Lord Russell yrkade likaledes på nödvändigheten att öka sjömakten, under anförande af samma skäl, som dem, hvarmed Hr Wood börjat sitt tal, nemligen handelns beskydd. Men utomdess — sade Lorden — kunde icke England med lugna se en ansenlig Rysk flotta öfverviatra i Östersjön, om det icke å sin sida hade att uppvisa en tillräcklig styrka svarande deremot. Han erinrade huset, att ställningen till främmande makter visserligen för närvarande vore af fredlig beskaffenhet, men man finge icke förgäta, att den icke helt och hål.et berodde af regeringen eller parlamentet, utan till en stor del af tillfälliga omständigheter. — Han yttrade vidare, alt vid underhandlingar med en främmsnde makt ingenting vore mera egnadt att gifva dem en fredlig vändning, än om man antog en kraftfull ställning. Hvarje svaghet i hållning, som kunde gifva anledning till strafflösa angrepp på Albion, eller skada dess handel, måste leda till undergräfvande af dess makt, och ofta verka ofördelaktigt och störande på underhandlingarne med främmande makter. Lorden ansåg af dessa skäl, och vidare i betraktande af de rustningar, som egde rum i angränsande stater, att om också ingen fara för ögonblicket hotade, så skulle dock regeringen erhålla en stor moralisk kraft, om Underhuset enhälligt beviljade de begärda anslagen för flottan. Den ifrågavarande åtgärden vore alldeles icke ämnad såsom någon hotelse mot främmande stater, utan blott föreslagen, i hopp att derigenom bidraga, att ännu mera trygga Englands moraliska ställning i förhållande till de Europeiske makterne. Amiral Codrington fann en tillökning i sjöstyrkan högst nödvändig, så väli anseende dertill, att en ansenlig Rysk flotta fans i Östersjön, som äfven med afseende på förhå!landerne i Orienten, serdeles i Svarta hafvet. Han var af den tanka, att England vore kalladt att lemna sin gamla bundsförvandt,. Turkiet, kraftigt bistånd. — Sedan åtskillige andre talare yttrat sig, bland hvilka äfven Sir Robert Peel, som föreslog att bevilja de summor regeringen begärt, bifölls anslaget enhälligt utan omröstning. Föröfrigt innehålla de Engelska bladen ingenting af något serdeles intresse, ee Tyskland. . Berättelser om Konungens af Preussen sjuklighet motsäges bestämdt i dagens Tyska tidningar. Konungen af Bäjern . väntades i början af månaden till Ancona, der han skulle: hålla 8 dagars karantän, och sedermera. begifva sig till Mänchen, der han skulle inträffa i, påskveckan, D. 2 dennes rasade i. Trier och nejden deromkring ett starkt åskväder med. hagel. Åskan slog ned i St. Paulskyrkan i staden; och tornet afbrann. Förenta Staterne. Till Havre har ett paketskepp ankommit med underrättelser från Washington, hvilza gå till och med d. 10 Februari — Presidenten hade den 8 aflåtit ett budskap till Kongressen, hvari, han underrättar densamma om Englands bemedlingsanbud, hvilket han antagit, och såsom följd deraf föreslår att Kongressen måtte uppskjuta disskussionen öfver den punkt i hans budskap af d. 15 Januari, hvari föreslås apphäfvande, till en del, af handelsgemenskapen med Frankrike. Straxt i början at det förra budskapet yttrar Presidenten, att den stridiga punkten icke: kan blifva föremål för något skiljedomare-utslag, emedan den rörer Förenta Staternes ära och oafhängighet. Förofrigt rekommenderar han Kongressen. att sätta flottan på en respektabel fot för att vara beredd på alla händelser. — Man har svårt att inse hvad Jacksons antagande af bemedlingen egentligen har att betyda, då han, på sätt nyss nämndes, uttryckligen förklarat, att sjelfva den hufvudsakliga tvistefrågan, nemligen de af Frankrike fordrade explikationer, icke kunde blifva föremål för inågon kompromiss. Så mycket är emedlertid till en början vunnit, att inga tvångsåtgärder tills vidare komma i fråga mot Frankrike, innan ,det i Washington blir kandt, huruvida namnde makt antagit bemedlingen, hvilket ännu var obekant för Presidenten, då han erhöll kommunikationen från England. Det berättas nu såsom säkert, att f. d. Ryske ministern i Köpenhamn, Baron Nicolai, kommer att efter