitt ogillande af piecen, hvilken han fann vara en ohygglighet, emedan den gick ut på att belöna en parricide med en inceste o. s. v. Om morgonen derpå stod domslutet tryckt i behörig form. Men hvem hade kunnat påräkna, att ett annat blad, som icke låg lika djupt i kritikens hemligheter , — precist samma morgon råkade, i ett omdöme öfver samma Mahomet, anföra, att redan Lessing på sin tid derom yttrar. .., och nu följde ord för ord samma utslag, öfversatt från Lessing, som i det första bladet var original. Denna motgång fördrog likväl ofvannämnde personifierade kritik med verkligt stoiskt lugn, och dess exempel följes ännu i dag, ty. desse herrar ha gått lika långt i den praktiska filosofien, som i den theoretiska kritiken. Skulle någon af oss andra säga sin okonstlade tanka om hela denna recensionskonst, så skulle den bli ungefär så här: Misstag och ouppsåtlig väld kunna begås af hvarje litterär, likasom af hvarje juridisk domare; men vill man pröfva en recensents qvalifikation, så lyssna till den ton, han använder. År denna sjelfvisk, imposant och afgörande, så misstro mannen. Beträdes han med en så uppenbar okunnighet i något enda — stycke, med en så afgjord personlighet, med en så omisskännelig stöld, som någon af dem vi nyss anfört, så tag för gifvet, att han ingenting förstår af hvad han ordar om, att han dömer till följe af enskilda motiver och andras eller sin egen sjelfkärleks ingifeelser. Vår säker, att ingen förstår allt, och att den, som utan reservation ger sig ut på att döma öfver allt, förstår intet. Tro imedlertid icke, goda allmänhet, att planlöshet, svärmeri och dårskap är geni, att ett mystiskt ordbråk är tankedjup, att förstånd är pedanteri och brist på fantasi, att obegripliga fraser äro lärdom, att detledsamma är grundligt, att konvulsioner äro kraft, att ett svagt och oredigt föredrag är smak, att behagsjuka är behag; njut med öppet sinne, försök att efteråt göra dig reda för hvad du njuter, och om du dagen derpå, uthvilad till kropp och själ, med glädje påminner dig hvad du njutit om aftonen, om du deraf finner dig stärkt till dagens arbeten, så tro, att det var godt, rent och sannt, och misstro de höglärda domarne, -som vilja öfvertyga sig om motsatsen, eller tvärt om. Boerhaves ryktbara medicinska råd att hålla fötterna varma och hufvudet svalt, samt ej bry sig om doktorerna, gäller äfven om en stor del af dem, som åtagit sig den estetiska hälsovården. . — Oo