Herr Tiyttmästar2 Westfelt var Herr Lieutnanten Gref-
ve Löwens förman, och hade såkunda tll ovilkorlig
pligt, att till ordming återföra sin underhafvande, i stäl-
let att genom deltagande i brottet, uppmuntra denne till
fortgående deruti. — Herr Ryttmästare Westfelts för
handen varande tjensteåliggande är, att i egenskap af
exercitie-sqvadrotens instruktions-chef, bibringa det
nykomna manskapet, så väl som det i tjenst först in-
trädande Befälet, begreppen om deras tjenstepligter;
och jag skulle mycket misstaga mig uti mitt omdöme
om soldatens skyldigheter emot det allmänna, och om
dess förbindelser till sträng laglydnad ingingo för in-
genting vid denna undervisning.
Herr Ryttmästare Westfelts handlingssätt vid det af
mig öfverklagade tillfället, i dess egenskap af äldre man,
af Ryttmästare vid ett Raog-Regemente, af Instruktions-
chef för en militärisk bildningsanstalt, af Lieutenanten
Grefve Löwens förman, lemna likväl stora . anledningar
att hysa tvifvelsmål, i anseende till de grundsatser,
rörande militär-andans sanna och - medborgerliga for-
dringar, som af Herr Ryttmästaren Westfelt kunna med-
delas.
Militärståndet skulle illa uppfylla sin dubbla bestäm-
melse att värna emot utländskt våld, och att främja in-
hemskt lugn, om dess medlemmar skulle foretaga sig,
att med anledning af ett för dem vidsträcktare skydd,
förakta den personliga säkerhetens fordringar hos andra,
för att, utan annan ledstjerna än det passionerade god-
tycket, bedöma, behandla och bestraffa den fredliga med-
borgaren, utan den ringaste tanke å behofvet, ens af
någon föregången ransakning och dom. — Ifrån en
pulk kosacker, inom ett fiendeland, vore ett handlings-
sätt, sådant som Herr Ryttmästaren Westfelts och Herr
Lieutenanten Grefve Löwens här ådagalagde, mindre
oförväntadt; men inom vårt lagbundna hyfsade Sverige,
hvars grundlag, åtminstone uti bokstafven, tillerkänner
oss alla lika rättigheter inför lagen, må det tillåtas mig
hoppas att ingen annan krets inom Riket må kunna
förete sådane tilldragelser af öfvervåld mot den person-
liga säkerheten, som den, hvilken af Lieutenanten Herr
Grefve Löwen äfven emot mig blifvit föröfvadt; men er-
farenheten har visat, att det icke hjelper det brotslige
individet till förbättring, om brottmålen nedläggas, och
det är derföre jag ansett skylldigheten emot mina med-
menniskor fordra, att utan menniskofruktan framlägga
den militäranda, och de begrepp om medborgerlighet
och laglydnad, som måtte vara för handen, åtminstone
inom fraktioner af en militär-corps, af hvars medlem-
mar hus och hemfriden kunnat störas på sätt som nu
blifvit ådagalagdt.
Konungen är Högste befälhafvare öfver Krigsmakten;
och om det sålunda är Konungen angeläget, att militär-
ståndets medlemmar Sredas för det öfvervåld, hvaremot
de hårdaste straffbestämmelser skyddar dem; så är det
tvifvelsutan Konungen lika angeläget, att de Skattdragan-
de medborgarn: äfvenledes bibehållas vid den frid
som Konungen svurit hafver, att hålla undersåtare
Sina; och jag skulle härifrån vilja leda Domstolen till
den slutsats, att ej mindre Licut: Herr Grefve Löwen,
än Ryttmästaren Herr Westfelt, vid deras emot mig bhe-
gågne ötvervåld, brutit edsöre, och anhåller jag att Dom-
stolen måtte med anledning deraf tillämpa straffbestäm-
melsen, och hvarvid jag tror 20 Cap. 1 . och 21 Cap.
6 6. missgerningsbalken böra rådfrågas ; älven som 35
Cap. missgerningsbalken torde komma att lemna tillräck -
lig ledning för straffbestämmelserne i och för de blod-
viten som mig tillfogade uti läkareattesten finnas vitsor-
dade. —
Allmänna lagen har inskränkt desse mine påståenden
innom allt för trånga gränsor, men jag lefver under den
förtröstansfulla förhoppning, att det allmänna omdömet
med hela sin förkrossande tyngd kommer att tillräckligt
öka: straffet; och att för framtiden afskräcka ifrån dylika
den väpnade medborgarens öfvervåld emot den oväpna-
de; och öfverlemnar jag med full tillförsigt min rättvi-
— !! ! !
sa sak till Rättens lagenliga handläggning; jemte anhål-
lan, att nedanskrifne personer; nemligen:
Löjtnanterne Baron Tönnes Wrangel, Baron Leuhusen,
Baron Wachtmeister, Grefve S. A. Lewenhaupt, Löjt-
nant Gyllenhaal, och Löjtnant Granat, Borgmästaren
Alund, Doctor Ingman, Assessor Wilson, Mademoiselle
Ch. Rosing, Mademoiselle Ed. T. Spångberg och up-
passerskorna Sofie Edberg, Christ. Norberg och Carin
Widblom måtte såsområ vittnen blifva imkallade och af-
hörda. Jag förbehåller migi öfrigt öppen talan i hvad som
under Rättegångens lopp dertill möjligep kan gifva an-
ledning. — Örebro den 17 Mars 1836.
Ö P. M. Lindh.
Brukspairon och Boktryckare.
Ait förestående afskrift är lika lydande med det af
Herr Bruks-Patronen och Boktryckarn Lindh, denne
dag till Kämners-Rätten ingifne Original, betygar; Öre-
bro den 22 Mars 1836.
