DOKTOR HEDENBORGS RESA. (Slut från gårdagsbl.) Hr Hedenborg antager, att man i föregående berättelser mycket ofverdrifvit det af honom beresta landets höjd öfver .hafsytan, och anser slatten vid Gebel Gula i Fungilåndet ej ligga mer än 2000 fot öfver hafsytan. De, så kallade katarakterna i Nilen, om hvilka man berättat, skola icke. vara några vattenfall, utan endast flodens brytning öfver sienar och klippor, samt små holmar, hvilka genomskära samma flod. . I geologiskt afseende lemnar Hr H. följande teckning af landet. Från sammanloppet af de båda Nilarmarna ända förbi staden Sennoar är det jemnt, och ingen enda klippa träffas i hela denna öfra del af Nilbasinen; från Kartum till. Valid medineh är jordmånen sandig; ofvanför Sennoar af lös alluvialjord; närmast floderna äro stränderne : betäckta af ogenomträngliga buskar och taggiga träd, deribland flere species accacier. Somliga hafva ända till tre tums taggar, som genomtränga till och med skosulorna, och några krökte, så att de medtaga stycken af köttet, då de ryckas ut. Längre från floderna blifva träden glesare, men tilltaga söder om Sennoar, der regn faller i ymnighet. I synnerhet på östra sidan om blåa Nilen finnas stora accacieskogar. Dessa beväpnade buskar och träd beröfvade Hr H. många skjutna foglar, som gingo förlorade i de täta snaren, och han beskrifver striden med dessa taggvexter såsom högst besvärlig, utom det att de torra qvistarna, som betäcka marken, insnärja sig i de vida orieptaliska kläderna, och de lösa. taggarna intränga som stiletter tums långt i fötterne; hvilket flera gånger nödgat Hr H. att göra incisioner i huden för att uttaga taggspetsar, som qvarstannat. Afven sjelfva grässlagen skola så envist fasthaka sig vid kläderna, i synnerhet en sort deraf, att det med sina fina hullingar intränger ända till kroppen, och kläderne flere gånger måste tvältas, innan man blir qvitt dennå oro. . Af andra vexter skola frön vara ej mindre besvärande, och till formen likna spikklubbor, 0. 5. V. Af denna natur, säger Hr H., är landets vegetation, som långt ifrån att väcka för ögat och sinnet den njutning och behag, som Europas, endast tröttar, besvärar och sårar. Med sina små och fina löf gifva träden föga skugga, och de höga gigantiska gräsen efter regnen äro ogenomträngliga. Hvar äro väl Nordens friska blomstertapeter? Marken, här bar, full af taggiga och torra qvistar eller växtfrön, efter regoen söndersprucken och skroflig, under regntiden öfversvämmad och ofarbar, erbjuder ingen njutning, ingen glädjefull förfriskning Aflägsnar man sig från floderne, öppnas en annan tafla. FMär mötes ögat antingenaf stora sandfält, hvilka brännande och bländande återkasta solstrålen, och hvarest andedrägten, under Samum, besväras af en tung och qvalmig luft, eller af ett fint sandstoft, som vinden upprörer; eller öppna sig skoglösa öppna trakter, jempa som vattenytan, täckte af ett högt bleknadt gräs, hvars gula enformiga färg väcker ängslan. Ser man här och der på afstånd en granitklippa höja sig öfver den oändliga slätten, så fordras dagsresor för att uppnå den och då den är uppnådd, hvar är den angenäma illusion som en bergshöjd alstrade, hvar dess grönska, hvar dess svalkande källor? — Nakna, söndersprängda klyftor, hvars mellanrum här och der fyllas af några taggfulla buskar, och ett stinkande segt gyttjigt vatten, som framsipprar vid bergets rötter. De öppna fälten lida under