Bergemanns närvaro öfverlemnat 110 Rdr 15 gr. till Premierlöjtnanten Gosselman, som återbetalt summan för Gylfes behof; att denna sak varit för Bergemann obehaglig, men att han icke kunnat fatta misstroende till ett gifvet löfte af en hederskavallier; att, då han önskat denna sak afgjord, han anmält förhållandet till H. Exc. Grefve af Wetterstedt, för att blifva Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, och i nödfall H. Maj:t Konungen, föredragen, helst Bergemann förmodade, att Hans Maj:t icke ville tillåta, att genom denna händelse någon förlust Bergemann förorsakades, samt att han på det högsia anhölle, stt Kongl. Kommersekollegium, med afseende å den honom vederfarna behandling, ville härutinnan lemna honom understöd. i För att upplysa, i hvad mån de i brefvet sålunda antydde förhållanden , egde grund eller ej, anmodades Premierlöjtnanten von Schamtz att d. 7 sistl. Januari infinna sig på Skeppsholmen, hvilken anmodan han äfoven efterkom. Premier-löjtnanten medgaf då, att han hos Konsul Bergemann upptagit det i brefvet omförmälda lån, uppå den förbindelse, hvaraf afskrift åtföljde brefvet samt att kan deraf till -Premierlöjtnanien Gosselman öfverlemnat 110. Rdr Pr. :Cour:t till liqvid af skeppsräkningar, äfvensom att han, två dagar efter återkomsten till Stockholm, i September månad återfått de af Gosselman uppburna penningar, men ej förr än den 4 Januari liqviderat Bergemanns fordran å Handelshuset Tottie Arfvedssons kontor. Jag, von Knorring, framställde då till von Schantz den fråga, huru han sjelf ansåge en sak af denna natur böra behandlas, hvarpå han yttrade, att, innan frågan besvarades, ville han sjelf framställa en annan, eller om kamraterne funne ifrågavarande hans handling vanhederlig, dertill jag, von Platen, svarade ja, dermed vi Coyet, von Steyern, von Knorring, Meister, Cederström, Castegren och Hasselberg instamde, utan att sådant af Premierlöjtnanten Liljehöök, på satt i klagoskriften oriktigt uppgifves, vid tillfället motsades. Premierlöjtnanten vun Schantz förklarade derefter, att han ej hade något vidare att anföra, utan skulle kamraternes tanka om saken betämma hans handlingssätt. Utan att, såsom vidare i klagoskriften föregifves, förbehålla sig någon betänketid, upprepade von Schantz 2:ne gånger berörde utlåtelse med slutligt tillägg, att han då vore olycklig, hvartill svarades, att detta borde man förut hafva betänkt och icke först nu, då man genom sitt förfarande blotsällt sig för obehagliga påföljder; yttra en tanka, som för hvarje man af känsla var af föga mindre betydelse in en förebråelse. Samtalet slöts med yttrad önskan af von Schantz, att saken ej måtte för mycket presseras, så att han kunde äga tillfälle att iordningställa sina affärer, för verkställigheten af det steg han, i följd af kamraternes tillkännagilma opimon, fann sig föranlåten vidtaga. . Af Premier-Lieutenanten von Schantzs berörde utlåtande fulleligen öfvertygade om verkligheten af hans föresats, anmodade Kamraterne oss, Coyet och Meister, att till Herr Contre-Amiralen m. m. af Klint, som i egenskap af Chef för Stor-Amirals-Embetets 1:a afdelning, är Officers-Corpsens Chef, och i hvars Stab von Schantz tjenstgjorde, meddela så väl anledningarne till vårt handlingssätt, som dess resultat, hvilket äfven af oss verkställdes. Ett senare sammanträde inträffade den 24 Januari, dervid vi, Oxehufvud, Gosselman och Engelhart, som vid det förra varit på landet frånvarande, äfven infunno oss. Detta sammanträde, af von Schantz sjelf äskadt, blef honom genom Contre-Amiralen m. m. Herr Grefve Cronstedts bemedling beviljadt, i den akt och mening, som von Schantz till Hr Grefven förklarat, att erhålla ännu en opinionsyttring af graden, efter hvilken han sedan wille rätta sitt handlingssätt. Tilldragelserne föreföllo då, sådane de äro i klagoskriften uppgifne, hvarvid dock må tilläggas att PremierLieutenanterne von Schantz och Liljehöök uppläste af dem författade skrifter, i ändamål att rättfärdiga den förres handlingssätt, men hvaraf dock någon grund ej förekom, att förändra det omdöme vi derom fattat. Emot mig, von Knorring, har af Premier-Lieutenanten 1 I I von Schantiz blifvit som besvärande anmärkt, att jag i ett ämne, dermed Premier-Lieutenantsgraden ej hade att : skaffa, sammankallat hans kamrater i ändamål att fatta honom rörande beslut, i hans frånvaro, och således utan att tillfälle honom lemnades att afhöra och förklara sig öfver hvad man hade att erinra mot honom eller : hans handlingssätt, hvilket kamraterne i alla fall icke voro bemyndigade att bedömma. Den önskan jag framställde, att få tala med von Schantz gemensamt med mina kamrater, var en naturlig följd af det allmänna ryktet om von Schantzs handlingssätt emot Consul Bergemann, bestyrkt af dennes ofvannämnde till en offenilig Embetsmyndighet, Kongl. Kommerce-Kollegium, aflåtne bref. Då innehållet deraf var stötande ej blott för von Schantz utan äfven för dess kamrater i allmänhet, ansåg jag för en pligt af mig, hvartill jag