JöÖrre Bluderanden Joseph ttenrtie ftojljsteadt, Srräddaren och Renovatören Friedrich Vilhelm Schmiedt och förre handelsbetjenten Gustaf Greiner, haft all möda ospard att i största hast till annat ställe undanskaffa och bortföra varorne, på det att, när säljarne, som förr eller senare skulle finna sig vara lurade på handeln, skulte återfordra sine varor, de då icke mera skulle finnas i köparens värjo. Denna af Dahlin .gjorda bekännelse har icke annat kunnat, än bestridas af Greiner, Hoffstedt och Schmiedt, hvilka alla förnekat att om de uppgjorde handelsaffärerne hafva egt den ringaste kännedom, eller deruti hafva haft den minsta delaktighet; men Dablin, som synes vilja godtgöra sina begångue fel derigenom att han åtminstone gör allt hvad han kan, för att återförskaffa de narrade säljarne deras varor, har emot de nyssnämnde personerne anfört flere omständigheter. — Så skall t. ex. Greiner, ibland annat, den 17 sistl. Februari, då Dahlim häktades vid förbör i Kongl. Poliskammaren, hafva jemte en annan person, f. d. handelsbetjenten Pettersson (hvilken, såsom numera för sinnessvaghet intagen å Danwiks Dårhus, icke ännu kunnat i målet höras), skyndat hem till det af Dahlin och Greiner gemensamt bebodda rum, och efter att af städerskan hafva erhållit kammarnyckelen, gått in dit och med all skyndsamhet låtit derifrån bortföra icke mindre än omkring 172 alnar dräll och 76 alnar vadmal, hvilka derpå blifvit förda till en hu. stru Thorell, der de kort derpå af polisbetjeningen anträffades. Detta hade skett utan att Dahlin afvetit det; men då Dablin, sedan han blifvit förklarad skyldig att träda !i häkte, yttrat sig vilja uppgifva hvarest han hade alla varorne gömde, och af polisbetjening blifvit åtföljd -hem, hade Greiner, som då återkommit hem, underrättat honom hvarthän varorne blifvit förde, hvilket han omtalat för polisbetjeningen, som derpå genast jemte Dahlin begifvit sig till hustru Thorell der varorne äfven funnits, Detta förhållande har: blifvit bestyrkt genom vittnen, neml. städerskan, som intygat att Greiner af henne; begärt och erhållit nyckeln, och af en f. d. Gardeskorporal Wallberg, hvilken vittnat att han varit den, som på Greiners och Petterssons tillsägelse, ofvanberörde dag, från Greiners rum till hustru Thorell burit en säck, hvars innehåll han likväl icke känt vidare, än att han tyckt att det utgjorts af hoprullade tygstycken. — Emot Hoffstedt och Schmiedt har Dablin uppgifvit, att de den 2:dra sistlidne Januari på aftonen, då handeln med Pehr Danielsson från Norra Angermanland uppgjordes, och medan Dahlin, efter varornes aflemnande, varit med Pehr Danielsson ute i föregifvet ändamål, att förskaffa honom betalning, skola hafva från förstugan till det hus, der Dahlin bodde, och hvarest varorne, som bestått af lin och skinn, blifvit inlagde, låtit bortföra omkring 10 lisp. lin och 7 st. fåroch getskinn; hvilka sedermera, då Pehr Danielsson återfordrat sina varor derstädes, saknats. — Hoffstedt och Schmiedt hafva väl nekat; men vid förhöret sistl. lördag den 2 dennes, afhördes såsom vittuen 3:ne åkare, hvilka alla intygade att de berörde afton på Schmiedts reqvisition åtföljdt honom till huset N:o 2 vid Johannisgränd (samma hus der Dahlin och Greiner bodde), och att ifrån samma hus en mängd lin utkastats i den först ankomne slädan, som dermed blifvit fullpackad, hvarpå den åkaren som körde denna, fått befallning att köra ensam åt Köpmanstorget och der vänta Denne åkare hade åtlydt befallningen, och sedan efter en stund f. d. studeranden Hoffstedt, hvilken vittnet tydligen igenkände, kommit efter, hade åkaren jemte Hoffstedt begifvit sig till Hoffstedts hemvist vid Tawastgatan å Södermalm, dit varorne blifvit från släden införda. De andra begge åkarne, hvilka tyckt att den skyndsamhet, hvarmed linets utkastande och inläggning i den första slädan bedrefs, gåfve anledning till misstanka om något oriktigt förhållande, ,hade genast återvändt till sin station vid Skeppsbron. Hoffstedt har vidare äfven blifvit öfvertygad om; att hafva af Dahlin emottagit omkring 9 lisp. lin, deraf endast blifvit till rätta egaren återställde 4 lisp., hvilka genom gevaldiger Leonpoldzs ferma åtgärd blifvit anhållne, i samma ögonblick som de af en Instrumentmakaregesäll vid namn ThorsEn skolat införas till skräddaren Schmiedt. De öfriga 3 lisp. har Hoffstedt erkant att han förskingrat på hvarjebanda sätt. — Dessutom har gevaldigern Leonpoldz angifvit Hoffstedt för en annan sak, som väl icke kan leda till serskildt ansvar, men om den år sann, visar att Hoffstedt går systematiskt och grundligt tillväga; nemligen att Hoffstedt hållit föreläsningar i konsten att bedraga folk. Dahlin har vitsordat Leonpoldzs angifvelse, och berättat, det Hoffstedt skall hafva uti ett af Dahlin sistl. höst å Södermalm hyrdt rum, gifvit ej mindre Dablin, än Greiner och Schmiedt undervisning i konsten, att på behändigaste sättet åtkomma sin nästas egendom. utan att derföre stadna i något ansvar, och att Hoffstedt icke blott inskränkt sig härtill, utam äfven sökt inprägla i de andra samfundsledamöterna sättet att förhålla oc