Denna öken är utsatt för röfvande horder af s. k. Nu-
ban-negrer, hvilka några timmar: efteråt plundrade de
Nomader, af hvilka vattnet köptes. Först dagen derpå
om aftonen, efter att hafva misstagit sig om vägen i ök-
nen, uppnådde de resande Nilens strand. Ännu en
half dag, säger Hr H., och vi hade alla varit förlo-
rade. i
Efter trenne dagars vidare vandring anlände Hr H.
till Kartum, vid sammanloppet at blåa och hvita Nilen,
samt inträdde i Sudam, ett land, rikt på naturalster,
men med ett ytterst påkostande klimat. Kartum är-
säte för Guvernören öfver landet. Här medtogs provi-
sion för ett halft år, och den 13 November börjades här-
ifrån den egentliga resan, hvartill Hr H. försett sig med
sju egna kameler och en åsna. — Vägen gick från Ni-
len öfver de stora slätterna kring Sulimalines, till Vad-
lidmedineh öfver BaherelArach (blåa Nilen) till dess
östra strand. Landet blir här fullt af hyenor, hvilka
äro så närgångna att en sådan första natten angrep Hr
H:s jagtåsna, fastän bunden tätt invid honomi cirkeln af
menniskor och kameler, samt borttog ett sturt stycke ur
låret på henne, och lyckades fly, utan att det skott som
sändes efter henne träffade. — Sean de lemnat staden
Sennoar, till venster om floden, träffades under vägen
den förre Sultan öfver Sennoar och en del af Nubien
före Egyptiska invasionen. Han kallades Melek Badex,
var en forekommande man och inbjöd dem till sin by,
RBonga, ett par dagsresor sydligare, der flere dagar till-
bragtes med god jagt. Han afrådde Hr H. starkt ifrån
att gå till Abysiniska gränsen. Jag anser dig numera
som min broder, sade han, far ej till Awick och
Kalabat, ty Abysinierna hota med infall. Efier afske-
det från denna gästfria man, begaf sig Hr H. till Roze-
res ock hade under vägen en ständig jagt, så att hvar-.
je dag minst två å tre nya fogelspecies dödades.
Den del af H7 H:s bref som följer närmast härefter,
är så intressant att vi införa det ordagrannt:
Jag bevandrade trakter, der ännu ingen Naturforskare
lossat skott, och om det osunda klimatet tillåut att :;
längre här vistas, skulle man göra rika skördar. Landet
och vegetationen antog mer och mer det utseende och
lynne, som är den heta och fuktiga tropique-zonen e-
get, och der vegetationen under regntiden framgår med
jattesteg. En mängd parasit- och rankväxter med skö-
na lockande frukter af päron, ananas, melon och dat-
tel-utseende hängde ned från de taggfulla, ogenomträng-
liga buskarna, hvilka genomflätades af dessa rankväxter.
Beklagligtvis var blomningstiden förbi, och de botaniska
skördarne magra. Dean heta zonens gigantiska träd A-
dansonia började här med sina 15 å 20 alnars i om-
krets digra stammar. Jorden, som är en lös svartmylla,
helt och hållet en produkt af denna ymniga vegetatio-
nen, sönderspricker så att den nästan blir inpraktika-
Pbel, och beiäckes af det höga gräset Nat och andra
Triandrister, hvilka under regnotiden uppskjuta till en
höjd, att de räcka öfver man och kamel, äro ogenom-
trängliga, så länge de äro friska, och man kullsnärjes
vid hvarje steg. Då de börja torka, sätta Nomaderne
eid derpå, och vi voro flera gånger i förligenhetjoch äf-
ven i fara för dessa eldar, hvilka med vinden framlöpa
i milslånga strackor.
Landet omkring Nilen härstädes hyser en mängd träsk,
hvilka äro beväxta med stora akacie-trän; dessa träsk
hafva årligen sin näring genom Nilflödet, och äro till-
hållet för Hippopotamer, Krokodiler, en mängd större
vattenfåglar, såsom Tantali, Ibis, Ardea, Pelecanus
och Plutus samt en art Puffinus. Denna Plutus, eller
enligt andra Arhinga, är bland de svåraste foglar att
skjuta. De hafva kostat mig otrolig möda, och för en
exda har jag bränt mera krut än för 30 andra: jag har
dock lyckats att skjuta flera af dem och tror mig deraf
ega 2:ne distinkta specier. Utom dessa vattenfoglar uppe-
hålla sig omkring dessa stillastående vatten Simia subviri-
dis och stundom i gyttjan Boa. Jag träffade en af dessa
ormar vid byen Domdekola. En strid uppstod; som
varade öfver en half timma. Jag ville ej skada skinnet
med kulor, utan ryckte ur handen på Negren från by-
en dess Gambega, frotterade händerna på sanden och
mullen, att hålla bättre fast, och enligt landets bruk
angreps monstret med Bismillach (i Guds namn). Då :
jag tröttnade; gaf jag Gambegan åt Negern, och så om-
.vexlade vi med dryga slängar å nacken och ryggen tills
vi döfvat honom. Jag fattade då ormen vid hufvudet,
stödjande knän på dess rygg, och med en stilett, som
jag ständigt bar uti gördeln, öppnades huden under hal-
sen, och nerfver med vener och vertebrer afskuros.
Jag hade all möda i verlden att bindra Negern, att han
ej med sin lans stympade hohom; än ville han afskära
hufvudet, än stjerten, emedan han påstod, att vid a-
nus en tagg var dold med hvilken han dödade. Jag
fann under dissektionen ej någon tagg. . Negrerne i
byen åto köttet, sedan jag depouillerat den. Tvenne
man hade fullt att göra att öfver en gren släpa ormen
till byn; man påstod att den uppätit en qvinna deri