geln- att hvar och en-egde rätt att dömas endast, af si-
na likar. Man trodde att, för att uttala sig öfver
det skönas halt, borde - man ha blifvit initie-
rad i dess helgedom, ocb :sjelt hemburit dess
gudamakt offer, : som hon med välbehag : emottagit.
Nu deremot rider man på sin käpphäst i galopp
omkring helgedomens yttre murar, och utan att
hafva någon annan delaktigtet deri, än att möjligtvis
hafva blifvit nedvätt af takrännorna, dömmer man käckt
och obehindradt om hvad som föregår derinom. Man
har under kavalkaden fått sitt innersta väl försedt med
väder; deraf tager man munnen full, slungar omkring
sig med några moderna konstord, med några stereotyp-
fraser, som höra till den nymodiga kritikens lif- och
hustrupper; Man talar om libretton, om lokalfärg, om
färgton, om en bred pensel m. m. d.; man gör sig
underrättad om hvem författaren, konstnären eller kom-
positören är; mån frågar efter huru han är anskrifven
på de ställen, och i de kotterier, hvarifrån inspi-
rationen hemtas ; man rådfrågar naturligtvis , —e-
huru i andra rummet, sin egen benägenhet eller
obenägenhet, och ifall man är neutral, i fall man
vill vara utmärkt rättvis och grundlig, tager man råd
af någon persön i yrket: Nu har vanligtvis en sådan
jemväl sina små benägenheter eller obenägenheter; men
om äfven icke så är, så får man icke förbise följande
omständighet: en person af yrket, en konstnär, en
skådespelare, en öfversättare, till och med af vers, kan
vara skicklig nog i sin sak, och förstå denna saks de-
taljer ganska väl, men eger derföre icke nödvändigt nå-
gom öfversigt af det hela. Sålunda händer det, att en
målare rätt väl kan bedöma det maner, hvari han sjelf
arbetar — det förstås, att vi här icke mena någon af
konstens nögre adepter — skådespelaren vet att bedö-
ma roler, som hövra till hans geure, virtuosen uppfattar
en kompositions fördelar för sitt instrument, öfversätta-
ren kan afgöra värdet af en återgifven fras och rund-
ningen af en period; men icke sällan händer det, att
de ej förstå något mer, att de icke ha något begrepp
om arbetets anda, om dess planbyggnad, om den ide,
som ligger till grund derför och om fulländningen i
dess utförande. Häraf uppkommer ofta nog den sall-
samma företeelsen, att en aktör eller musikus, sombör
välja skådespel eller kompositioner, råkar att välja det
aldra sämsta, emedan han icke ser något mer, än det
parti, som deraf kan dragas för hans genre, för hans
instrument. Vi tala här naturligtvis icke om undanta-
gen; men i: allmänhet är regeln någorlunda pålitlig.
(Fortsättning följer.)