PFORM? När Generalen, Friherre Nordins vän (som
det heter sidan 272, emot hvilket uttryck Hr Generalen
i sin reklamation ej haft något att invända) efierskicka-
des, skedde det icke för att upplysa hvarken Genera-
len eller interlokutören, utan för att öfvertyga rådgifva-
ren i kommandomål dero.n, att formfrågan här inne-
fattade sjelfva hufyvåsaken, och att, om ej den förra
försattes i annat skick, förfelades helt och hållet afsig-
ten med den sednare. Då Generalen ej nu mera vill
erinra sig interlokutörens promemoria, går författaren att
i minnet återkalla några bland de frågor, den innehöll:
1:o Är anslaget tryggadt genom anvisande på öfver-
skotten? 2:o- Än om inga öfverskott uppkomma?
3. Om anvisningar på dem redan skett eller framdeles
ske för andra ändamål: har detta anslag företrädet, i
händelse öfverskotten ej förslå till alla, eller skola alla
brista mark om mark? 4. Om dfverskotten ett år ej
räcka till, men ett efterföljande förslå tll betäckande
jemväl af bristen uti ett bland de föregående årens, får
fyllnaden af denna brist hewmtas från det större öfver-
skottet? 3. Kunna upphandlingar och beställningar för
materielens behof göras, utan att bestämdt känna .be-
loppet af den summa, som kan användas till betalnin-
gen? o. s. v. Det är ganska sannt, att Generalen
med mycken ifver åberopade Riksdagsordningens förbud
att upprifva redan vid samma riksdag fattade beslut,
såsom ett hinder för den åtgärd, interlokutören föreslog,
och hvilken Riksens Ständer antogo: att nemligen Riks-
gäldskontoret i alla händelser skulle hålla Försvars-
verket medlen tillhanda för hvarje år, och, i händelse
af brist på öfverskotten, fylla skillnaden genom lån. Ge-
neralens berörde, då ådagalagde vackra.konstitutionella
nit för formen och ordalydelsen af Riksdagsordningen,
torde åtminstone i qvittningsväg få gälla för hvad det
kan, emot t. ex. förslaget om räntecoupons, som vid
samma riksdag, omkring ett helt år efter motionstidens
grundlagliga slut, väcktes i alla fyra Riksstånden, och
hos Adeln genom Herr Lefren, Johan Pehr, samt det
bekanta beslutet vid sistförflutna riksmöte om statens
garanti för hypoteksföreningars utländska lån, tillväga-
bragt genom samma sida, till hvilken Generalen bekän-
ner sig.
Det gör författaren hjertligen ondt, det hans fintlig-
het ej räcker till, att hjelpa Generalen ur den laby-
rint, i hvilken han invecklat sig, genom den sötsura
komplimangen? om det rörande intryck, som H. E.
Grefve Brahes ömhet vid konfrontationen (sammankom-
sten) om Grundlagarnes helgd skall åstadkommit på
Generalens kopstitutionella hjerta. Ty när Generalen
behagar anse interlokutörens ifrågavarande åsigt för grund-
lagsvidrig, men denna likväl adopterades af Grefven och
sanktionerades af Riksens Ständer, så måste, irak kon-
seqvens af Generalens bokstafliga mening, bemälte Hans
Excellens antingen icke begripit, att han befrämjade en
grundlagsvidrighet (hvilket vore att vanvördligt tänka
om Generalens förmans urskiljning); eller ock befräm-
jat den emot bättre vetande (som åter vore en slät ar-
tighet mot den korrt förut med skäl lofordade höge
embetsmannens samvetsgranhet).
Ehuru reklamationen lemnat brochyren 2:ne måna-
ders försprång, ser det således ut, som hade den förra
tillkommit på stående fot, hvilket väl ock i sjelfva
verket vore rimligare, än att H. E. Grefve Brahes sam-
vetsomhet, Generalens konstitutionella nit och interlo-
kutörens fintlighet? skulle fåut tillfälle att utveckla. sig,
utan att en förman af så god ton, af så fin belefvenhet,
så artig mot underordnade, som Generalen sjelf beskrif-
ver, skulle haft den vanliga umgängeshöfligheten, att
bedja en Öfverste i tjenst, en ledamot af Statsutskottet,
taga en stol och sitta.
Generalens hänsyftaing på oppositiorsmannen för-
anlåter författaren att slutligen svara: det han aldrig
blindt svurit, aldrig ämnar svärja något partis fana. Då
han anser oppositionen hafva rätt, är han hennes man:
om tillfälligtvis ministören också någon gång hade rätt,
vore han dennes. Den försmak man hittills haft af en
eller annan förmodad ingrediens i PFramtidens Mini-
störer? gör imedlertid mer än sannolikt, det General
Lefren under andra förhållanden ej har att befara nå-
gon obehagligt öfverraskande sammankomst? meddon-
ne oppositionsman hos — framtidens General-Adju-
tant för Armeen. Stockholm den 18 Mars 1836.
Författaren af skriften ?1720, 1772, 1809.
Dagligt Allehanda meddelar i dag, efter löfte, Premi-
erlöjtnanten von Schanizs stämning till Krigs-Hof-Rät-
a -- 2 fed TR RP FJ . 1 Kr JE
