STOCKHOLM den 7 April. Något hvar känner, ifrån sina yngre år, huru lätt oenigheter och stimmaånde uppkommer ibland ungdomen i en skola. Ett sådant gräl af mera löjlig än vådlig beskaffenhet har nyligen äfven uppstått emellan ett par äldre gossar inom vår namnkunnigaste Storskola, nemligen den Historiska skolan i Upsala. Akademie-adjunkten och jurisdoktorn Hr GC. O. Deldåen har nemligen för någon tid sedan utgifvit en vid och bred, fastän icke djup förklaring emot lag-kommiteens förslag till civiloeh criminal-lag, hvaröfver bemälte doktor uttalar en hel hop kringsväfvande förkastelsefraser, angående dess revolutionärt omstörtande natur m. m.; (hvilken omstörtningstendens nemligen består deri, att Lagkommitden uti några förslag låtit gammal häfd vika för rena förnuftsoch rättsåsigter, äfvensom uppställt ett nytt system i stället för en kodifikation af det gamla; hvilket utgör en dödssynd i historiska skolans ögon, för hvilken häfden eller gamla bruk utgör det egentliga principium juris.) .. Nu har Professorn i laghistorien, Hr C. J. Schlyter, i Sv. Minerva upträdt emot denna Hr Delldens skrift. Hr Schlyter är förut känd i det offentliga för sina vetenskapliga mödor, samt utmärkt för den bittra tonen i sina polemiska artiklar, sednast några om mord och dråp, med ännu en annan juris doktor Hr Lindblad, der striden fördes med en sådan arghet å ömse sidor, enkannerligen å Hr Schlyters, att man tydligen såg, det kämparnas hufvudföremål mindre Var att få reda på rätta betydelsen af ordet dråp, än att få dräpa Awarandra. Hr Schlyter, som icke tycker serdeles om att det finnes flere juris doktorer än han sjelf, utom kanske Prof. Holmbergsson som icke kan lefva så länge, har nu på samma sätt, med en volym af sina landskapslagar i högsta hugg, dragit ut att gifva sin medlärare i fakulteten, Hr Dellden, dråpslaget. Anledningen härtill ar att det uti en föregående strof i Minerva stått att läsa, det Professor Holmbergson hade förenat sig med Doktor Dellden, äfven deruti, att lagförändringar ej böra vara revolutionärt omstörtande, utan successivt och varsamt sluta sig till det bestående.