skydd, och gjort hans politik till sin egen; men i Hr Sauzets ofvannämnda tal förklarade denne, att det nya kabinettet aldeles icke ärnade blindt följa sina föregångares politik, utan sjelft beträda en egen bana. Denna hans förklaring skall vara följden af en särskild kabinettskonselj, i hvilken Hrr Sauzet, Passy och Pelet tillkännagifvit att de ofördröjligen skulle lemna kabinettet, om icke någonting gjordes för att afvända den solidaritet med det föregående, som Hr Guizot sökt påtruga dem. Ehuru Hr Thiers, vid sitt anträde till konseljpresidentplatsen, sagt ungefär detsamma, som Hr Guizot blott något bestämdare uttalat, så hade han, (Hr Thiers) likväl samtyckt, att låta Hr Sauzet gifva honom dementi, blott ban: kunde undgå faran att en gång få Herr Guizot till kollega. Sedan Herr Thiers en gång kommit till detta beslut, synes han, med vanlig ombytlighet, hafva underkastat sig dess följder. Man berättar åtminstone allmänt, att, då några doktrinärer frågat honom, buru han kunnat tillåta Hr Sauzet att på detta sätt konprometiera honom, hade han svarat, att denne endast talat efter hans (Hr Thiers) ingifvelser. Emellertid synes ett resultat häraf vara, att de afgångna kabinettsledamoöterne härigenom upphört att bistå sina efterträdare, och sådant förklarar den sto.a minoriteten, hvilken på detta sätt möjligen innan kort kunde förvandla sig till majoritet. Konstantinopel d. 24 Febr. 1836. I Måndags afton, den 22, hitkom löjtnant Slade af Engelska flottan, ombord på kuttern Hind från Malta, med depescher från amiral Rowley till lord Ponsonby. Kuttern afgick från Malta den 7 dennes, Den 22 lemnade Fransyske ambassadsekreteraren Hr dAuxerrois denna hufvudstad, så som kurir till Paris. i Omkring tre veckor härefter kommer en flotilj, bestående af samma styrka som den förra, att afsegla till Arkipelagen, under befäl af Namik Pascha. Föremålet för denna;jexpedition uppgifves vara, att öfva sjöfolket. Fastån det heter att Paschan kommenderar flottan, så kommer han dock utan tvifvel att biträdas af någon erfaren sjöofficer, emedan han för detta befäl numera har att täcka det: förtroende, Sultan hyser till hans skicklighet och klokhet i allmänhet, än någon tnsigt i sjöväsendet, hvari han ännu är lärling. . Said Pascha, (Sultans tillkommande svärson), ankom hit den 17 från Dardanellerne, och blef vid hofvet mottagen med den mest smickrande utmärkelse. Den gamle sluge Seraskiern, hvars intriger han förnämligast har att tacka för sin lycka, skyndade på det ömmaste att adoptera honom till sin son, för att sålunda dela faderskapet med Sultan, och derigenom ännu mera befästa sitt inflytande, hvilket redan förut var allsmäktigt. Said Pascha kommer innan kort att utnämnas till president i Divan eller premierminister, en post, som hittills icke funnits i Turkiet, och som Sultan inrättat för att göra sin styrelse mera lik de Europeiska regeringarnes. Giftermålet kommer att gå för sig d. 5 Maj, och en formlig bjudning har afgått till alla rikets paschar, att gifva glans åt bröllopshögtidligheten med deras närvaro. Det är knappt att förmoda, att Mehemed Ali och hans son Ibrahim, hvilka äro bland de bjudnes antal, komma att vid detta tillfälle blifva Sultans gäster. De tillredelser de göra, utvisa helt andra afsigter, och att de förr tänka på att med Rysslands tillhjelp fånga lejonet i deras snaror, än att onödigtvis sticka sioa hufvuden i dess gap. Ett års tribut, utgörande 160,000 L. Sterling, förfaller till betalning d. 13 i nästa månad, men hittils visa sig inga tecken till, att denna summa kommer fram. Af en händelse, som nyss inträffat, vill det synas, som om Porten icke blott tviflade på denna summas betalning, utan till och med huruvida dess egna medel äro i sakerhet, då de råka ut för Mehemed Alis rofgirighet. En korvett har i denna vecka blifvit skickad till Tripolis, för att stanna qvar på den stationen, och sades hafva ombord sex månaders aflöning för turkiska trupfarne derstädes. Men verkliga förhållandet var, att turkiska regeringen, som icke ville sätta paschans återhållsamhet på ett så svårt prof, beslutit begagna en säkrare utväg för transporten, hvarföre penningarne skickades på ångbåten, Halfmånen, till Smyrna, der de togos ombord af Fransyska krigsbriggen Alcyon, som kommer att transportera dem till deras bestämmelse, utan fara att blifva molesterad. Ibrahim fortfår att använda alla medel, per fas et nefas, för att rekrytera sin arm. Jag har förut omtalt buru Engelske konsulns i Aleppo hus blifvit våldfördt, och tvenne gånger upphrutet af hans rasande soldater. Anledningen till dessafl våldsamheter var, att man ville gripa flere personer, som der sökt sin tillflykt, och som sägas hafva haft lagliga anspråk på engelskt beskydd. Saken kommer dock utan tvifvel att vederbörligen undersökas, och upprättelse för våldet att yrkas. Men enligt de senaste underrättelserne från Syrien, är Ibrahims uppmärksamhet icke inskränkt blott till krigiska