den torra årstiden fullkomligt vattenbrist, och Nomaden
j-gas stundom af Februarii sol att söka Nilarmarnes väl-
görande bölja.
Att ingå 1 vidare detaljer ligger utom gränsorna för
ett bref: jag vill endast nämna få ord om tropik-reg-
nen. Dessa äro häftiga störtregn, med orkaner - och
blixt, att himmelen tycks stå i låga. Mörka molnstoder
al det uppdrifna stoftet betäcka som tjocka moln him-
melen, och föregå dessa störtskurar: invånarne hastå
vid åsynen häraf till sina Tugul och ropa Habub, Habub
(storm, storm). Äfven på de torra sandiga fälten vadar
man inom en fjerdedels timma öfver knän i vattnet.
Under mitt vistande vid Bahr el Abiad förlorade en en-
da egare en natt 75 får, som dränktes af regnvattnet.
Man kan icke annat än skänka sin beundran åt ett
hjeltemod hos naturforskaren och nästan väckas till
forvåning öfver den starka kärlek för vetenskapen, som
förmått denne utmärkte landsman att för dess skull trot-
sa sådana mödor och faror. Hr Hedenborg slutar ock-
så sitt bref med det yttrandet, att det icke är möjligt
att fatta det mödosamma och tröttande som åtföljer
dessa resor, utan att hafva gjort dem. Den med alla
lifvets beqvämligheter försedde, med nöjen omgifne Eu-
ropeen, hvilken -beqvämligt förrättar sina göromål och
sedan i vänskapens kretsar eller bland en älskad familj
förglömmer .dagens ringa mödor, kan, säger han, ej
fatta hvad den resande lider i dessa länder, som käm-
par med alla svårigheter om dagen, och om natten of-
tast vakar på sina vapen; som förtäres af sjukdomar
oeh brännes af en lifvet förtorkande sol; som lider af
hunger och törst, och sällan har ett ögonblicks veder-
qvickelse.
Hr H. anser det för alltid skola blifva ett fruktlöst
försök att vilja trotsa klimatet i det inre af Afrika och
framför allt att tro sig kunna lefva som infödingen.
Dennes makliga lif och liknöjdhet anser Hr H. såsom
en egid, hvilken Europeen saknar; och likväl falla äf-
ven de infödde talrika offer för klimatet. Framför allt
anser han omöjligt för dem, som ej småningom vant
sig vid de hetare klimaten, att här vilja intränga under
den regniga årstiden. — Mungo Park med sina åttio
följeslagare på sista resan erforo bedröfligt denna sän-
ning, och ifrån Horneman, Mungo Park, Denham
Römtgen, Laing, till Bröderne Lander och måiångfaldi-
ga andra, hvilkas hekatomb ej afskräckt nya försök,
huru många hafva väl åsersett sitt fädernesland? man
ser sig slutligen i brist på allt hvarvid naturen blifvit
vand, och man dukar under.
Med de otroliga ansträngningar, som tecknas i detta
bref, är det nästan underbart, att Hr H. undsluppit
detta öde, och att hans vänner kunna hoppas, att än-
nu en gång få helsa honom välkommen till fädernes-
landet.