att påföljande Torsdagsförmiddag möta dem i kasernen på
Skeppsholmen. Vid sin ditkomst fann löjtnanten der
Friherre von Knorring, jemte åtskilliga yngre kamrater.
Honom förevisades då en skrift, som konsul Bergemann
ingifvit till Kommersekollegium, daterad d. 9 December,
hvari Bergemann, uti för löjtnanten högst oväntade or-
dalag, begärde Kollegii medverkan till erhållande af li-
qvid för ofsanberörde förbindelse, som då redaz var
inlöst. Friherre Knorring frågale nu löjinanten, om
han erkände rigtigheten af det förhållande, som uppgafs
i konsul Bergemannvs skrift? Härtill svarade löjtnanten, att
han medgaf sjelfva hnfvudsaken, eller lånet från nämnde
konsul, hvarpå premierlöjtnanten grefve von Platen hade
förklarat, att han ansåg löjtnanten i behandlingen af
denna afjär hafva förnärmat korpsens värdighet
och vanhedrat uniformen. I detta yttrande hade
premierlöjtnanterne Coyet och von Steyern instämt,
hvaremot löjtnant Lilljehöok förklarade att har ansåg
saken helt och hållec af enskild beskaffenhet, samt icke
tillhör a någon annan än Hr v. 5c hantz sjelf. Inga an-
dra af de närvarande yttrade sig. .
Premierlojinauten Schantz tullkännagaf nu, att om
den åsigt al saken, som grefve Platen yttrat, vore
kamraternes mening, så visste löjtnanten hvad han
hade att rätta sig efter; och, ehuru han icke delade den-
na åsigt, skulle likväl korpsens mening blifva regel för
löjtnantens handlingssätt. Men som saken vore al vigt,
så behöfde han tid innan han toge något bestämdt be-
slut. Efier denna sammankomst lira tvenne af de der-
vid närvarande, Premier-löjtuanterne Coyet och Mejster,
hafva å egna och, som de föregifvit, å öfrige kamraters
vägnar ingått med en rapport till generaladjutanten för
flotian, att Hr von Schantz vid sammankomsten medgif-
vit, att han, såsom en följd af behandlingen af affären
mellan honom och konsul Bergemann, skulle inlemna
sin afskedsansokning. Uuderrättad härom begärde Hr
von Schantiz af Friherre Knorring, att denne måtte foga
anstalt om ett ytterligare sammanträde mellan Hr v.
Schantz och hans kamrater, så att Hr v. S. finge tillfälle
utreda och förklara sakens sammanhang, samt derefter
erhålla upprättelse eller återkallelse af tillvitelserne , så-
som förhastade. Efter flere fruktlösa bemödanden er-
hölls ock, gånom kontreamiralen grefve Cronstedts be-
medling, en sådan sammankomst d. 24 Jan., men icke i
den af Herr v. S. äskade afsigt, utan, såsom det skrift-
ligen honom tillkännagafs , på det premier-löjtnants-gra-
den måtte ytterligare tillkännagifva sina tankar om hans
affär med Hr konsul Bergemann.? Vid Hr v. S:s an-
komst framträdde Friherre Knorring, och, utan att lem-
na H. v. 5. tillfälle att yttra sig, förmälte att Friherren blott
ville göra kamraterne en fråga huruvida de ansågo affären
mellan Hr v. S. och konsul Bergemann vara vanhedrande
för korpsen? De som hade denna åsigt, anmodade
han ait intaga ena sidan af rummet, och de som ej
delade densamma, - den andra. Härvid utröntes, att
jemte Frih. v. Knorring, Premierlöjtnamterne Coyet, Mej-
ster, Gosselman, Friherre C. Cederström, Oxehufvud,
F. Engelhart, Grefve von Platen, von Steijern, Caste-
gren och Hasselberg, alla yngre inom graden än Löjt-
nant Schantz, 2ansågo korpsen vanhedrad genom löjt-
nantens förfarande 1 den ifrågavarande affären, då der-
emot hans äldre kamrater, Premierlöjtnanterne Hallen,
Friherre Pfeiff, Hedborg, Grefve Cronhjelm och Lillje-
höök voro af motsatt tanka ). De förstnämnde Hrr
officerare sökte nu öfverlyga löjtnanten, att han förbun-
dit sig taga afsked i händelse? pluraliteten ansåge saken
å det sätt, som nu visat sig att den gjort, hvilket
påstående löjtnanten bestridde, samt begärte upprät-
telse, den han dock hvarken då kunde erhålla, eller se-
dermera, oaktadt repeterade försök, lyckats vinna. I
följd af allt detta har nu Löjtnant Schantz begärt under-
sökning af saken inför domstol, för att få de per-
soner, som på förenämnde olagliga sätt sökt nödga
honom till afskedstagande frår flottan, stälde till
ansvar. :
) Det lärer varit i följd häraf — åtminstone känner
