AFI Cy3, CM NACIUUVIUICS, TM USA UPP VeiSts AJ IR UT
sa personer bekymra sig England: reformers ganska li-
tet för personernas skull; och det ringaste tecken till af-
fall från den såsom helig aasedda saken — vi hafva in-
tet ord, som motsvarar det uttrycksfulla backsliding —
är nog, för att slunga dessa nu lysande koryfeer tillbaka
i deras intet. Ett bevis är gamle Burdett, ja sjelfve
Brougham. Desse män buros på de liberales händer,
så länge de? gingo i spetsen för det allmänna vettet och
interesset; men så snart man anade, att det icke var
riktigt helt med dem, voro de genast nästan glömda.
Det är saken och ingenting annat, som sätter de såkal-
lade partierna i rörelse.
Kan då någonting annat än vår Statstidnings okun-
nighet — eller oärlighet, vi veta icke hvilketdera —
tala om Englands (och Frankrikes) talrika blomstran-
de partier, som skulle förtvina, omde icke hade hopp
om att emellanåt skiftevis få kufva hvarandra från mak-
tens höjder?
Men vi vilja icke rycka ur deras sammanhang några
enstaka ord af en liten nätt diatrib öfver detta ämne,
hvilken läses i Statstidningen för den 12 dennes; vi
vilja hugaa läsaren med diatriben i dess helhet.
Till stöd för denna skyldighets förenlighet med vår
grundlag, heter det — och för att häfva det skäl man
mot densamma åberopat, att denna skyldighet icke fun-
nes i vår grundlag, yttrar Aftonbladet N:o 147:
Som Fransyska och Engelska lagarna ingenting heller
stadga om ministrarnes resignations-skyldighet, så snart
de förlorat sitt förtroende hos Konungen, eller sitt in-
flytande hos Representationen, huru kommer det då till,
att emedlertid en dylik skyldighet der anses finvas, och
alltid gör sig gällande? Då denna skyldighet ingen-
städes (utomlands) finnes i positiv Jag stadgad, så be-
visar ju dess förbigående i vår grundlag ingenting? —
Resignations-skyldigheten kan ingenstädes föreskrifvas;
hon är ett moraliskt tvång, och en klar följd af det
konstitutionella och representativa styrelsesättets idÅ.
Så låta de kardinal-skäl, hvarmed man här i landet
skall låta öfvertyga sig att kullstörta sin författning, icke
genom af Konung och Ständer ändrad lag, utan genom
maktspråket att tyda befintlig lag efter några skrifvares
och talares infall om hvad de tycka vara ett visst
Styrelse-sätts id. i
Ått resignations-skyldigheten anses finnas i England
och Frankrike, derom kan man, ehuru med mera skäl,
säga detsamma som förr nämde tidning straxt efter ut-
låter sig om den gamla Svenska folkfriheten, att allt
hvad man derom med så mycken ängslan strör om-
kring sig, kan vara godt och väl, men förslår icke —
—. Vilja Frankrike och England hafva resignations-
skyldigheten ålagd sina Ministrar, så kan ju sådant va-
ra dem undt. Dessa länders talrika blomstrande par-
tier skulle måhända förtvina, om de icke hade hopp
om att emellanåt skiftevis få kufva hvarandra från Mak-
tens höjder. Atskilliga nyttiga näringsgrenar skulle
också förtvina. Dessa länders många Tidningsblad t.
ex. skulle förlora det rikaste och snillrikaste af sma
ämnen, om de icke hvarje vecka hade ett nytt dussin
af personer, om hvilkas möjliga afgång eller befordran
intressanta gissningar vore alt Omförmäla, jemte allt
hvad desse personer sedan barndomen gjort och icke
gjort, samt hvad de i framtiden kunde, ville och bor-
de göra, utsigterna för huru de skulle lyckas, i fall,
och om, och men, o. s. v., hvilket kallas att under-
söka offentliga personers karakterer, och hvilket föran-
leder tjogtals andra tidningar att, en hvar i sin stad,
yttra sina olika tankar, bestridandes hvarandra, och
svarandes på hvarandras sagor, hvaraf högst angenäma
tanke-yttripgar uppstå om portfölj-hopp och portfölj-
förtviflan, oumbärliga för folkens lycka, emedan de upp-
lysa folket om hvilka af de nämde dussin-männen äro
Folkets Män, de som förmenas strida för dess skö-
na sak?, — Det tyckes likväl, att om något exempel
häraf är för oss att hemta, så vore det, som vi förr en
gång nämt, varningen av icke gå en bana, som skulle
inkasta oss i detta elände, om hvilket knappast något
godt ar att säga, och hvilket, i fall det verkligen skul-
jeivara en klar följd af det konstitutionella och repre-
sevtativa Styrelsesättets id, så vore, i Förf:s tanke,
konstitution och representation att sätta i litanian.
Det kan icke falla oss in att ytterligare käbbla med
Statstidningen om satser, om hvilka vi redan så full
ständigt yttrat oss, och dem Statstidningen icke kan
åtkomma, om ej genom en hop krumsprång, som jemnt
ingenting bevisa. Vi vilja blott göra honom några små.
fråger om hvad han rätteligen förstår med dussimmän.
Ar det de män, som fört. och föra Englands eller Frankri-
kes, statsroder under dessa stormiga tider? de män (i ordets
stora bemärkelse), som haft att kämpa med sådana
oppositioner, om hvilka vi i Sverige icke kunna göra
Oss något begrepp; som bestått en sådan- kamp och
dessutom en annan lika envis, om ej lika hård, emot råd-
gifvarne - bakom thronen? Är det dessa dussin män-
nen Brougham, Huskisson; Canning, Guizot, Thiers,
som endast med förakt kunna nämnas bredvid yåra