verkligheten icke utgjort mer än 2 å 3000. Engelska tidningarna !begynna nu något närmare belysa händelserna i Krakau. En korrespondent i Morning Chronicle säger: Jag hade förr skolat skrifva om. händelserna här, i fall jag ej fruktat, det mina känslor skulle vara så upprörda, att jag ej ännu kunde med opartiskhet uppgifva facta, hvilka måste öppna ögonen på mången, som ännu inbillar sig, att Wienska traktaten respekteras af de heliga allierade. Vi må nu med skäl säga: för att försvara vår frihet, beseglade vi vår dom och blefvo slafvar.:? Låtom oss icke här tsla om personlig frihet! Den har blifvit en farce långt före detta. Krakau hade troligen att för sin frihet tacka de tre stora kontinentalmakternas afund; Ryssland, Preussen och Österrike falkade på det, hvar i sin tur; slutligen, för att lugna alla, öfverenskommo de att proklamera det såsom en neutral och fri provins, hvartill Frankrike och England samtyckte. Efter en ofantlig nop olyckliga polackars fördrifvande från sitt fädernesland, sökte många här skydd och tak. De blefvo visserligen gästfritt emottagne, men med sträng tillsägelse att afhålla sig från alla politiska intriger, som möjligen kunde stöta Ryssland. Att detta med stränghet handhafdes, kan bevisas genom fleras förvisning, hvilka blott misstänktes att brefvexla med sina vänner i Polen. Må Ryska Residenten neka detta, om han vågar! Genom hans föranstaltande blefvo två aktningsvärda personer förviste; och icke ens ett sken af bevis anfördes, att styrka hans angifvelse! Knappast hade de begynt drifva åtskilliga fredliga yrken, då Ryssland fordrade deras fördrifvande. Med bhöflighet, men dock med kraft, svarade Senaten, att om ingen förseelse bevisades dem, kunde man icke neka dem en fristad, då Krakau vore en fri provins. Ryska residenten gjorde allt, hvad han någonsin kunde, genom att underhålla spioner och uppgifva fakta, hvarmed han kommit under fund, men som aldrig kunde uppspåras af polisen, oaktadt alla bemödanden; och så snart den ringaste misstänkta omständighet upptäcktes, blef personen skickad öfver gränsen, för att visa, huru beredvillig Senaten var att gå Kejsarens önskningar till mötes, så snart det kunde stå tillsamman med folkrätt och ärlighet, Ryssland vände sig då till Österrike och Preussen, och i Nesselrodes not uppgafs, att insurgenterne, i stället för att lefva fredligt, såsom de lofvat, hade beständiga kommunikationer med Pohlen och uppmuntrade sina landsmän till öppen rebellion, hvilken endast genom de militära auktoriteternas vaksamhet kunnat förekommas; att de funno utväg att med vapen förse talrika hopar; att genom dem brefväxling underhölls med Pobhlackarna i Frankrike och England; att upprepade föreställningar blifvit af Ryska Ministern gjorde hos Senaten, men utan verkan; att de tvärtom syntes gynnas af den och af många bland invånarne? — hvarföre de båda makternas medverkan begärdes genom att sända en militärstyrka till rebellernas fördrifvande och andra åtgärder, som kunde befinnas erforderliga till staden och provinsen Krakaus skyddande. Österrike undandrog sig i början, och Metternich sade i en not till Nesselrode, att det förmodligen skulle inverka på åtgärderna från ett annat båll. Detta gjorde ingen verkan på Ryska kabinettet, som understöddes af det Preussiska; och ändtligen förmåddes Österrike att gå in på förslaget , med Frarkrikes bifall. Då grefve Appony underrättade hertigen af Broglie, sade denne: Skicka dem bara ic-, ke på oss, vi hafva redan mera än vi önska.? Huruvida Lord Palmerston äfven underrättades, vet jag ej:men förmodar, att det icke skedde; Lord. Durham blef dock tillsagd, att de allierade ämnade vidtaga åtgärder, för att köra ut insurgenterna från Krakaus område. Senaten underrättades då, att alldenstund den icke förmådde fördrifva en hop polska rebeller, som höllo landet i ett tillstånd af skräck och oro, ville dess trogne vänner och beskyddare skynda till: dess biträde. Häremot gjordes en högst kraftfull föreställning, som högeligen förargade kejsar Nicolaus; och han gaf sina truppar order att genast marchera. Vi blefvo således