Lord Russell yrkade likaledes på nödvändigheten att
öka sjömakten, under anförande af samma skäl, som
dem, hvarmed Hr Wood börjat sitt tal, nemligen han-
delns beskydd. Men utomdess — sade Lorden —
kunde icke England med lugna se en ansenlig Rysk
flotta öfverviatra i Östersjön, om det icke å sin sida
hade att uppvisa en tillräcklig styrka svarande deremot.
Han erinrade huset, att ställningen till främmande mak-
ter visserligen för närvarande vore af fredlig beskaffen-
het, men man finge icke förgäta, att den icke helt och
hål.et berodde af regeringen eller parlamentet, utan till
en stor del af tillfälliga omständigheter. — Han yttrade
vidare, alt vid underhandlingar med en främmsnde
makt ingenting vore mera egnadt att gifva dem en fredlig
vändning, än om man antog en kraftfull ställning.
Hvarje svaghet i hållning, som kunde gifva anledning
till strafflösa angrepp på Albion, eller skada dess han-
del, måste leda till undergräfvande af dess makt, och
ofta verka ofördelaktigt och störande på underhandlin-
garne med främmande makter. Lorden ansåg af dessa
skäl, och vidare i betraktande af de rustningar, som
egde rum i angränsande stater, att om också ingen fara
för ögonblicket hotade, så skulle dock regeringen erhål-
la en stor moralisk kraft, om Underhuset enhälligt be-
viljade de begärda anslagen för flottan. Den ifrågava-
rande åtgärden vore alldeles icke ämnad såsom någon
hotelse mot främmande stater, utan blott föreslagen, i
hopp att derigenom bidraga, att ännu mera trygga
Englands moraliska ställning i förhållande till de Europei-
ske makterne. Amiral Codrington fann en tillökning i sjö-
styrkan högst nödvändig, så väli anseende dertill, att en
ansenlig Rysk flotta fans i Östersjön, som äfven med
afseende på förhå!landerne i Orienten, serdeles i Svarta
hafvet. Han var af den tanka, att England vore kal-
ladt att lemna sin gamla bundsförvandt,. Turkiet, kraf-
tigt bistånd. — Sedan åtskillige andre talare yttrat sig,
bland hvilka äfven Sir Robert Peel, som föreslog att
bevilja de summor regeringen begärt, bifölls anslaget
enhälligt utan omröstning.
Föröfrigt innehålla de Engelska bladen ingenting af
något serdeles intresse, ee
Tyskland. .
Berättelser om Konungens af Preussen sjuklighet mot-
säges bestämdt i dagens Tyska tidningar.
Konungen af Bäjern . väntades i början af månaden
till Ancona, der han skulle: hålla 8 dagars karantän,
och sedermera. begifva sig till Mänchen, der han skulle
inträffa i, påskveckan,
D. 2 dennes rasade i. Trier och nejden deromkring
ett starkt åskväder med. hagel. Åskan slog ned i St.
Paulskyrkan i staden; och tornet afbrann.
Förenta Staterne.
Till Havre har ett paketskepp ankommit med un-
derrättelser från Washington, hvilza gå till och med d.
10 Februari — Presidenten hade den 8 aflåtit ett bud-
skap till Kongressen, hvari, han underrättar densamma
om Englands bemedlingsanbud, hvilket han antagit, och
såsom följd deraf föreslår att Kongressen måtte uppskju-
ta disskussionen öfver den punkt i hans budskap af d.
15 Januari, hvari föreslås apphäfvande, till en del,
af handelsgemenskapen med Frankrike. Straxt i bör-
jan at det förra budskapet yttrar Presidenten, att den
stridiga punkten icke: kan blifva föremål för något
skiljedomare-utslag, emedan den rörer Förenta Sta-
ternes ära och oafhängighet. Förofrigt rekommenderar
han Kongressen. att sätta flottan på en respektabel fot
för att vara beredd på alla händelser. — Man har svårt
att inse hvad Jacksons antagande af bemedlingen egent-
ligen har att betyda, då han, på sätt nyss nämndes, uttryck-
ligen förklarat, att sjelfva den hufvudsakliga tvistefrågan,
nemligen de af Frankrike fordrade explikationer, icke
kunde blifva föremål för inågon kompromiss. Så myc-
ket är emedlertid till en början vunnit, att inga tvångs-
åtgärder tills vidare komma i fråga mot Frankrike, in-
nan ,det i Washington blir kandt, huruvida namnde
makt antagit bemedlingen, hvilket ännu var obekant för
Presidenten, då han erhöll kommunikationen från Eng-
land.
Det berättas nu såsom säkert, att f. d. Ryske mini-
stern i Köpenhamn, Baron Nicolai, kommer att efter-