Denna öken är utsatt för röfvande horder af s. k. Nuban-negrer, hvilka några timmar: efteråt plundrade de Nomader, af hvilka vattnet köptes. Först dagen derpå om aftonen, efter att hafva misstagit sig om vägen i öknen, uppnådde de resande Nilens strand. Ännu en half dag, säger Hr H., och vi hade alla varit förlorade. i Efter trenne dagars vidare vandring anlände Hr H. till Kartum, vid sammanloppet at blåa och hvita Nilen, samt inträdde i Sudam, ett land, rikt på naturalster, men med ett ytterst påkostande klimat. Kartum ärsäte för Guvernören öfver landet. Här medtogs provision för ett halft år, och den 13 November börjades härifrån den egentliga resan, hvartill Hr H. försett sig med sju egna kameler och en åsna. — Vägen gick från Nilen öfver de stora slätterna kring Sulimalines, till Vadlidmedineh öfver BaherelArach (blåa Nilen) till dess östra strand. Landet blir här fullt af hyenor, hvilka äro så närgångna att en sådan första natten angrep Hr H:s jagtåsna, fastän bunden tätt invid honomi cirkeln af menniskor och kameler, samt borttog ett sturt stycke ur låret på henne, och lyckades fly, utan att det skott som sändes efter henne träffade. — Sean de lemnat staden Sennoar, till venster om floden, träffades under vägen den förre Sultan öfver Sennoar och en del af Nubien före Egyptiska invasionen. Han kallades Melek Badex, var en forekommande man och inbjöd dem till sin by, RBonga, ett par dagsresor sydligare, der flere dagar tillbragtes med god jagt. Han afrådde Hr H. starkt ifrån att gå till Abysiniska gränsen. Jag anser dig numera som min broder, sade han, far ej till Awick och Kalabat, ty Abysinierna hota med infall. Efier afskedet från denna gästfria man, begaf sig Hr H. till Rozeres ock hade under vägen en ständig jagt, så att hvar-. je dag minst två å tre nya fogelspecies dödades. Den del af H7 H:s bref som följer närmast härefter, är så intressant att vi införa det ordagrannt: Jag bevandrade trakter, der ännu ingen Naturforskare lossat skott, och om det osunda klimatet tillåut att :; längre här vistas, skulle man göra rika skördar. Landet och vegetationen antog mer och mer det utseende och lynne, som är den heta och fuktiga tropique-zonen eget, och der vegetationen under regntiden framgår med jattesteg. En mängd parasitoch rankväxter med sköna lockande frukter af päron, ananas, melon och dattel-utseende hängde ned från de taggfulla, ogenomträngliga buskarna, hvilka genomflätades af dessa rankväxter. Beklagligtvis var blomningstiden förbi, och de botaniska skördarne magra. Dean heta zonens gigantiska träd Adansonia började här med sina 15 å 20 alnars i omkrets digra stammar. Jorden, som är en lös svartmylla, helt och hållet en produkt af denna ymniga vegetationen, sönderspricker så att den nästan blir inpraktikaPbel, och beiäckes af det höga gräset Nat och andra Triandrister, hvilka under regnotiden uppskjuta till en höjd, att de räcka öfver man och kamel, äro ogenomträngliga, så länge de äro friska, och man kullsnärjes vid hvarje steg. Då de börja torka, sätta Nomaderne eid derpå, och vi voro flera gånger i förligenhetjoch äfven i fara för dessa eldar, hvilka med vinden framlöpa i milslånga strackor. Landet omkring Nilen härstädes hyser en mängd träsk, hvilka äro beväxta med stora akacie-trän; dessa träsk hafva årligen sin näring genom Nilflödet, och äro tillhållet för Hippopotamer, Krokodiler, en mängd större vattenfåglar, såsom Tantali, Ibis, Ardea, Pelecanus och Plutus samt en art Puffinus. Denna Plutus, eller enligt andra Arhinga, är bland de svåraste foglar att skjuta. De hafva kostat mig otrolig möda, och för en exda har jag bränt mera krut än för 30 andra: jag har dock lyckats att skjuta flera af dem och tror mig deraf ega 2:ne distinkta specier. Utom dessa vattenfoglar uppehålla sig omkring dessa stillastående vatten Simia subviridis och stundom i gyttjan Boa. Jag träffade en af dessa ormar vid byen Domdekola. En strid uppstod; som varade öfver en half timma. Jag ville ej skada skinnet med kulor, utan ryckte ur handen på Negren från byen dess Gambega, frotterade händerna på sanden och mullen, att hålla bättre fast, och enligt landets bruk angreps monstret med Bismillach (i Guds namn). Då : jag tröttnade; gaf jag Gambegan åt Negern, och så om.vexlade vi med dryga slängar å nacken och ryggen tills vi döfvat honom. Jag fattade då ormen vid hufvudet, stödjande knän på dess rygg, och med en stilett, som jag ständigt bar uti gördeln, öppnades huden under halsen, och nerfver med vener och vertebrer afskuros. Jag hade all möda i verlden att bindra Negern, att han ej med sin lans stympade hohom; än ville han afskära hufvudet, än stjerten, emedan han påstod, att vid anus en tagg var dold med hvilken han dödade. Jag fann under dissektionen ej någon tagg. . Negrerne i byen åto köttet, sedan jag depouillerat den. Tvenne man hade fullt att göra att öfver en gren släpa ormen till byn; man påstod att den uppätit en qvinna deri