mig på Själevads prestbord antagen och hyllad, har år
1834 blifvit uppsagd ifrån sin befattning, visserligen ej
för några hans goda egeuskaper. Sedan denna upp-
sägning skett har han på allt sätt belackat och belju-
git mig, samt, för att göra sin förföljelse mot mig full-
ständig, i samråd med en Wallin, uppsatt det äreröri-
ga stämningsmemorial, som i Aftonbladet varit infördt.
Jag medgifver visserligen att det blifvit mig erbjudit af
Wailin och Hörnfeldt d. 2 sisl. December, men, utan
aut jag kände eller begärde veta dess innehåll, svarade
ag dem, att som det då icke var mera än blott 4 da-
gar till tinget, emottog jag ingen stämning ifrån Kolm,
emedan han, om han haft något att stämma mig för,
ägt tillräcklig tid dertll medan den i lag utsatte stäm-
ningstid varade, isynnerhet som jag hela tiden vistats
hemma och icke mer än 35 a 6 dagar varit bortrest,
samt jag ingalunda kunde ana att Häradsrätten skulle
på sält som skett, handlägga ett mål, som ej bhfvitin-
stämdt i laga tid. Jag kan aflägga liflig ed att jag al-
drig emottagit eller känt innehållet af Kolms stäm-
ningsmemorial förr än jag i Aftonbladet fick se det,
samt att jag förut af Kolm aldrig blifvit fordrad för nå-
got hö, mycket mindre sett eller hört omtelas den räk-
ning han omnämner. Förr än en person stämmes till
rätta plögar han tillfrågas om han vill betala eller ej.
Högtidligen kan jag också försäkra att uti hela stäm-
ningsmemorialet icke finnes en enda mening, som är
verkeligen sann. Alltsammans är blott ett hopspunnit
verk och förföljelseanda emot mig samt en tillställning.
för att svärta mig. Att få någon anledning dertill upp-
diktar Kolm en fordran för hö, hvilken innebär en li-
ka stor osanning, som hans öfriga anföranden, och
hvilket jag kan och skall bevisa när saken förekommer
vid domstol, hvarefier jag icke skall uaderlåta att in-
sända handlhngarne derom.
Det är smärtande att i en allmänt läst tidning se ar-
tiklar intagne, som äro införde endast i afsigt att chi-
kanera. Med införandet af det äreröriga stämningsme-
morialet hade med skäl kunnat fördröjas intill dess sa-
ken blifvit vid domstol undersökt eller rättare tills den
blifvit afgjord , då hvar och en haft lättare att bedöm-
ma både sjelfva saken och äfven halten af de perso-
ner, med hvilka jag råkat i delo. Hvilken nedrig men-
niska som helst kan ej dikta hvarjehanda, äfven på den
mäst oskyldiga, blott för att tillfredsställa sin hämnd-
känsla. Kan han, genom att ej göra ordentliga angif-
velser, derjemte undgå bevisningsskyldighet, har han
sin afsigt vunnen, blott han kan få smädeskriften of-
feniliggjord. De böter, hvartill smädaren kan blifva
biifva fäld, äro så obetydlige att han derå ej gör nå-
got afseende. :
För öfrigt anser jag under:min värdighet att anföra
något som jag, grundadt på verkliga fakta och laga
handlingar, skulle kunna säga om Kolm och hans con-
cepist. Jag her endast velat freda mig och mitt goda
namn och rykte.
Själevads Prostgård den 22 Mars 1836.
. Carl Joh. Holm.
Redaktionen undrar för sin del visserligen icke der-
på, och är äfven öfveriygad att ingen annan gör det,
att Hr Prosten Helm med ett visst obehag funnit Sme-
den Kolm mot Prosten Holm införd i Aftonbladet.
Vi kunne också försäkra, att, oaktadt det högst originel-
la och ovanliga af både stämningens innehåll, Hr Pro-
stens utväg alt gömma sig undan för dem, som kommo
att tillställa honom densamma, och rättens -resolution,
hade vi, i anseende till det insidiösa emot Hr Prosten
i stämningsmemonialet, visserligen icke offen:liggjurt den-
na sak, om icke flere andra förenade omständigheter til-
lika varit förhanden, som ingåfvo oss ett mindre fördel-
aktigt — måhända oriktigt — begrepp om Hr Prostens
handlingssätt. Utom det, att det nemligen : föreföll
oss, likasom hvar och en annan besynnerligt, att Hr Pro-
sten behöfde gömma sig för stämningen, då han ej
hade något att frukta för saken, erforo vi jemväl, af an-
dra uppvisade handlingar, att Hr Prosten var vid Hä-
radsrätten anklagad icke blot för det skuldfordringsmål,
som vi refererade, utan afven för tvänne brottmål, nem-
ligen af en person för olaga arrestering, och af samma
smed Kolm, som var kärande i det förra målet, för det
Hr Prosten en dag skall öfverfallit och med en käpp
slagit Kolms son på landsvägen. Uti det sednare målet
har också Hr Prosten sjelf skriftligen erkänt, det han
gifvit Kolms son ett käpprapp: Dessutom ligger Hr
Prosten äfven i process med domaren i orten Hr Tao