producera dessa aruUklar. Passions eller Dymmelveckan. Denna vecka, som föregår Påskhögtiden, kallades hos Latinarne Hebdomas magna, major, sancta etc.: (den stora, större, heliga veckan). Grekerne kallade den äfven. efdopas MeYoeAn: den stora veckan. Tyskarne kalla den Charwoche. — Redan i 2:dra seklet firades denna vecka, som sedan af Constantinus Magn. allmänneligen påbjöds. I gamla kyrkan skedde det med stor andakt; och isynnerhet iakttog man en stor stränghet i återhållsamhet i mat. Lördagen i denna vecka kallades den Stora Sabbathen och var den enda Lördag, som Grekiska och några: Vesterländska kyrkor tillbragte med fastande, då alla öfriga Lördagar firades såsom fester. — Man fortsatte fastandet ända till dess Tuppen got; vid hvilken tid Kristus skall hafva uppstått ifrån de döda. — -Aftonen före denna natt egnade man åt Gudstjenst, böner och att döpa de catechumeni, som anmälte sig. — (Askonsdag kallades första dagen i Fastan, eller Onsdagen efter Fastelags Söndag, och fick namnet af de Gamles plägsed, att de ångerfulle, såsom ödmjukhetstecken, då visade sig i hårkläder och beströdda med. aska. Än utdelas i katolicismen aska efter de på föregånde året vigda oljeqvistar eller andra träd och ställes i små kärl på altaret. Efter ceremonien följer kalas, lekar och maskerader hela natten. Man bar sillar och korfvar omkring på stänger, kastade sig i vatten, tågade omkring med spelmän, ryckte flickorna ur husen, spände dem för plogen, dref dem med en piska och en spelman framför ; och detta slutades med skratt, dans och frosseri. Hvilken uselhet!) i Skärthorsdagen, på Tyska: griine und hohe Donnerstag ; (gröna och höga Thorsdagen) kallas äfven Feria Qvinta och Dominica Cene, (Nattvardsdagen.) Den stiftades af Påfven Leo år 692; till årl. minne af den hel. Nattvardens instiselse. Hvarföre Tyskarne kalla honom grön är ovisst, så framt man; ej vill antaga såsom skäl, att, enligt någras mening, den dagens Gudstjenst börjats med orden ur 23 Ps.: Han foder mig på en grön äng, etc. Dessutom kallas denna dag äfven Natalis calicis (Kalkens födelsedag), emedan H. H. Nattvard då stiftades. — Afven kallas den Capitilavium: Hufvudtvagningen, emedan man for-: dom på samma dag plägade två deras hufvuden, som till Påsken skulle döpas. Likaledes, nämndes den dies indulgentic (förlåtelsedagen) , emedan botfärdige syndare, som varit bannlysta, då åter infördes i kyrkan och upptogos i församliugen. I Engelska kyrkan kallades den Dies mandati, af den befallning Frälsaren gaf sina lärjuögar, att i Nattvarden fira hans åminnelse, och af det öud om ödmjuk och nedlåtande Brödrakärlek, som Han, efter förrättad tvagning af deras fötter, så huldrikt och efterdömligt meddelade dem. — Äfven Skärthorsdagen har varit ganska fruktsam på dårskaper; i dag skulle man äta viss mat. — I dag dö klockorna; och derföre blåser man eller bultar med träd i kyrkan. — I dag hållas mässorna i Rom, icke på, utan under altaret, blott en gång om året, för att likna Gamla Testamentets Öfverste Prester. — ITdeg blir allestädes, till åminnelse af sista Smörjelsen, (som gifves dopbarnen och de döende), frisk olja invigd för dem, som skola döpas. — I dag härmas Jesu Fotwagning, af Påfven, på 12 fattiga; men icke med Föregångarens enkla ödmjukbet, utan med pragtfull, ceremonialisk flärd. Konungen i Frankrike betjente, åtminstone förr, på denna dag också 12 fattiga. Spår härtill finnas redan i 5te seklet. — I dag visa Munkarne vid Cassino den (föregifna) Duk, hvarmed Kristus torkade lärjungarnas fötter. — Enligt eu Concilium i Orleans, fingo judarne på 4 dagar, räknade från denna dag, ej gå utom sina boningar. — I dag blifva altaren och bilder sorgklädda och alla ljus, utom Ett, utsläckta; altaren och ofta golfyen tvättas med vin. I kyrkorna blir om natten med flit ett buller tillställdt, hv ilket skall beteckna Judas med vakten, o. s. Vv. Pascha: Påskhögtiden (enligt Kyrkohistorien) I första seklet, korrt efter Christi Himmelsförd, firade väl de till Kristendomen nyomvände Judar änna Judarnes Påska; men smånigom firades en annan Påska, i samma Aafsigt, som nu för tiden, nemligen till åminnelse af Kristi uppståndelse. — I andra seklet uppkommo stridigheter, huruvida Påsk skulle firas på Judarnas dag, eller dagen derpå, och höllos derföore 4 kyrkomöten: i Rom, Ephesus, Pontus och Palcestina. Då förtiden förrättades, mellan dessa Högtidsdagar, de flesta dop. — I 4:de seklet beslöts på Nicaeiska kyrkomötet, att, i hela Kristenheten, Påsken aldrig skulle firas med Judarna, den 14 April; att den alltid skulle firas på en Söndag, ait Påsk-Söndagen skulle vara den, som följer på första fullmånen efter vårdagjämningen och om denna fullmåne infaller på en Söndag, vpskjutas till nästa Söndag. — I 5:te och följande seklerna satte nan ara er a. 42 Ma fester i förbindelse med På