verkligheten icke utgjort mer än 2 å 3000.
Engelska tidningarna !begynna nu något närmare be-
lysa händelserna i Krakau. En korrespondent i Mor-
ning Chronicle säger: Jag hade förr skolat skrifva om.
händelserna här, i fall jag ej fruktat, det mina känslor
skulle vara så upprörda, att jag ej ännu kunde med
opartiskhet uppgifva facta, hvilka måste öppna ögonen
på mången, som ännu inbillar sig, att Wienska trak-
taten respekteras af de heliga allierade. Vi må nu
med skäl säga: för att försvara vår frihet, beseglade
vi vår dom och blefvo slafvar.:? Låtom oss icke här
tsla om personlig frihet! Den har blifvit en farce långt
före detta. Krakau hade troligen att för sin frihet tac-
ka de tre stora kontinentalmakternas afund; Ryssland,
Preussen och Österrike falkade på det, hvar i sin tur;
slutligen, för att lugna alla, öfverenskommo de att pro-
klamera det såsom en neutral och fri provins, hvartill
Frankrike och England samtyckte. Efter en ofantlig
nop olyckliga polackars fördrifvande från sitt fädernes-
land, sökte många här skydd och tak. De blefvo vis-
serligen gästfritt emottagne, men med sträng tillsägelse
att afhålla sig från alla politiska intriger, som möjligen
kunde stöta Ryssland. Att detta med stränghet hand-
hafdes, kan bevisas genom fleras förvisning, hvilka blott
misstänktes att brefvexla med sina vänner i Polen. Må
Ryska Residenten neka detta, om han vågar! Genom
hans föranstaltande blefvo två aktningsvärda personer
förviste; och icke ens ett sken af bevis anfördes, att
styrka hans angifvelse! Knappast hade de begynt drifva
åtskilliga fredliga yrken, då Ryssland fordrade deras
fördrifvande. Med bhöflighet, men dock med kraft,
svarade Senaten, att om ingen förseelse bevisades dem,
kunde man icke neka dem en fristad, då Krakau vore
en fri provins. Ryska residenten gjorde allt, hvad
han någonsin kunde, genom att underhålla spioner och
uppgifva fakta, hvarmed han kommit under fund, men
som aldrig kunde uppspåras af polisen, oaktadt alla be-
mödanden; och så snart den ringaste misstänkta om-
ständighet upptäcktes, blef personen skickad öfver grän-
sen, för att visa, huru beredvillig Senaten var att gå
Kejsarens önskningar till mötes, så snart det kunde stå
tillsamman med folkrätt och ärlighet, Ryssland vände
sig då till Österrike och Preussen, och i Nesselrodes
not uppgafs, att insurgenterne, i stället för att lefva
fredligt, såsom de lofvat, hade beständiga kommuni-
kationer med Pohlen och uppmuntrade sina landsmän
till öppen rebellion, hvilken endast genom de militära
auktoriteternas vaksamhet kunnat förekommas; att de
funno utväg att med vapen förse talrika hopar; att
genom dem brefväxling underhölls med Pobhlackarna i
Frankrike och England; att upprepade föreställningar
blifvit af Ryska Ministern gjorde hos Senaten, men
utan verkan; att de tvärtom syntes gynnas af den och
af många bland invånarne? — hvarföre de båda makter-
nas medverkan begärdes genom att sända en militär-
styrka till rebellernas fördrifvande och andra åtgärder,
som kunde befinnas erforderliga till staden och provin-
sen Krakaus skyddande. Österrike undandrog sig i
början, och Metternich sade i en not till Nesselrode,
att det förmodligen skulle inverka på åtgärderna från
ett annat båll. Detta gjorde ingen verkan på Ryska
kabinettet, som understöddes af det Preussiska; och
ändtligen förmåddes Österrike att gå in på förslaget ,
med Frarkrikes bifall. Då grefve Appony underrättade
hertigen af Broglie, sade denne: Skicka dem bara ic-,
ke på oss, vi hafva redan mera än vi önska.? Huru-
vida Lord Palmerston äfven underrättades, vet jag ej-
:men förmodar, att det icke skedde; Lord. Durham blef
dock tillsagd, att de allierade ämnade vidtaga åtgärder,
för att köra ut insurgenterna från Krakaus område.
Senaten underrättades då, att alldenstund den icke
förmådde fördrifva en hop polska rebeller, som höllo
landet i ett tillstånd af skräck och oro, ville dess trog-
ne vänner och beskyddare skynda till: dess biträde.
Häremot gjordes en högst kraftfull föreställning, som hö-
geligen förargade kejsar Nicolaus; och han gaf sina
truppar order att genast marchera. Vi blefvo således