elden och biifvit förbränd; en bonde från Kaliviks soc-
ken har nedfallit från slindet öfver sin loga och slagit
sig till döds; och en ung dräng från Elmeboda socken
har, vid nedtagandet från väggen af en laddad bössa,
vådligen ibjälskjutit sin syster.
(VV exiö-bladet.)
Skånska Merkurius med gårdagsposten innehåller Hand-
landen Krooks förklaring öfver Aktors, Häradshöfdingen
Zellingers ,. slutpåstående i Ystadska lurendrejerimålet.
Då vi intagit ett utdraz af slutpåståendet, anse vi oss
äfven böra intaga det hufvudsakliga af Hr Krooks för-
klaring:
Innan jag yttrar mig öfver de slutpåståenden, hvar-
med åklagaren Herr Häradshöfdingen och Tullfiskalen
Zellinger inkommit, lärer ordningen fordra, att jag slut-
. ligen utförer det af mig väckta, men af åklagaren allde-
les förbigångna, åtal emot kustsergeanterne Agren, Måns-
son, Rosengren och de flera af kustbevakningen, hvilka
den 12 Oktober sistlidet år infunnit sigi mitt hus, un-
der uppgift att derstädes vilja förrätta undersökning ef-
ter olofhgen i riket infört gods.
Genom vittnena, Ulla Udd, Wils Jönsson och Ulrika
Hagmans sammanstammande berättelser, har jag ådaga-
lagt, att bemälte kustbevakare, åkande ankomne till mitt
hus berörde dag, tidigt på morgonen, häftigt sprungit
ur vagnen samt rusat på och uppstött de tillstängde ga-
tudörrarne, som bevara ingången till mine boningsrum.
Att desse dörrar varit läste, har väl icke kunnat full-
komligen bevisas; men det har blifvit dels upplyst, dels
ock obestridt lemnadt, att samma dörrar vanligen fin-
nas tilliste: att. deruti vid tillfallet varit hvarken handtag
eller nyckel, att dörrarnes uppstötande gifvit ett dån,
som påtagligen vittnar om våldet; att rätta och vanliga
ingången till mitt hus är genom salubeden, och att
denna ingång var vid tillfället öppen och således till-
gänglig för kustbevakarne, hvilkas afsigt med det våld-
samma inorusandet troligen varit ett sikerhetsmått å de-
ras sida, att:hastigt vinna ändamålet af deras besök. —
Månne väl ransakningen, då man deri icke fäister sig
endast vid beslagarnes och deras konsorters uppgifter,
gifver vid handen, såsom åklagaren yttrar sig, att jag
begärt och erhållit anstånd med förrättningen för att
anskaffa vittnen, men begagnat ett sådant rådrum endast
till vidtagande af åtgärder för att samla folk ull mot-
stånd: att jag affärdat budskickningar till åtskillige ställen
i staden, för att anskaffa den folkmassa, som kom
tilistädes: att under hela uppträdet jag varit en tyst å-
skådare till alla i mitt bus förefallne oordningar och
våldsamheter, och att mine vänner inom handelsklas-
sen blandat sig i folkmängden, för att verksamt bidrs-
ga till mitt intresse? Redan i mitt skriftliga anförande
d. 24 Oktober sistlidet år, har jag uppgifvit orsaken,
hvarföre jag, efter kustbevakarnes ankomst, skyndade
att tillkalla vittnen: och jag tvekar icke, att upprepa
denna orsak, nemligen kustbevakarnes företag, att be-
mägtiga sig stämplade varor, under förevändning att
stämplarne vore falska; men ehuru jag inom få ögon-
blick hann tillkalla ett vittne, Handlanden Stenberg, nade
likväl vid hans snabba ankomst kustvakterne börjat deras
såkallade förrättning. Af alla de vittnen, till antalet
ofver trehundrade,; som i målet blifvit hörde, har, med
undantag af några personer, hvilka jag låtit kalla för att,
i egenskap af vittnen öfvervara undersökningen, ingen en-
da kunnat säga att han eller någon annan blifvit af mig
eiler mitt folk anmodad att sig infinna; och en hvar, som
vill göra sig besvär att lasa vittnena Lundgrens, Major
Nordenstjernas, Stenbergs, Hagermans, Lambergs och
Petzolds i protokollerne den 31 Oktober, den 2 och 13
November, 9 December förlidet år samt den 15 sist.
Januari influtne berättelser, skall finna, att Hr åklagaren
tillåtit sig en uppenbar osanning, då han yttrat, att
jag var en tyst åskådare till våldet i mitt hus. Jag
medger dock, att jag saknat både vilja och förmåga att
handgripligen inblanda mig i den emellan folkhopen
och kustbevakarne uppstådde strid, hvilken de sistnämn-
de sjelfve vällat och inledt, genom ett oförsigtigt och
ötvermodigt uppförande, på sätt vittnen Seth, Per An-
cersson och Hagerman intygat.
I motsats af. hvad åklagaren vill hafva Domstolen att
antaga, är det uppenbart, att intet annat än förvet sam-
manlockat folkhopen till åskådande af de ankomne re-
sandes företag, hvilkas besynnerliga utstyrsel, en del ien
höstvagn, och en annan del i en rödmålad vagn, af ett
förflutet sekels modell, och i ett tillstånd, som troget
vittnar om dess höga ålder, var slldeles tillräcklig, att
bereda åskådare. Och då härtill lägges, hvad förhållan-
det i hvarje Svensk stad, der husvisitation ägt rum, vits-
ordar, att detta slags förättningar hafva en besynnerlig
kraft, att reta allmänna nyfikenheten, så skall visserligen
ingen förundra sig öfver det tillopp af folk, som vid
mitt hus den ifrågavarande dagen existerade. Man Bbe-
höfver, för exemplets skull, icke gå längre tillbaka, än
till-den nästföregående husvisitation härstädes hos Hand-