nog SaKErHety 201 datt AUD USHDe Dave TIM ve rr ror Vi upptogo för någon tid sedan i detta blad, vid anmälan af den utkomna skriften 1720, 1772, 1809, en episod derutur, hvaruti författaren berättar om en kouferans vid 1828 — 30 årens riksdag emellan H. Exc. Grefve Brahe, GeneralMajoren Lefren och honom sjelf, i sammanhang med öfriga planer till genomdrifvandet af de 70,000 R:drna till försvarsverkets materiel, förshvilkas erhållande regeringen egentligen står i förbindelse hos Assessoren Crusensiolpe. Med anledning häraf, hafve vi emottagit en indirekt anmodan, att jemväl meddela en reklamation, som Hr GeneralMa;oren J. P Lefren låtit införa uti Dagligt Allehanda för i förrgår, i afseende på ifrågavarande konferans. — Ett sådant dokument är redan i sig sjelf intressant nog, att vi med nöje genast skulle hafva meddelat det, äfven utan serskild anmodan, i synnerhet som Hr GeneralMajoren vid det omtalta tillfället, äfven på det sätt författaren till skriften 1720 c. berättat det, i vårt tycke var den, som spelte den vackraste rolen af de tre; och Hr GeneralMajoren hade således till och med icke behöft söka någon omväg genom en annan tidning, i fall ändamålet egenligen var att få sin reklamation införd i vårt blad; det är endast bristande utrymme för andra ämnen, som hindrat oss derifrån de båda sista dagarne. Efter ex kort framställning, angående anledningen hvarför Hr Lefrn anser sig böra lemna ett offentligt svar på den berättelse, hvarigenom Hr GeneralMajorens person blifvit inblandad i omförmälte affär, heter det: En dag mot slutet af den nämnde Riksdagen, under hvilken jag var ledamot at Stats-Utskottet, behagade nuvarande Hans Exellence Herr Grefve Brahe låta säga mig, att han på utsatt timme ville tala med mig hemma i dess rum. Jag inställde mig. Vid inträdet blef jag högeligen öfverraskad att finna den såkallade interlokutören i General-Adjutantens förmak, en känsla som hade sin grund i den kännedom jag redan då egde om interlokutörens personlighet, och som sedermera nogsamt blifvit bekräftad. Samtalet öppnades af Hr Grefve Brahe, som yttrade: Öfversten känner frågan om 70,000 Riksdalersanslaget, den interesserar mig högeligen, jag ögskade att den kunde bringas i ett säkrare skick, men jag vill, förr än något tillgöres, .inhemta Öfverstens tanka, huruvida frågan kan anses redan definitift afgjord, eller om densamma, utan brott mot formerna, kan erhålla vidare handläggning. Härpå svarade jag ungefär i följande ord: Jag känner noggrant försvarsverkets behof af detta anslag, och har derföre efter bästa förstånd sökt befordra Kongl. propositionens bifallande. Det gör mig ondt att frågan icke kommit i det. skick, som jag och många med mig önskat. Men då Herr Grefven vill veta min tanka om frågans nuvarande ståndpunkt, kan jag icke annat svara, än att densamma (på grunder som anfördes och här vore för vidlyftiga att upptaga) redan är definitift afgjord, och att inga vidare: åtgärder kunna tagas, utan att bryta mot Riksdagsordningen, hvilket icke är rättsenligt och således icke eller gagneligt. Den närvarande tredje personen (interlokutören), höll ingen möda ospard för att, med all den fintlighet, som är honom egen, söka ofvertyga Grefven, att frågan ännu icke vore definitift afgjord på sätt jag påstått, samt att vederlägga de grunder, som af mig till stöd för motsatsen blifvit anforde; hvarefter jag till Herr Grefyen förklarade, att jag icke kunde frånträda min redan yttrade mening, ehuru mycket jag ock nitälskat för saken, så länge frågan ännu befann sig under öfverläggning och oafgjord. Så, och icke annorlunda tillgick vid denna sammankomst. . Det är möjligt, alt interlokutören egde en promemoria i flere punkter, men den var icke vid tillfället synlig. Det är äfven möjligt, att han ämnat anställa en examen punktvis, men denna blef aldrig börjad, af det