Herr Tiyttmästar2 Westfelt var Herr Lieutnanten Grefve Löwens förman, och hade såkunda tll ovilkorlig pligt, att till ordming återföra sin underhafvande, i stället att genom deltagande i brottet, uppmuntra denne till fortgående deruti. — Herr Ryttmästare Westfelts för handen varande tjensteåliggande är, att i egenskap af exercitie-sqvadrotens instruktions-chef, bibringa det nykomna manskapet, så väl som det i tjenst först inträdande Befälet, begreppen om deras tjenstepligter; och jag skulle mycket misstaga mig uti mitt omdöme om soldatens skyldigheter emot det allmänna, och om dess förbindelser till sträng laglydnad ingingo för ingenting vid denna undervisning. Herr Ryttmästare Westfelts handlingssätt vid det af mig öfverklagade tillfället, i dess egenskap af äldre man, af Ryttmästare vid ett Raog-Regemente, af Instruktionschef för en militärisk bildningsanstalt, af Lieutenanten Grefve Löwens förman, lemna likväl stora . anledningar att hysa tvifvelsmål, i anseende till de grundsatser, rörande militär-andans sanna och medborgerliga fordringar, som af Herr Ryttmästaren Westfelt kunna meddelas. Militärståndet skulle illa uppfylla sin dubbla bestämmelse att värna emot utländskt våld, och att främja inhemskt lugn, om dess medlemmar skulle foretaga sig, att med anledning af ett för dem vidsträcktare skydd, förakta den personliga säkerhetens fordringar hos andra, för att, utan annan ledstjerna än det passionerade godtycket, bedöma, behandla och bestraffa den fredliga medborgaren, utan den ringaste tanke å behofvet, ens af någon föregången ransakning och dom. — Ifrån en pulk kosacker, inom ett fiendeland, vore ett handlingssätt, sådant som Herr Ryttmästaren Westfelts och Herr Lieutenanten Grefve Löwens här ådagalagde, mindre oförväntadt; men inom vårt lagbundna hyfsade Sverige, hvars grundlag, åtminstone uti bokstafven, tillerkänner oss alla lika rättigheter inför lagen, må det tillåtas mig hoppas att ingen annan krets inom Riket må kunna förete sådane tilldragelser af öfvervåld mot den personliga säkerheten, som den, hvilken af Lieutenanten Herr Grefve Löwen äfven emot mig blifvit föröfvadt; men erfarenheten har visat, att det icke hjelper det brotslige individet till förbättring, om brottmålen nedläggas, och det är derföre jag ansett skylldigheten emot mina medmenniskor fordra, att utan menniskofruktan framlägga den militäranda, och de begrepp om medborgerlighet och laglydnad, som måtte vara för handen, åtminstone inom fraktioner af en militär-corps, af hvars medlemmar hus och hemfriden kunnat störas på sätt som nu blifvit ådagalagdt. Konungen är Högste befälhafvare öfver Krigsmakten; och om det sålunda är Konungen angeläget, att militärståndets medlemmar Sredas för det öfvervåld, hvaremot de hårdaste straffbestämmelser skyddar dem; så är det tvifvelsutan Konungen lika angeläget, att de Skattdragande medborgarn: äfvenledes bibehållas vid den frid som Konungen svurit hafver, att hålla undersåtare Sina; och jag skulle härifrån vilja leda Domstolen till den slutsats, att ej mindre Licut: Herr Grefve Löwen, än Ryttmästaren Herr Westfelt, vid deras emot mig bhegågne ötvervåld, brutit edsöre, och anhåller jag att Domstolen måtte med anledning deraf tillämpa straffbestämmelsen, och hvarvid jag tror 20 Cap. 1 . och 21 Cap. 6 6. missgerningsbalken böra rådfrågas ; älven som 35 Cap. missgerningsbalken torde komma att lemna tillräck lig ledning för straffbestämmelserne i och för de blod viten som mig tillfogade uti läkareattesten finnas vitsordade. — Allmänna lagen har inskränkt desse mine påståenden innom allt för trånga gränsor, men jag lefver under den förtröstansfulla förhoppning, att det allmänna omdömet med hela sin förkrossande tyngd kommer att tillräckligt öka: straffet; och att för framtiden afskräcka ifrån dylika den väpnade medborgarens öfvervåld emot den oväpnade; och öfverlemnar jag med full tillförsigt min rättvi— !! ! ! sa sak till Rättens lagenliga handläggning; jemte anhållan, att nedanskrifne personer; nemligen: Löjtnanterne Baron Tönnes Wrangel, Baron Leuhusen, Baron Wachtmeister, Grefve S. A. Lewenhaupt, Löjtnant Gyllenhaal, och Löjtnant Granat, Borgmästaren Alund, Doctor Ingman, Assessor Wilson, Mademoiselle Ch. Rosing, Mademoiselle Ed. T. Spångberg och uppasserskorna Sofie Edberg, Christ. Norberg och Carin Widblom måtte såsområ vittnen blifva imkallade och afhörda. Jag förbehåller migi öfrigt öppen talan i hvad som under Rättegångens lopp dertill möjligep kan gifva anledning. — Örebro den 17 Mars 1836. Ö P. M. Lindh. Brukspairon och Boktryckare. Ait förestående afskrift är lika lydande med det af Herr Bruks-Patronen och Boktryckarn Lindh, denne dag till Kämners-Rätten ingifne Original, betygar; Örebro den 22 Mars 1836.