sil sonderSslagen, nvwnkel al naflagde iakxarebeiyg Vvllare bestyrkes, beröfvad min mossa, fick återvända geom en anman utgång, till mitt hem, wuan att vidare blifva förföljd.) i Sådan är den obehagliga tilldragelse, hvarå jag nödgas påkalla Vällofl. KämnersRätens uppmärksamhet, ull den beifran, som lag förmår, och som de för handen varande särdeles bindande omsiändigheterna oeftergifligen synas bjuda. Jag känner alltförväl att Hr Löjtnanten Grefve Löwen, i sin dubbla egenskap af adelsman och militärperson, tillhörer de priviligierade samhällsklasser, som utom en mångd tysta förmånsriuter, afveu genom lagstadgarne sig emellan äro omgjordade med ett hägu, hvars frånvaro der ofäilse maunen inom vårt lagbundna d samhälle får erfara, vid möjligheten af ett så skändligt öfvervåld, som det, hvilket af Löjtnanten Grefve Löwen å mig blivit 1öröfvadt. Jag känner alltiförväl, huru strängt det allmänna omdömet skulle utfallit, i fall, i omvånd ordning, det varit jag, som uuder åsidosättande af sedlighetens, den allmänna bildningens, ärans och laglydnadens fordringar, emot Lojinapten Hr Greive Löwen hade förfarit såsom han förbrutit sig på en gång emot samhällsordnfngen och emot mig Jag känner alliförvål och Löjtnanten Hr Grefve Löwens egen erfarenhet zärner måhända ändå bättre, huru våldet emot enskilde medborgares dem uti lagarne försäkrade frid, med penningar försonas; och det är troligt att Lojtnanten Hr Grefve Löwen vid den förmodade lindriga straffoestämmelsen, ej kommer att fästa mera afseende vid detta, än vid föregående tillfällen af samma beskaffenhet och art.) Att på ett så lömskt och oförväntadt sätt blifva anfallen och slagen, är säkerligen lika ärekränkande för ofrälsemannen, som för adelsmannen och dess vederlike, ehuru inskränkt den upprättelse är, som af lagbestämmelserna lämnas. — Jag skulle således anse mig föga eller intet tillfredsställd, af de, i afseende å brottets beskaffenhet obetydlige böter hvartill min vederpart vid första påseendet, kan komma att. fällas, om jag icke trodde, att det allmänna vettets domstol, äfven. kom att afhöra ransakningen med detta mål, och att i sinom tid afkunna den straffdom, hvarigenom den höge och mäktige, så väl som den låge missdådaren bränmärkes till en ohjelplig blygd, och detta altid i det förhållande, hvaruti samhällets fordringar stå, till det brottslige individets bildningsgrad, och mera eller mindre uphöjda ståndpurikt inomz samhället. Jag anhåller, att vällofl. Rätten täcktes taga i betraktande, huruledes jag, utur min familjekrets, af löjtnanten Hr Grefve Löwen, blef inlockad, att ingå uti det rum der våldsgerningen föröfvades. -Jag beder vällofl. Rätten eftersinna, huru litet jag kunde ana ett försåt af denna beskaffenhet, då vid mitt inträde i summet Hr borgmästaren Alund, Stadens police-chef, var närvarande, utan att sådant likväl lände mig till ringaste hjelp, eller till den lagliga ordningens återförande. — Jag anhåller att den vällofl. Rätten täcktes taga i betraktande, att jag med löjtnanten Hr Grefve Löwen aldrig varit uti någon delo; att jag aldrig vet mig i minsta mohn hafva :förfördelat honom. — Det kommer säkerligen att icke undfalla Röättens uppmärksamhet, att då löjtoanten Hr Grefve Löwen genast efter mitt inträde i rummet, tillsade mig med den grvöfsta och mest ohyfsade ton, under föregifvande, att jag skulle förolämpat en Grefve Hamilton, var denne Grefve icke ens närvarande; och att jag, sådant oaktadt, öfverrumplad af det oförmedade anfallet, förklarade: att jag alltför gerna skulle lemna Hr Grefve Hamilton upprättelse, i fall jag kunde öfvertygas haiva förolämpat honom, som för mig var en aldeles obekant person, hvilken jag blott sett en enda gång uti simpel bolstervardsrock, och utan några yttre tecken af den grefliga värdigketen. — Att Hr Byttmästaren Westfelt, hvilken för det närvarande är befälhafvare öfver den i Örebro stad forlagde exercitii-sqvadron af lif-regementets-husarkorps, var den som genast sprang upp ifrån bordet, och med emot mig knuten näfve, uti bittra ordalag yttrade: att här icke vore frågan om ursägter med en så beskaffad person som jag, atan om bestraffning och stryk; på hvilken signal löjt. Grefve Löwen också började sitt omenskliga anfall, till det resultat, det bifogade läkarebetyget utvisar, och som utan mellankomsten af den behjertade qvinna, som slutligen frälsade mig från dråpslaget, hade kunnat blifva af ännu bedröfligare art, lärer inför en civil domstol icke komma, att uti så betydlig mån öka brottsligheten; men denna omständighet blifver tvifvelsutan så mycket mera gällande wmför det allmänna vettets domstol, och inför den som i egenskap afarmeens högste befälhafvare, ej med likgiltighet kan komma att åse, det disciplinära förhållandet inom militärståndet, då inom någon dess afdelning, en tilldragelse, sådan som denna, kunnat ega rum. NA nn 2 YT mn; ss a vs . . n