gelnatt hvar och en-egde rätt att dömas endast, af sina likar. Man trodde att, för att uttala sig öfver det skönas halt, borde man ha blifvit initierad i dess helgedom, ocb :sjelt hemburit dess gudamakt offer, : som hon med välbehag : emottagit. Nu deremot rider man på sin käpphäst i galopp omkring helgedomens yttre murar, och utan att hafva någon annan delaktigtet deri, än att möjligtvis hafva blifvit nedvätt af takrännorna, dömmer man käckt och obehindradt om hvad som föregår derinom. Man har under kavalkaden fått sitt innersta väl försedt med väder; deraf tager man munnen full, slungar omkring sig med några moderna konstord, med några stereotypfraser, som höra till den nymodiga kritikens lifoch hustrupper; Man talar om libretton, om lokalfärg, om färgton, om en bred pensel m. m. d.; man gör sig underrättad om hvem författaren, konstnären eller kompositören är; mån frågar efter huru han är anskrifven på de ställen, och i de kotterier, hvarifrån inspirationen hemtas ; man rådfrågar naturligtvis , —ehuru i andra rummet, sin egen benägenhet eller obenägenhet, och ifall man är neutral, i fall man vill vara utmärkt rättvis och grundlig, tager man råd af någon persön i yrket: Nu har vanligtvis en sådan jemväl sina små benägenheter eller obenägenheter; men om äfven icke så är, så får man icke förbise följande omständighet: en person af yrket, en konstnär, en skådespelare, en öfversättare, till och med af vers, kan vara skicklig nog i sin sak, och förstå denna saks detaljer ganska väl, men eger derföre icke nödvändigt någom öfversigt af det hela. Sålunda händer det, att en målare rätt väl kan bedöma det maner, hvari han sjelf arbetar — det förstås, att vi här icke mena någon af konstens nögre adepter — skådespelaren vet att bedöma roler, som hövra till hans geure, virtuosen uppfattar en kompositions fördelar för sitt instrument, öfversättaren kan afgöra värdet af en återgifven fras och rundningen af en period; men icke sällan händer det, att de ej förstå något mer, att de icke ha något begrepp om arbetets anda, om dess planbyggnad, om den ide, som ligger till grund derför och om fulländningen i dess utförande. Häraf uppkommer ofta nog den sallsamma företeelsen, att en aktör eller musikus, sombör välja skådespel eller kompositioner, råkar att välja det aldra sämsta, emedan han icke ser något mer, än det parti, som deraf kan dragas för hans genre, för hans instrument. Vi tala här naturligtvis icke om undantagen; men i: allmänhet är regeln någorlunda pålitlig. (Fortsättning följer.)