Bergemanns närvaro öfverlemnat 110 Rdr 15 gr. till
Premierlöjtnanten Gosselman, som återbetalt summan
för Gylfes behof; att denna sak varit för Bergemann
obehaglig, men att han icke kunnat fatta misstroende
till ett gifvet löfte af en hederskavallier; att, då han ön-
skat denna sak afgjord, han anmält förhållandet till H.
Exc. Grefve af Wetterstedt, för att blifva Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen, och i nödfall H. Maj:t Konungen,
föredragen, helst Bergemann förmodade, att Hans Maj:t
icke ville tillåta, att genom denna händelse någon för-
lust Bergemann förorsakades, samt att han på det hög-
sia anhölle, stt Kongl. Kommersekollegium, med afseen-
de å den honom vederfarna behandling, ville härutinnan
lemna honom understöd. i
För att upplysa, i hvad mån de i brefvet sålunda
antydde förhållanden , egde grund eller ej, anmodades
- Premierlöjtnanten von Schamtz att d. 7 sistl. Januari in-
finna sig på Skeppsholmen, hvilken anmodan han äf-
oven efterkom. Premier-löjtnanten medgaf då, att han
hos Konsul Bergemann upptagit det i brefvet omför-
- mälda lån, uppå den förbindelse, hvaraf afskrift åtföljde
brefvet samt att kan deraf till -Premierlöjtnanien
Gosselman öfverlemnat 110. Rdr Pr. :Cour:t till
liqvid af skeppsräkningar, äfvensom att han, två da-
gar efter återkomsten till Stockholm, i September månad
återfått de af Gosselman uppburna penningar, men ej
förr än den 4 Januari liqviderat Bergemanns fordran å
Handelshuset Tottie Arfvedssons kontor. Jag, von
Knorring, framställde då till von Schantz den fråga,
huru han sjelf ansåge en sak af denna natur böra
behandlas, hvarpå han yttrade, att, innan frågan be-
svarades, ville han sjelf framställa en annan, eller om
kamraterne funne ifrågavarande hans handling van-
hederlig, dertill jag, von Platen, svarade ja, dermed
vi Coyet, von Steyern, von Knorring, Meister, Ceder-
ström, Castegren och Hasselberg instamde, utan att så-
dant af Premierlöjtnanten Liljehöök, på satt i klagoskrif-
ten oriktigt uppgifves, vid tillfället motsades. Premier-
löjtnanten vun Schantz förklarade derefter, att han ej hade
något vidare att anföra, utan skulle kamraternes tanka
om saken betämma hans handlingssätt. Utan att,
såsom vidare i klagoskriften föregifves, förbehålla sig
någon betänketid, upprepade von Schantz 2:ne gånger
berörde utlåtelse med slutligt tillägg, att han då vore o-
lycklig, hvartill svarades, att detta borde man förut haf-
va betänkt och icke först nu, då man genom sitt för-
farande blotsällt sig för obehagliga påföljder; yttra en
tanka, som för hvarje man af känsla var af föga min-
dre betydelse in en förebråelse. Samtalet slöts med
yttrad önskan af von Schantz, att saken ej måtte för
mycket presseras, så att han kunde äga tillfälle att iord-
ningställa sina affärer, för verkställigheten af det steg
han, i följd af kamraternes tillkännagilma opimon, fann
sig föranlåten vidtaga. .
Af Premier-Lieutenanten von Schantzs berörde ut-
låtande fulleligen öfvertygade om verkligheten af hans
föresats, anmodade Kamraterne oss, Coyet och Meister,
att till Herr Contre-Amiralen m. m. af Klint, som i
egenskap af Chef för Stor-Amirals-Embetets 1:a afdel-
ning, är Officers-Corpsens Chef, och i hvars Stab von
Schantz tjenstgjorde, meddela så väl anledningarne till
vårt handlingssätt, som dess resultat, hvilket äfven af
oss verkställdes. Ett senare sammanträde inträffade den
24 Januari, dervid vi, Oxehufvud, Gosselman och En-
gelhart, som vid det förra varit på landet frånvarande,
äfven infunno oss. Detta sammanträde, af von Schantz
sjelf äskadt, blef honom genom Contre-Amiralen m. m.
Herr Grefve Cronstedts bemedling beviljadt, i den akt
och mening, som von Schantz till Hr Grefven förklarat,
att erhålla ännu en opinionsyttring af graden, efter
hvilken han sedan wille rätta sitt handlingssätt.
Tilldragelserne föreföllo då, sådane de äro i klagoskrif-
ten uppgifne, hvarvid dock må tilläggas att Premier-
Lieutenanterne von Schantz och Liljehöök uppläste af
dem författade skrifter, i ändamål att rättfärdiga den för-
res handlingssätt, men hvaraf dock någon grund ej före-
kom, att förändra det omdöme vi derom fattat.
Emot mig, von Knorring, har af Premier-Lieutenanten
1
I
I
von Schantiz blifvit som besvärande anmärkt, att jag i
ett ämne, dermed Premier-Lieutenantsgraden ej hade att :
skaffa, sammankallat hans kamrater i ändamål att fatta
honom rörande beslut, i hans frånvaro, och således
utan att tillfälle honom lemnades att afhöra och förklara
sig öfver hvad man hade att erinra mot honom eller :
hans handlingssätt, hvilket kamraterne i alla fall icke
voro bemyndigade att bedömma.
Den önskan jag framställde, att få tala med von Schantz
gemensamt med mina kamrater, var en naturlig följd af
det allmänna ryktet om von Schantzs handlingssätt emot
Consul Bergemann, bestyrkt af dennes ofvannämnde till
en offenilig Embetsmyndighet, Kongl. Kommerce-Kol-
legium, aflåtne bref. Då innehållet deraf var stötan-
de ej blott för von Schantz utan äfven för dess kamrater
i allmänhet, ansåg jag för en pligt af mig, hvartill jag