Article Image
han ansåg kammaren derigenom i alla fall ega fria hän-
der, att ännu i denna session komma landet till hjelp
med den åsyftade lättnaden i dess bördor.
Hvad 3om af hela diskussionen likväl ådrog sig me-
sta uppmärksamheten, var Hr Lafittes yttrande. Det
började med en öfversigt af Frankrikes hela financiella
ställning. Sjelf: ledamot af den kommission, som skul-
le pröfva det Gouinska förslaget, förklarade han sig helt
och hållet ense med berättelsens - innehåll, och skulle ej
bestrida reduktionens nödvändighet och gagn, hvilken
författaren med så mycken grundlighei ådagalagt; men
just derföre. måste han sätta sig emot konklusionen el-.
ler förslaget om ett uppskof. De båda hufvudsakliga
skäl, som derför blifvit anförda, att nemligen sessionen
vore redan så långt framskriden, och att man först må-
ste kunna disponera den del af amortissemangsfonden,
som var anslagen till den sväfvande skuldens konsolide-
rande, vederlade han genom den anmärkningen, att til-
lika med sessionen, hade äfven diskussionen om frågan
framskridit, hvarigenom en längre betänketid vore öfver-
flödig, samt att lagen rörande amortissemangsfonden lem-
nade finansministern frihet, att, när så behoöfdes, upp-
höra med de deruti föreskrifne operationer. Han fästa-
de uppmärksamheten på, i hvilken ansenlig proportion
den sväfvande skulden under de sednare åren blifvit för-
minskad. Massan af de löpande skattkammar-obligatio-
nerne hade under förlidet år minskats från 236 millio-
ner till 60. Skattkammaren hade sett sig tvungen, att
tillbakavisa en stor mängd kapitaler, som erbjudits henne
till 2 procent, och nu ville man likväl fortfara att be-
tala den stora bokens kreditorer 5 proc. Detta, at Hr
Humann beredda, förhållande, var utomordentligen gynn-
samt, om man genast ville företaga nedsättningen, men kun-
de medföra väsentliga clägenheter, om man ville dröja
dermed till nästa år. Man borde begagna ögonblicket,
upphöra med konsolideringen, återföra den svätvande
skulden till större summor, mottaga de på fördelaktiga
vilkor erbjudna kapitalerne, och använda dem till de
mest tryckande skuldernas afbördande. — I anseende
till räntornas egare, bevisade Hr Lafitte, att de fleste
räntor befunno sig i handerna på stora kapitalister.
Om dessa komma att lida af åtgarden, så kunde staten
- endast beklaga sådant, men vore ej skyldig att hjelpa
dem, lika litet som de stora godsegarna, hvilka klaga
ofver spannmålens låga pris. Detta hopande af kapi-
taler vore en följd af den långvariga freden; regerin-
gen kunde likväl icke, till kapitalisternas fördel, afbry-
ta den. Derefter genomgick Hr Lafitte omständligt
förhållandet med statens finanser sedan 1834 års bör-
jan, och resultatet af hans undersökning var, att ett
likadant deficit af 36 milloner måste uppkomma för
innevarande år, som för det nyssnämnda; dertill kom-
mer ännu ytterligare betalningen. af de 25 millionerne
till Amerika. Man kunde dessutom bli satt i nödvän-
dighet, att nödgas erlägga de:för Grekland garanterade
20 millionerna, under det att Spanien ännu vore Frank-
rike skyldigt ea annuitet af 4 millioner, Belgien icke
ersatt kostnaderne för expeditionen år 1832, och det
alls icke mer är fråga om de 30 millioner, landet har
att fordra af Sachsen. Till följe häraf bevisade Hr La-
fitte räntenedsättningens ovilkorliga nödvändighet, och
att den till och med borde ega rum i vida större ska-
la, än regeringen och kommissionen åsyftade. — Re-
sultatet är emedlertid redan bekant, och att Hr Lafitte
stadnade i minoriteten, tillika med ungefär 40 leda-
möter. -
Thumbnail