5 0 VA OA PMA TM FRANSMÄNNEN I ALGIER. Då detta röfvarnäste år 1830 intogs af Fransmännen, ansåg man det med skäl som en af de förnämsta eröfringar Europdterne någonsin gjort, och uå Julirevolutionen kort efter följde derpå, förespådde man Frankrike häraf en tillväxt i magt och styrka, som i synnerhet borde göra det till oinskränkt herre öfver Medelhafvet. Sådant har likväl icke följden bekräf.at; tvärtom har koloaien varit den eröfrande staten endast en tunga, och det vidunderliga förslaget, att öfvergifva dess ockupation, har flere gånger varit å bane. Att skulden härtill måste ligga i administrationssystemet, ar omisskänneligt, likasom det ligger i detta system, att icke Frankrike genom revolutionen vunnit det anseende och den preponderans öfver Europa, som utvecklingen af denna revolutions principer utan någon närsmagt bordt förskaffa detsamma. Man har likväl, till följe af obekantskapen med de lokala förhållanderna, icke kunnat med visshet beståmma hvari felet egentligen består, men ett enskildt bref från Algier, infört i en Fraasysk tidning, jemte denna tidmings reflexioner i anledning deraf, sprida något ljus ufver ämnet. Det ifrågavarande brefvet lyder sålunda: Asynen af det sköna land, som Franska armeen så lätt inkräktat, verkar lifligt på Marskalken Clauzels glödande inbillning. Det är tydligt, att med en god administration skulle denna trakt kunna bli ett af de rikaste länder i verlden. Men, liksom detta redan vore fallet, inbillade han sig, eller rättare, några personer inbillade honom, att den olyckliga och decimerade befolkaingen i Tlemesen var öfverhopad af rikedomar, hvilket förmådde honom att i nämnde stad qvarlemna en fransysk garnison, som innevånarena borde underhålla. Till följe häraf pålade hän dem en kontribution af 2 millioner Fr., och då de förklarade, att det var dem omöjligt, att utgöra den, lät han fängsla de förnämsta Mohrer och Judar, samt till och med cheferne för Turkar och Courouglis, våra bundsförvanter. En jude från Oran, vid namn Lassery och Kommendanten Josef, fino uppdrag att indrifva kontributionen genom de vid dylika tillfällen vanliga medel. Under det de voro syselsatta dermed, organiserade Marskalken en bataljon af 500 frvillige. Demna nya korps installerades den 24 Januari: i Mechouaren, hvilken sålunda upphörde, att befinna sig i Turkarnes och Courouglis händer. Hans första afsigt lärer hafva varit att till Beys-värdigheten upphöja Mustapha — Ben-Ismail, men hvilken icke trodde sig böra emottaga densamma, utan yttrade sin önskan, att draga sig undan till Oran, för att der sluta en bana, som redan föreföll honom tröttande, och som varit utmärkt af så många stormar. Emedlertid hade kontributionen, oaktadt de våldsamheter som begingos vid dess uppbärande, icke inbragt mer, än några obetydliga summor, hvaraf endast 35,000 fr. kontant. Det öfriga bestod i artiklar af värde samt juveler, som qvinnoraa nödgats beröfva sig. Armeen har vunnit den sorgliga öfvertygelse, att de enskildta intressena icke försummats vid denna operation, ehuru administrationens agenter icke deltagit deri. Det är juden Lassery, kommendanten Josef och Beyen Mustapha, som skulden får tillvaknas. Då marskalken omsider insåg, att kontributionen ej kunde indrifvas till det belopp, som man inbillat honom, tog han det parti, att afsiå derifrån; det beslöts, att hvad som uppburits, och hvilket var alltför obetydligt att nämnas, skulle förvandlas till en årlig tribut af 200,000 fr. som ålades det något imaginära Beyskapet Tlemesen. — Sålunda slutades denna angelägenhet, hvilken olyckligtvis bebandlats på ett sätt, som icke är ägnadt, att öka våra vänners antal här i landet. Den Franska fidningen gor härvid följen le avmärkningar: . Vi fråga, rodnande af blygd öfver vårt ädla Frankrike, hvad begrepp skola väl Afrikas infödingar -göra s.g om en civilisation, som börjar med dylika afskyvärda utpressningar? En konmtribution af 2 millioner, pålagd ett uselt näste; de förnämsta af alla sekter och stammar, sjelfva cheferne för Turkar och Courouglis, våra bundsförvandter, kastade i fängelse; plundringen organiserad i system; qvinnor våldsamt beröfvade sina rydnader, som utgöra nästan all deras egendom, och dertill alla de kränkningar och det öfvervåld, som åtfölja en militärisk execution; dessa äro då de första välgerningar som innevånarena 1 Tlemesen, dem man påstått ha varit så hårt förtryckta af Abdel Kader, erhållit af . 7. mr TT RR RR 0 RE RT. OR NAT