sil sonderSslagen, nvwnkel al naflagde iakxarebeiyg Vvl-
lare bestyrkes, beröfvad min mossa, fick återvända ge-
om en anman utgång, till mitt hem, wuan att vidare
blifva förföljd.) i
Sådan är den obehagliga tilldragelse, hvarå jag nöd-
gas påkalla Vällofl. KämnersRätens uppmärksamhet,
ull den beifran, som lag förmår, och som de för han-
den varande särdeles bindande omsiändigheterna oefter-
gifligen synas bjuda.
Jag känner alltförväl att Hr Löjtnanten Grefve Lö-
wen, i sin dubbla egenskap af adelsman och militär-
person, tillhörer de priviligierade samhällsklasser, som
utom en mångd tysta förmånsriuter, afveu genom lag-
stadgarne sig emellan äro omgjordade med ett hägu,
hvars frånvaro der ofäilse maunen inom vårt lagbundna
d
samhälle får erfara, vid möjligheten af ett så skändligt
öfvervåld, som det, hvilket af Löjtnanten Grefve Löwen
å mig blivit 1öröfvadt.
Jag känner alltiförväl, huru strängt det allmänna om-
dömet skulle utfallit, i fall, i omvånd ordning, det va-
rit jag, som uuder åsidosättande af sedlighetens, den all-
männa bildningens, ärans och laglydnadens fordringar,
emot Lojinapten Hr Greive Löwen hade förfarit såsom
han förbrutit sig på en gång emot samhällsordnfngen
och emot mig
Jag känner alliförvål och Löjtnanten Hr Grefve Lö-
wens egen erfarenhet zärner måhända ändå bättre, huru
våldet emot enskilde medborgares dem uti lagarne för-
säkrade frid, med penningar försonas; och det är troligt
att Lojtnanten Hr Grefve Löwen vid den förmodade
lindriga straffoestämmelsen, ej kommer att fästa mera
afseende vid detta, än vid föregående tillfällen af sam-
ma beskaffenhet och art.)
Att på ett så lömskt och oförväntadt sätt blifva an-
fallen och slagen, är säkerligen lika ärekränkande för
ofrälsemannen, som för adelsmannen och dess veder-
like, ehuru inskränkt den upprättelse är, som af lagbe-
stämmelserna lämnas. — Jag skulle således anse mig
föga eller intet tillfredsställd, af de, i afseende å brottets
beskaffenhet obetydlige böter hvartill min vederpart vid
första påseendet, kan komma att. fällas, om jag icke
trodde, att det allmänna vettets domstol, äfven. kom
att afhöra ransakningen med detta mål, och att i
sinom tid afkunna den straffdom, hvarigenom den
höge och mäktige, så väl som den låge miss-
dådaren bränmärkes till en ohjelplig blygd, och
detta altid i det förhållande, hvaruti samhällets fordrin-
gar stå, till det brottslige individets bildningsgrad, och
mera eller mindre uphöjda ståndpurikt inomz samhället.
Jag anhåller, att vällofl. Rätten täcktes taga i betrak-
tande, huruledes jag, utur min familjekrets, af löjtnan-
ten Hr Grefve Löwen, blef inlockad, att ingå uti det
rum der våldsgerningen föröfvades. -- Jag beder väl-
lofl. Rätten eftersinna, huru litet jag kunde ana ett
försåt af denna beskaffenhet, då vid mitt inträde i
summet Hr borgmästaren Alund, Stadens police-chef,
var närvarande, utan att sådant likväl lände mig till
ringaste hjelp, eller till den lagliga ordningens återföran-
de. — Jag anhåller att den vällofl. Rätten täcktes ta-
ga i betraktande, att jag med löjtnanten Hr Grefve
Löwen aldrig varit uti någon delo; att jag aldrig vet
mig i minsta mohn hafva :förfördelat honom. — Det
kommer säkerligen att icke undfalla Röättens uppmärk-
samhet, att då löjtoanten Hr Grefve Löwen genast ef-
ter mitt inträde i rummet, tillsade mig med den grvöf-
sta och mest ohyfsade ton, under föregifvande, att jag
skulle förolämpat en Grefve Hamilton, var denne Gref-
ve icke ens närvarande; och att jag, sådant oaktadt, öf-
verrumplad af det oförmedade anfallet, förklarade: att
jag alltför gerna skulle lemna Hr Grefve Hamilton upp-
rättelse, i fall jag kunde öfvertygas haiva förolämpat
honom, som för mig var en aldeles obekant person,
hvilken jag blott sett en enda gång uti simpel bolster-
vardsrock, och utan några yttre tecken af den grefliga
värdigketen. —
Att Hr Byttmästaren Westfelt, hvilken för det närva-
rande är befälhafvare öfver den i Örebro stad forlagde
exercitii-sqvadron af lif-regementets-husarkorps, var den
som genast sprang upp ifrån bordet, och med emot
mig knuten näfve, uti bittra ordalag yttrade: att här
icke vore frågan om ursägter med en så beskaffad per-
son som jag, atan om bestraffning och stryk; på hvil-
ken signal löjt. Grefve Löwen också började sitt o-
menskliga anfall, till det resultat, det bifogade läkare-
betyget utvisar, och som utan mellankomsten af den be-
hjertade qvinna, som slutligen frälsade mig från dråp-
slaget, hade kunnat blifva af ännu bedröfligare art, lä-
rer inför en civil domstol icke komma, att uti så be-
tydlig mån öka brottsligheten; men denna omständig-
het blifver tvifvelsutan så mycket mera gällande wmför
det allmänna vettets domstol, och inför den som i e-
genskap afarmeens högste befälhafvare, ej med likgiltighet
kan komma att åse, det disciplinära förhållandet inom
militärståndet, då inom någon dess afdelning, en till-
dragelse, sådan som denna, kunnat ega rum.
NA nn 2 YT mn; ss a vs - . . n