altid äro de tjenligeste skollärare, men deducerar den min-
dre tjenligheten från en splitter ny orsak, från icke mindre
än från öfningen i prestembetet. — Huru så beskaffad) öf-
ning kan medföra otjenlighet eller oförmåga på en lära-
replats, fattar jag icke, med mindre, att jag får antaga,
alt konsistorium gått så långt i omtanka, att det beräk-
nat den tillfälliga heshet, som någongång tärer besvära
predikanter, som skrika mycket. — Icke kan lärare-
förmågan förminskas genom repetitioner i katheketik och
dogmatik; icke heller förlorades den, om några exe citii
timmar skulle erfordras, för att kunna döpa, viga och
begrafva. Otjenlig lärare kan man icke heller blifva
genom behandling af casus conscientie, hvarvid icke
annat fordras, än hvad hvarje man af hjerta och heder
bör kunna förut. Kan konsistorium på allvar tro, att
handläggningen af sådana ämnen vållar oskicklighet i
läroväg? - Ar det väl svårare, att öfvertaga lärarekallet
vid en Folkskola, än att från discens vid Gymnasium
och Akademien på en gång uppträda såsom docens
på predikostolen? — Obegripligt förekommer det, huru
ett sådant utlåtande kunnat emanera från ett Konsisto-
rium, som bland ledamöterne räknar Herrar Lundblad,
Kellgren och Guldbrand ). i
Slutligen må man till vederbörande Konsistoriers be-
hjertande åter erinra om hvad en kyrkoherde i Skåne
för ett par år sedan yttrade uti en för Svenska Prester-
skapet säkerligen bekant skrift:
Den klagan blir alltmera Kögljudd i alla länder nu
för tiden, vårt fädernesland icke undantaget, att pre-
sterne ej fullt motsvara ändamålet hvarföre folket lö-
nar dem. De predika väl, som förr, men man tvif-
lar på kraften deraf, och vi få dagligen allt mera skäl,
att klaga med Paulus: Ho tror vår predikan? : Man
börjar allt mer och mer, att forska öfver våra privi-
legier, och billigheten deraf sättes allt mer och mer i
fråga.
Det ligger i sakens natur att hvar och en försvarar,
hvad han tror vara sin rättighet. Men illa uppfattas
försvaret för de presterliga privilegierne genom ett sta-
tionärt förhållande, det är genom ett handlingssätt,
som endast kämpar för att bibehålla allt, som det är.
Vill man kraftigt och med framgång:försvara sina pri-
vilegier, så göre man det för Guds och för sannin-
gens skull; det är: man förvandle Presterskapets
stora privilegier till upplysningens, för obskurantismen
oåtkomhga, privilegier. Pr esten blifve mer än reli-
gionens ceremonimästare, mer än kristendomens man-
telhöljde officiant i templet, han blifve hvad han bör
vara: Menniskornas Lärare! Men skall detta kunna
ske utöfver en lägre bildningsgrad, så måste Prester-
skapet åter lyfta sig upp till tidens bildning; Prester-
skapet måste lära sig inse, att all vetenskap är reli-
gion, all forskning protestantism, så snart den ställes
i harmoni med det religiösa sinnet
Rurico!a.
EA Ake MANETEN Md
) I anledning af denna anmärkning böra vi upply-
sa, att Hr Guldbrand icke deltagit i underskriften
å utlåtandet.