DOKTOR HEDENBORGS RESA.
(Slut från gårdagsbl.)
Hr Hedenborg antager, att man i föregående berättel-
ser mycket ofverdrifvit det af honom beresta landets höjd
öfver .hafsytan, och anser slatten vid Gebel Gula i Fungi-
låndet ej ligga mer än 2000 fot öfver hafsytan. De,
så kallade katarakterna i Nilen, om hvilka man berät-
tat, skola icke. vara några vattenfall, utan endast flodens
brytning öfver sienar och klippor, samt små holmar,
hvilka genomskära samma flod. .
I geologiskt afseende lemnar Hr H. följande teckning
af landet. Från sammanloppet af de båda Nilarmarna
ända förbi staden Sennoar är det jemnt, och ingen enda
klippa träffas i hela denna öfra del af Nilbasinen; från
Kartum till. Valid medineh är jordmånen sandig; ofvan-
för Sennoar af lös alluvialjord; närmast floderna äro
stränderne : betäckta af ogenomträngliga buskar och tag-
giga träd, deribland flere species accacier. Somliga
hafva ända till tre tums taggar, som genomtränga till
och med skosulorna, och några krökte, så att de med-
taga stycken af köttet, då de ryckas ut. Längre från
floderna blifva träden glesare, men tilltaga söder om
Sennoar, der regn faller i ymnighet. I synnerhet på ö-
stra sidan om blåa Nilen finnas stora accacieskogar.
Dessa beväpnade buskar och träd beröfvade Hr H. mån-
ga skjutna foglar, som gingo förlorade i de täta snaren,
och han beskrifver striden med dessa taggvexter såsom
högst besvärlig, utom det att de torra qvistarna, som be-
täcka marken, insnärja sig i de vida orieptaliska kläder-
na, och de lösa. taggarna intränga som stiletter tums långt
i fötterne; hvilket flera gånger nödgat Hr H. att göra
incisioner i huden för att uttaga taggspetsar, som qvar-
stannat. Afven sjelfva grässlagen skola så envist fast-
haka sig vid kläderna, i synnerhet en sort deraf, att
det med sina fina hullingar intränger ända till kroppen,
och kläderne flere gånger måste tvältas, innan man blir
qvitt dennå oro. . Af andra vexter skola frön vara ej
mindre besvärande, och till formen likna spikklubbor,
0. 5. V.
Af denna natur, säger Hr H., är landets vegetation,
som långt ifrån att väcka för ögat och sinnet den njutning
och behag, som Europas, endast tröttar, besvärar och sårar.
Med sina små och fina löf gifva träden föga skugga, och
de höga gigantiska gräsen efter regnen äro ogenomträng-
liga. Hvar äro väl Nordens friska blomstertapeter? Mar-
ken, här bar, full af taggiga och torra qvistar eller växt-
frön, efter regoen söndersprucken och skroflig, under
regntiden öfversvämmad och ofarbar, erbjuder ingen njut-
ning, ingen glädjefull förfriskning
Aflägsnar man sig från floderne, öppnas en annan
tafla. FMär mötes ögat antingenaf stora sandfält, hvilka
brännande och bländande återkasta solstrålen, och hvar-
est andedrägten, under Samum, besväras af en tung och
qvalmig luft, eller af ett fint sandstoft, som vinden
upprörer; eller öppna sig skoglösa öppna trakter, jem-
pa som vattenytan, täckte af ett högt bleknadt gräs,
hvars gula enformiga färg väcker ängslan. Ser man här
och der på afstånd en granitklippa höja sig öfver den
oändliga slätten, så fordras dagsresor för att uppnå den
och då den är uppnådd, hvar är den angenäma illusion
som en bergshöjd alstrade, hvar dess grönska, hvar dess
svalkande källor? — Nakna, söndersprängda klyftor,
hvars mellanrum här och der fyllas af några taggfulla
buskar, och ett stinkande segt gyttjigt vatten, som fram-
sipprar vid bergets rötter. De öppna fälten lida under