En annan omständighet inträffar också med allmänna Irfdragnings-staten. Vid 1830 års Riksdag ökades beloppet bland annat med följande anslag: För Högstsalig H. K. H. Prinsessan Sophia Albertinas Hofstats och betjenings pensionerande, med villkor alt indragas i mån af pensiohärernes afgång 14,000: — — Pension för då varande Ståthållaren på Stockholms Slott Frilierre Klingsporr 800: — — För 2:ne Generaler, som uppnått 63 år, hvardera 3000 RB:dr . cs cv oc 6000: — — Med beräkning af dessa och flera andra nya anslag upptogs indragningsstaten vid berörde Biksdag till ett penningebelopp af . . 290,016: 29. 10. Om nu icke, hvad som likväl bör vara att förmoda, någon äfgång ägt rum bland Högstsalig Prinsessan Sophia Albertinas Hofstat och betjening, är det dock en känd sak, att, om icke flere af de på indragnings-staten upptagne, åtminstone Ståthållaren, Friherre Klingsporr före sista Riksdags början med döden afgått, och Stats-Ut. skottet anmälde sjelft uti dess betänkande N:o 89, såsom :skäl för afstyrkande af föreslagen tillökning uti antalet af pensioner på denna stat for Generaler, att icke någon at de redan derå varande 2:ne pensioner ännu blifvit begagnade. Det vill således synas som derigenom besparingar skulle uppkommit, hvilket åter StatsUtskottet, vid sluteliga regleringen icke beräknade; eller ock förleddes man att tro, det dessa besparingar, såsom någon velat påstå, annorlunda användas af Regeringen, på den grund att besparingarne, som uppkomma på sjelfva hufvudttlarna, hvarunder indragnings-staten dock ej bör inbegripas, sålunda få disponeras. I sjelfva verket borde, efter vår tanka, både berörde Generalspeusioner och den vid sista Riksdag tillkomna Amiralspension, jemte flera andra af lika eller jemförlig beskaflenhet, rätteligen utgöra förslagsanslag, alt, endast i händelse af behof, utgå, men annars minska indragningsstatens summa, hvilket, som visadt är, nu icke skedde.