grannskapet. Den höll 15 och en half fot i längd.
Den var ej af de större; jag såg i träsken väg efter
dessa Boa, som om man framsläpat en grof timmer-
Stock i gyttjan. Jag hade dock ej den lyckan attträf-
fa dessa monstra, Jagten i dessa träsk är ingalunda
den helsosammaste. De täta Akacieskogarne, som be-
täcka dem, hindra all sol att intränga och de täta bu-
skarne deromkring all vädervexling - En qväfvande och
het ånga uppstiger från dem. Från Domdekola till
Rozeres är en mängd af dessa träsk.
Folket blifver mer och mer inskränkt, och eger all-
deles intet begrepp om tid eller afstånd från ett ställe
till ett annat. Om man frågar: huru långt till den
och den byen? peka de på himmelen och säga: om
du uppstiger tidigt anländer du, då solen är der.
Vanligt är deras svar: Giddaåm (framför) och Greibb
(nära), hvilket nära oftast är en dagsresa. Det tyckes
att i ett klimat, der vintervärman öfverstiger sommarns
i nedra Egypten, omkring 30 å 319 Reaumur, bröst-
sjukdomar skulle vara sällsynte. Jag fann dock i dessa
trakter nära Rozeres flera hektiska personer, och äfven
i sista stadium.
Ju mera man kommer sydligt, ju mera vildt, ogent
och ogästfritt blir folket. De kalla alla hvita Turkus
(Turkar), som de dödligen hata, och det är omöjligt
att öfvertyga dem, att andra menniskor finnas. Slaf-
jagterne till bergen omkring Faroqul äro en statsekono-
mi, ty dels säljas de svarte, dels rekruterar man sol-
dater dermed, som nu nyligen 3,000 till Jedda, dels
aflönas militären i Sannoar med svarta, och -ullen för
de slafvar, som af Djellubs (slafhandlare) nedföras till
Egypten, Arabien och andra orter, gifver par tåte om-
kring 100 piaster.
Den 22 Dec. anlände de till Rozeres, ett ogästfritt
och osundt ställe, der Hr H. måste uppehålla sig åtta
dagar, för den häftigaste flusstandvärk, som lade grund
till en påföljande långvarig sjukdom. Han hade ämnat
härifrån gå till Attick och Kalabat på Abysinska grän-
sen, fem dagsresor derifrån; men trakten var så oroad af
infall från Abysinierne, som plundrade allt hvad de öfver-
kommo, att han måste vända om, för att på tjenhgt
ställe gå tillbaka öfver Nilen och begifva sig till Fundi-
negrernas berg, i det inre af halfön, emellan de båda
floderna. Härifrån gick vägen till Abdullhbalall och Ge-
belgula, det sydligaste af Fungi bergen, emellan 10
och 11 gr. n. bredd. Hela denna väg öfver stora flacka
slätten är fattig på naturaister. I bergen insjuknade de
alla, utom en kamelförare, hvartill det stinkande och
tunga vattnet på stället ej ringa bidrog. Hr H. sjelf var
den raskaste, men en del af de öfriga så usla, att de
vid uppbrytandet kastade sig från kamelerne på marken,
och ropade att de ville dö i ödemarken. Hr H. ho-
tade då att binda dem på kamelryggen, ifall de ej ville
hålla sig fast, och sede, att så länge han lefde, skulle
ingen, som ännu andades, lemnas på vägen. Innan de
hunno till Nilen, rymde deras tvenne vägvisare, och
undkommo i det höga gräset, så att de resande förlora-
de stråten och måste färdas på måfå, plågade af en brän-
nande feber och utan vatten, Några Rufainegrer träffa-
des, men kunde ej förmås att, för hvad pris
som helst, ledsaga de resande till Bad el Arroch. Slut-
ligen tog Hr H. en, lät bakbinda honom, fråntaga ho-
nom hals- och armprydnader, samt föra honom framför
hufvudet af sin åsna, under hotelser med döden, om
han ville fly, men löfte om riklig belöning, om han
förde dem till Blåa Nilen. På detta sätt återkommo de
till: Abdullhalall. i
Under ett ständigt febertillstånd, för hvilket Hr H.
sökte bot uti kina och tamårind-sirap, återgingo de
till. Kartum, dit de anlande d. 14 Jan. 1835.
Efter en månads vistaude i Kartum, allt under åter-
kommande febertillstånd, afreste Ar H. till Volidschey
på Hvita Nilen, dit han anlände i början af April, och
der han tillbragte nära 6 månader. Resans besvärlig-
heter hade nu så medtagit allt, att han måste återvän-
da till Kartum, utan linne, skor och kläder, såsom
det heter i brefvet.
Hr H. gör den mest ofördelaktiga beskrifning om kli-
måtet i dessa trakter. Det tycktes liksom vätskorna skulle
undergå förvandling, och blifva elakartade. Den minsta
skråma i huden bulnade till sår, som fordrade flere veckor
för att läkas. I de taggfulla skogarna var det omöjligt
att akta händerna, hvilka derföre ständigt voro fulla af
blessyrer af nämnde beskaffenhet. Invånarne söka be-
vara helsan genom en stimulerande diet och njutningen
af jästa drycker, kallade Merisa och 5ilbil, beredda af
Durrah och Docket. Många förtära sällan bröd, blott
denna dryck. Den största drinkaren af Hr Hs folk
var den enda, som bibehöll sig frisk. Temperaturen var
vid höjden af Sennoar 341 gr. RB. d. 11 och 12 A-
pril. Detta var dock en skogstrakt, och Hr H. säger
att hettan ibland är större på slätten. I alla fall har
han icke varit besvärad af temperaturen, utan gick, o-
aktadt sitt sjukliga tillstånd, nästan dagligen tvenne
I AR Rå AR I Clhlatet fölian XY