0 0 VA SAP EE MER BEJ HD dan han ämnade tala ett par ord på schavotten. Hvilken ofantlig folkmängd — utropade han — men det ha de jag väl vänta:, man har skildrat mig såsom ett odjur. Jag är en stor förbrytare, men jag har genom mina bekännelser gjort fåderneslandet en stor tjenst; jag har för evigt befästat Konungens thron. — Pepin fördes först upp på schavotten; han tog vid fotex af trappan afsked at presten, som åtföljt honom, och gick med säkra steg uppföre; i samma ögonblick han bands fast vid brädet, vände han hufvudet åt höger och venster, och ropade med en torndönsstämma: Jag är oskyldig! Jag dör ett offer för intriger — Lefven alla väl! — Hans hufvud föll. Morey var så svag i benen, att han icke kunde gå uppför trappan till schavotten, utan måste bäras. Han dog utan ett enda ljud. Då Fieschi hörde det andra hufvudet falla, sprang han, så fort de bundna fötterna gjorde det möjligt för honom, till trappan vid schavotten. Följ mig, — ropade han till Abbd Grivel — och lemna mig först så nära som möjligt vid randen af evigheten. Den andhge ledde honom uppför trappan, med crucifixet i hand. Då Fieschi kommit upp på schavotten, talade han, underdjup tystnad af mängden, följande ord, med fast röst: Mina Herrar! Allt hvad jag sagt är sanning; jag har aldrig ljugit; om jag ljugit, så skall Gud straffa mig. Jag svär att jag talat sanning, jag svär det vid Gud, som jag kysser. (Här räckte honom den andlige crucifixet, hvilket han öfverhopade med kyssar.) Jag beder Gud och menniskor om förlåtelse, men framför allt Gud! Jag hoppas att mitt slut skall tjena till en varning. — Härpå omfamnade han tvenne gånger med liflighet sin bigtfader; denne skyndade trappan utföre; innan ham ännu hunnit ned, rullade Fieschis hufvud på bräderne. De trenne liken fördes till kyrkogårdee Mont Parnasse. Pepins lik öfverlemnades, på hans familjs begäran, åt hans brorson, som lat Begrafva detsamma. — Folkmängden drog hem, hvar till sitt, i djup stillhet; ordningen stördes icke på något enda ställe, Gazette des Tribuneaux innehåller följande märkliga berättelse om de försök, som gjordes nyss före Pepins afrättande, för att förmå honom till ytterligare bekännelser: Då de trenne delinqventerne ankommit till afrättsplatsen och stigit ur vagnarne, framträdde Hr Vassal, en poliskommissarie, som fått detta speciella uppdrag, och vände sig till Pepin med dessa ord: Hr Pepin! Ni är eder sista stund nära, Ingenting bör mera kunna afhålla eder ifrån att tala ut. Ni är eder sjelf skyldig, att säga sanningen hel och hållen. Eder bigtfader har utan tvifvel: lagt eder denna pligt på hjertat, Om ni alltså ännu har någonting att upptäcka, så är man beredd; att-mottaga edra bekännelser. — Helt lugnt svarade: Pepin: Jag har sagt allt hvad jag hade att säga. Jag dör oskyldig, ett offer för de nedrigaste machinationer. Må man blott draga: försorg för min hustru och mina barn! Pepin gick derpå med fasta steg mot schavotten. Då närmade sig honom åter Herr Vassal, och sade: Annu är det tid Herr Pepia! -Annu står det eder fritt att göra upptäckter. Så snart ni förklarar eder beredd dertill, skall executionen — så lyda mina ordres — blifva uppskjuten i hvad den rörer eder! Fastän nu dessa insinuationer tydligen voro beräknade på att väcka förhoppningar hos Pepin,:-att genom vidare upplysningars meddelande kunna undgå schavotten, så fortfor han dock i sin vägran. Med en röst, som nästan uttryckte förakt, svarade han Hr Vassal: Ni hör ju, min Herre! att jag ingenting har att säga er. Derpå omfamnade han abbe Gallärd och besteg schavotten, hvarifrån han åter upprepade försäkringarne om sina oskuld. Såsom redan blifvit nämndt, gjordes från flere håll försök att utverka mildring i straffet för de trenne lifdömde, men utan framgång. Hans Maj:t stod icke att beveka, utan fastställde domen för alla tre, under iåtskilliga känslofulla och rörande yttranden, såsom att han gerna, genom utgjutande af sitt eget blod d. 28 Juli, skulle hafva köpt möjligheten att göra nåd, m. m. d. National gör i anledning häraf följande reflexioner: Då dessa rader komma för allmänhetens ögon, är Pärsrättens dom redan bragt till verkställighet, och trenne menniskörs blod redan gjutit, af hvilka tvenne ingalunda synas öfverbevista om brottslighet. Så har då schavotten åter blifvit upprest äfven för politiska förbrywelser! De föreställningar vi gjorde mot detta förfarande, medan tid ännu var, utgingo i samning icke blott från ett interesse för Morey och Pepin. De utgingo från samma känslor, som gjorde att vi med glädje helsade: Pärsrättens dom i processen mot Carl X:s ministrar, såsom en borgen för dödsstraffets afskaffande för politiska förbrytelser. Samma känslor ledde oss äfven att mildare bedömma de förbrytelser , Hertiginnan af Berry är 1832 personligen begått mot patrioternes i våra vestliga departementer lif, egendom och lugn. Den af