och ger den lidande så mycken bje!p man kan, åtmin-
stone genom det man nedsåtter andras arbeten i bredd
med hans. Ingen bör således misströsta, likasom å an-
dra sidan ingen bör göra sig för säker. fTodie mihi,
cras tibi gäller här om hvar och en, som råkar bli
berömå eller fördömd. Men det är icke endast öfver
sitt eget lands konst och ltteratur, som de sträcka
trollstafvens verkningar; de sprida dem äfven till andra
länders. Sålundå hände det en gång på en italiensk
teater, alt en ny opera, nummer för nummer, uthvissla-
des. Då rördes .den svenske kritikerns medlidsamma
hjerta; och se här, hvilket) dittills oerhördt medel han
uppfann, att rädda den förtviflade xompositörens affärer.
Han låter nemligen en sångare, ensam bland hela audi-
torium, känna en aria i en ny Rossinisk opera; han in-
spirerar honom infallet att sjunga denna aria i stäl-
let för partiturets. Han gör det, och, o under
öfver under! orkestern, som ej heller hört ta-
las om den nya arian, accompagnerar den - icke
desto mindre ganska riktigt, och att åhörarna, slagna
af bestörtning, utbrusto i ett skallande bifall, var väl
det minsta de kunde göra. Sedan Amfions och Orfei
tid har visserligen mom musikens verld intet sådant
underverk timat.
Någon gång händer imedlertid dessa recensenter en
oförmodad motgång. En tidning, som :sjelf var en
personifierad kritik, hade en gång att bedöma VWVoltaires
Makomet. Dagen innan dom skulle falla, satt i ett
sällskap den person, som ansågs för den ånga, hvilken
ingaf den synliga Pythia dess orakelspråk, och expek-
torerade der på förhand sitt ogillande af piecen, hvil-
ken han fann vara en ohygglighet, emedan den gick
ut på att belöna en parricide med en inceste o. s.
v. Om morgonen derpå stod domslutet tryckt i be-
hörig form. Men hvem hade kunnat påräkna, att ett
annat blad, som icke låg lika djupt i kritikens hem-
ligheter , — precist samma morgon råkade, i ett
omdöme öfver samma Mahomet, anföra, att redan Les-
sing på sin tid derom yttrar. .., och nu följde ord
för ord samma utslag, öfversatt från Lessing, som i det
första bladet var original. Denna motgång fördrog lik-
väl ofvannämnde personifierade kritik med verkligt
stoiskt lugn, och dess exempel följes ännu i dag, ty.
desse herrar ha gått lika långt i den praktiska filosofi-
en, som i den theoretiska kritiken.
Skulle någon af oss andra säga sin okonstlade tan-
ka om hela denna recensionskonst, så skulle den bli
ungefär så här: Misstag och ouppsåtlig väld kunna
begås af hvarje litterär, likasom af hvarje juridisk do-
mare; men vill man pröfva en recensents qvalifikation,
så lyssna till den ton, han använder. År denna sjelf-
visk, imposant och afgörande, så misstro mannen. Be-
trädes han med en så uppenbar okunnighet i något
enda — stycke, med en så afgjord personlighet,
med en så omisskännelig stöld, som någon af dem vi
nyss anfört, så tag för gifvet, att han ingenting förstår
af hvad han ordar om, att han dömer till följe af en-
skilda motiver och andras eller sin egen sjelfkärleks in-
gifeelser. Vår säker, att ingen förstår allt, och att den,
som utan reservation ger sig ut på att döma öfver allt,
förstår intet. Tro imedlertid icke, goda allmänhet, att
planlöshet, svärmeri och dårskap är geni, att ett my-
stiskt ordbråk är tankedjup, att förstånd är pedanteri
och brist på fantasi, att obegripliga fraser äro lärdom,
att detledsamma är grundligt, att konvulsioner äro kraft,
att ett svagt och oredigt föredrag är smak, att behag-
sjuka är behag; njut med öppet sinne, försök att ef-
teråt göra dig reda för hvad du njuter, och om du
dagen derpå, uthvilad till kropp och själ, med glädje
påminner dig hvad du njutit om aftonen, om du deraf
finner dig stärkt till dagens arbeten, så tro, att det var
godt, rent och sannt, och misstro de höglärda domar-
ne, -som vilja öfvertyga sig om motsatsen, eller tvärt
om. Boerhaves ryktbara medicinska råd att hålla föt-
terna varma och hufvudet svalt, samt ej bry sig om
doktorerna, gäller äfven om en stor del af dem, som
åtagit sig den estetiska hälsovården. .
— Oo