Vid assisdomstolen i Zweibruäcken har nyligen förekommit ett mål af den mest upprörande beskaffenhet, nemligen angående en ung flicka, som af sina föräldrar hållits inspärrad i det ohyggligaste fängelse uti nio runda år. Saken förhåller sig i korthet sålanda: För omkring 9 år sedan tjenade hos. en bonde i Hermersberg, vid namn Kettenring, en ung, i hela bygden väl anskrifven dräng; mellan denne och husbondens då 17:åriga dotter uppstod snart ett ömmare förhållande, hvilket likväl var föräldrarna Kettingring så mycket emot, att dessa, efter flera stormiga uppträden, slutligen jagade den unga mannen ur tjenst. Kort derefter voro de båda unga menniskorna helt och hållet försvunna. Kettenring yttrade flera gånger sin förmodan, att de skulle flyktat öfver till Amerika, och Jå man icke egde någon egentlig anledning till misstanka eller misstroende, så fann man allmänt denna förmodan sannolik, och tänkte icke vidare på hvad som forefallit. Nära nio år voro så förflutna, då för få månader sedan nattvakten i byn anmälte för autoriteterna, att han en natt, just som han gått förbi Kettenrings hus, förnummit ur källaröppningen ett svagt, men ängsligt jemrande och : suckande. På denna angifvelse blef hela huset, sedan dess egare först blifvit arresterade, noga genomsökt, och man fann der sålunda i källaren en af starka plankor sammanslagen lår, ur hvilken det matta jemrandet af en bruten röst lät förnimma sig. Låren öppnades genast, och erbjöd nu en verkligt förfärande anblick, en naken, benrangelslik menniskogestalt. Det var Kettenrings dotter, som sedan nio år i denna belägenhet hållits inspärrad af sina omenskliga föräldrar. För fega att rakt af göra sig till barnmördare, hade dessa vilddjur sänkt deras barn ner i denna graf, från hvilken intet rop om hjelp trängt till menskliga öron, och der endast till nödtorft försett flickan med den gröfsta näring. Den arma, nästan till en oskäligt djur förvandlade, varelsen var icke mera ens mäktig språket, och först efter flera veckors den sorgfålligaste skötsel har det lyckas bringa den olyckliga så vida, att hon nu åter kan tala i mnågot sammanhang, tänka och till någon del erinra sig det förflutna. Hvad det blifvit af den unga mannen, känner man ännu icke, men man emotser de mest tragiska upptäckter.