mig på Själevads prestbord antagen och hyllad, har år 1834 blifvit uppsagd ifrån sin befattning, visserligen ej för några hans goda egeuskaper. Sedan denna uppsägning skett har han på allt sätt belackat och beljugit mig, samt, för att göra sin förföljelse mot mig fullständig, i samråd med en Wallin, uppsatt det äreröriga stämningsmemorial, som i Aftonbladet varit infördt. Jag medgifver visserligen att det blifvit mig erbjudit af Wailin och Hörnfeldt d. 2 sisl. December, men, utan aut jag kände eller begärde veta dess innehåll, svarade ag dem, att som det då icke var mera än blott 4 dagar till tinget, emottog jag ingen stämning ifrån Kolm, emedan han, om han haft något att stämma mig för, ägt tillräcklig tid dertll medan den i lag utsatte stämningstid varade, isynnerhet som jag hela tiden vistats hemma och icke mer än 35 a 6 dagar varit bortrest, samt jag ingalunda kunde ana att Häradsrätten skulle på sält som skett, handlägga ett mål, som ej bhfvitinstämdt i laga tid. Jag kan aflägga liflig ed att jag aldrig emottagit eller känt innehållet af Kolms stämningsmemorial förr än jag i Aftonbladet fick se det, samt att jag förut af Kolm aldrig blifvit fordrad för något hö, mycket mindre sett eller hört omtelas den räkning han omnämner. Förr än en person stämmes till rätta plögar han tillfrågas om han vill betala eller ej. Högtidligen kan jag också försäkra att uti hela stämningsmemorialet icke finnes en enda mening, som är verkeligen sann. Alltsammans är blott ett hopspunnit verk och förföljelseanda emot mig samt en tillställning. för att svärta mig. Att få någon anledning dertill uppdiktar Kolm en fordran för hö, hvilken innebär en lika stor osanning, som hans öfriga anföranden, och hvilket jag kan och skall bevisa när saken förekommer vid domstol, hvarefier jag icke skall uaderlåta att insända handlhngarne derom. Det är smärtande att i en allmänt läst tidning se artiklar intagne, som äro införde endast i afsigt att chikanera. Med införandet af det äreröriga stämningsmemorialet hade med skäl kunnat fördröjas intill dess saken blifvit vid domstol undersökt eller rättare tills den blifvit afgjord , då hvar och en haft lättare att bedömma både sjelfva saken och äfven halten af de personer, med hvilka jag råkat i delo. Hvilken nedrig menniska som helst kan ej dikta hvarjehanda, äfven på den mäst oskyldiga, blott för att tillfredsställa sin hämndkänsla. Kan han, genom att ej göra ordentliga angifvelser, derjemte undgå bevisningsskyldighet, har han sin afsigt vunnen, blott han kan få smädeskriften offeniliggjord. De böter, hvartill smädaren kan blifva biifva fäld, äro så obetydlige att han derå ej gör något afseende. : För öfrigt anser jag under:min värdighet att anföra något som jag, grundadt på verkliga fakta och laga handlingar, skulle kunna säga om Kolm och hans concepist. Jag her endast velat freda mig och mitt goda namn och rykte. Själevads Prostgård den 22 Mars 1836. . Carl Joh. Holm. Redaktionen undrar för sin del visserligen icke derpå, och är äfven öfveriygad att ingen annan gör det, att Hr Prosten Helm med ett visst obehag funnit Smeden Kolm mot Prosten Holm införd i Aftonbladet. Vi kunne också försäkra, att, oaktadt det högst originella och ovanliga af både stämningens innehåll, Hr Prostens utväg alt gömma sig undan för dem, som kommo att tillställa honom densamma, och rättens -resolution, hade vi, i anseende till det insidiösa emot Hr Prosten i stämningsmemonialet, visserligen icke offen:liggjurt denna sak, om icke flere andra förenade omständigheter tillika varit förhanden, som ingåfvo oss ett mindre fördelaktigt — måhända oriktigt — begrepp om Hr Prostens handlingssätt. Utom det, att det nemligen : föreföll oss, likasom hvar och en annan besynnerligt, att Hr Prosten behöfde gömma sig för stämningen, då han ej hade något att frukta för saken, erforo vi jemväl, af andra uppvisade handlingar, att Hr Prosten var vid Häradsrätten anklagad icke blot för det skuldfordringsmål, som vi refererade, utan afven för tvänne brottmål, nemligen af en person för olaga arrestering, och af samma smed Kolm, som var kärande i det förra målet, för det Hr Prosten en dag skall öfverfallit och med en käpp slagit Kolms son på landsvägen. Uti det sednare målet har också Hr Prosten sjelf skriftligen erkänt, det han gifvit Kolms son ett käpprapp: Dessutom ligger Hr Prosten äfven i process med domaren i orten Hr Tao