nog SaKErHety 201 datt AUD USHDe Dave TIM ve
rr ror
Vi upptogo för någon tid sedan i detta blad, vid
anmälan af den utkomna skriften 1720, 1772, 1809,
en episod derutur, hvaruti författaren berättar om en
kouferans vid 1828 — 30 årens riksdag emellan H.
Exc. Grefve Brahe, GeneralMajoren Lefren och honom
sjelf, i sammanhang med öfriga planer till genomdrif-
vandet af de 70,000 R:drna till försvarsverkets materiel,
förshvilkas erhållande regeringen egentligen står i för-
bindelse hos Assessoren Crusensiolpe. Med anledning
häraf, hafve vi emottagit en indirekt anmodan, att jem-
väl meddela en reklamation, som Hr GeneralMa;oren
J. P Lefren låtit införa - uti Dagligt Allehanda för i
förrgår, i afseende på ifrågavarande konferans. — Ett
sådant dokument är redan i sig sjelf intressant nog, att
vi med nöje genast skulle hafva meddelat det, äfven
utan serskild anmodan, i synnerhet som Hr General-
Majoren vid det omtalta tillfället, äfven på det sätt för-
fattaren till skriften 1720 c. berättat det, i vårt tyc-
ke var den, som spelte den vackraste rolen af de tre;
och Hr GeneralMajoren hade således till och med icke
behöft söka någon omväg genom en annan tidning, i fall
ändamålet egenligen var att få sin reklamation införd i
vårt blad; det är endast bristande utrymme för andra
ämnen, som hindrat oss derifrån de båda sista da-
garne.
Efter ex kort framställning, angående anledningen
hvarför Hr Lefrn anser sig böra lemna ett offentligt
svar på den berättelse, hvarigenom Hr GeneralMajorens
person blifvit inblandad i omförmälte affär, heter det:
En dag mot slutet af den nämnde Riksdagen, under
hvilken jag var ledamot at Stats-Utskottet, behagade
nuvarande Hans Exellence Herr Grefve Brahe låta säga
mig, att han på utsatt timme ville tala med mig hemma
i dess rum. Jag inställde mig. Vid inträdet blef jag
högeligen öfverraskad att finna den såkallade interloku-
tören i General-Adjutantens förmak, en känsla som ha-
de sin grund i den kännedom jag redan då egde om
interlokutörens personlighet, och som sedermera nogsamt
blifvit bekräftad. Samtalet öppnades af Hr Grefve
Brahe, som yttrade: Öfversten känner frågan om 70,000
Riksdalersanslaget, den interesserar mig högeligen, jag
ögskade att den kunde bringas i ett säkrare skick, men
jag vill, förr än något tillgöres, .inhemta Öfverstens tan-
ka, huruvida frågan kan anses redan definitift afgjord,
eller om densamma, utan brott mot formerna, kan erhålla
vidare handläggning. Härpå svarade jag ungefär i föl-
jande ord: Jag känner noggrant försvarsverkets behof af
detta anslag, och har derföre efter bästa förstånd sökt
befordra Kongl. propositionens bifallande. Det gör mig
ondt att frågan icke kommit i det. skick, som jag och
många med mig önskat. Men då Herr Grefven vill veta
min tanka om frågans nuvarande ståndpunkt, kan jag
icke annat svara, än att densamma (på grunder som
anfördes och här vore för vidlyftiga att upptaga) redan
är definitift afgjord, och att inga vidare: åtgärder
kunna tagas, utan att bryta mot Riksdagsordningen,
hvilket icke är rättsenligt och således icke eller gag-
neligt.
Den närvarande tredje personen (interlokutören), höll
ingen möda ospard för att, med all den fintlighet, som
är honom egen, söka ofvertyga Grefven, att frågan ännu
icke vore definitift afgjord på sätt jag påstått, samt att
vederlägga de grunder, som af mig till stöd för motsat-
sen blifvit anforde; hvarefter jag till Herr Grefyen för-
klarade, att jag icke kunde frånträda min redan yttrade
mening, ehuru mycket jag ock nitälskat för saken, så
länge frågan ännu befann sig under öfverläggning och
oafgjord. Så, och icke annorlunda tillgick vid denna
sammankomst. .
Det är möjligt, alt interlokutören egde en promemo-
ria i flere punkter, men den var icke vid tillfället syn-
lig. Det är äfven möjligt, att han ämnat anställa en
examen punktvis, men denna blef aldrig börjad, af det