producera dessa aruUklar.
Passions eller Dymmelveckan.
Denna vecka, som föregår Påskhögtiden, kallades hos
Latinarne Hebdomas magna, major, sancta etc.:
(den stora, större, heliga veckan). Grekerne kallade
den äfven. efdopas MeYoeAn: den stora veckan. Ty-
skarne kalla den Charwoche. — Redan i 2:dra sek-
let firades denna vecka, som sedan af Constantinus
Magn. allmänneligen påbjöds. I gamla kyrkan skedde
det med stor andakt; och isynnerhet iakttog man en
stor stränghet i återhållsamhet i mat. Lördagen i den-
na vecka kallades den Stora Sabbathen och var den
enda Lördag, som Grekiska och några: Vesterländska
kyrkor tillbragte med fastande, då alla öfriga Lördagar
firades såsom fester. — Man fortsatte fastandet ända till
dess Tuppen got; vid hvilken tid Kristus skall hafva
uppstått ifrån de döda. — -Aftonen före denna natt
egnade man åt Gudstjenst, böner och att döpa de ca-
techumeni, som anmälte sig. — (Askonsdag kallades
första dagen i Fastan, eller Onsdagen efter Fastelags
Söndag, och fick namnet af de Gamles plägsed, att
de ångerfulle, såsom ödmjukhetstecken, då visade sig i
hårkläder och beströdda med. aska. Än utdelas i ka-
tolicismen aska efter de på föregånde året vigda olje-
qvistar eller andra träd och ställes i små kärl på al-
taret. Efter ceremonien följer kalas, lekar och maske-
rader hela natten. Man bar sillar och korfvar omkring
på stänger, kastade sig i vatten, tågade omkring med
spelmän, ryckte flickorna ur husen, spände dem för
plogen, dref dem med en piska och en spelman
framför ; och detta slutades med skratt, dans och fros-
seri. Hvilken uselhet!) i
Skärthorsdagen, på Tyska: griine und hohe Don-
nerstag ; (gröna och höga Thorsdagen) kallas äfven
Feria Qvinta och Dominica Cene, (Nattvardsdagen.)
Den stiftades af Påfven Leo år 692; till årl. minne af
den hel. Nattvardens instiselse. Hvarföre Tyskarne
kalla honom grön är ovisst, så framt man; ej vill an-
taga såsom skäl, att, enligt någras mening, den dagens
Gudstjenst börjats med orden ur 23 Ps.: Han foder
mig på en grön äng, etc. Dessutom kallas denna
dag äfven Natalis calicis (Kalkens födelsedag), eme-
dan H. H. Nattvard då stiftades. — Afven kallas den
Capitilavium: Hufvudtvagningen, emedan man for-:
dom på samma dag plägade två deras hufvuden, som
till Påsken skulle döpas. Likaledes, nämndes den dies
indulgentic (förlåtelsedagen) , emedan botfärdige syn-
dare, som varit bannlysta, då åter infördes i kyrkan
och upptogos i församliugen. I Engelska kyrkan kalla-
des den Dies mandati, af den befallning Frälsaren
gaf sina lärjuögar, att i Nattvarden fira hans åminnel-
se, och af det öud om ödmjuk och nedlåtande Brödra-
kärlek, som Han, efter förrättad tvagning af deras föt-
ter, så huldrikt och efterdömligt meddelade dem. —
Äfven Skärthorsdagen har varit ganska fruktsam på
dårskaper; i dag skulle man äta viss mat. — I dag dö
klockorna; och derföre blåser man eller bultar med
träd i kyrkan. — I dag hållas mässorna i Rom, icke
på, utan under altaret, blott en gång om året, för att
likna Gamla Testamentets Öfverste Prester. — ITdeg
blir allestädes, till åminnelse af sista Smörjelsen, (som
gifves dopbarnen och de döende), frisk olja invigd för
dem, som skola döpas. — I dag härmas Jesu Fot-
wagning, af Påfven, på 12 fattiga; men icke med
Föregångarens enkla ödmjukbet, utan med pragtfull,
ceremonialisk flärd. Konungen i Frankrike betjente,
åtminstone förr, på denna dag också 12 fattiga. Spår
härtill finnas redan i 5te seklet. — I dag visa Munkar-
ne vid Cassino den (föregifna) Duk, hvarmed Kristus
torkade lärjungarnas fötter. — Enligt eu Concilium
i Orleans, fingo judarne på 4 dagar, räknade från
denna dag, ej gå utom sina boningar. — I dag blifva
altaren och bilder sorgklädda och alla ljus, utom Ett,
utsläckta; altaren och ofta golfyen tvättas med vin. I
kyrkorna blir om natten med flit ett buller tillställdt,
hv ilket skall beteckna Judas med vakten, o. s. Vv.
Pascha: Påskhögtiden
(enligt Kyrkohistorien)
I första seklet, korrt efter Christi Himmelsförd, fira-
de väl de till Kristendomen nyomvände Judar änna Ju-
darnes Påska; men smånigom firades en annan Påska,
i samma Aafsigt, som nu för tiden, nemligen till åmin-
nelse af Kristi uppståndelse. — I andra seklet upp-
kommo stridigheter, huruvida Påsk skulle firas på Ju-
darnas dag, eller dagen derpå, och höllos derföore 4 kyr-
komöten: i Rom, Ephesus, Pontus och Palcestina.
Då förtiden förrättades, mellan dessa Högtidsdagar, de
flesta dop. — I 4:de seklet beslöts på Nicaeiska kyr-
komötet, att, i hela Kristenheten, Påsken aldrig skulle
firas med Judarna, den 14 April; att den alltid skulle
firas på en Söndag, ait Påsk-Söndagen skulle vara den,
som följer på första fullmånen efter vårdagjämningen och
om denna fullmåne infaller på en Söndag, vpskjutas till
nästa Söndag. — I 5:te och följande seklerna satte nan
ara er a. 42 Ma fester i förbindelse med På-