SN ä SS RR RR MA ON RR RA AR AR SER AA
den hufvudsakligen följande:
Fieschi syntes, då han efter sista sessionens slut om af- j
tonen återfördes till fängelset, vara glad öfver att de
långa och besvärliga process-debatterna tagit slut. Han
fann i fängelset Nina Lassave för sig, som fått tillå-
telse att besöka honom der. Hon samm i tårar. Fie-
schi -yttrade leende: om du kommit hit, kära Nina!
för att göra mig vek och bryta mitt mod, så ser jag
heldre att du: åter ville aflägsina dig. — Derpå åt
han lugnt sin aftonvard, lade sig vid vanlig tid, och
sof godt. Följande dagen fick Nina nästan hela tiden
stanna qvar hos honom, likväl under uppsigt af en
fångvaktare och en rättsbetjent. Nina sömmade och
märkte under hela tiden näsdukar åt Fieschi. Då Nina
omkring kl. 6 tog afsked af honom, sade han: i deita
ögonblick afgöres mitt öde. .— Afven Hr Lavocat besökte
Fieschi den 15. Fieschi föll på knä för honom, och
bad honom söka utverka, att han finge gå till fots till
schavolten, och blifva förskont för tvångströjan, som
annars påklädes dem, som äro dömda till döden. ; Han
anade icke på hvad sätt domstolen stod i begrepp, att
sörja för uppfyllandet af den förstnämnda hans begäran.
Klockan 8 på aftonen kom Hr Lavocat åter till honom;
Fieschi låg i djup sömn, På eftermiddagen hade han
låtit skicka efter abb Grivel, för att bedja honom
vara sig följaktig på den sista färden. Abben stannade
qvar hos honom 1 fängelset i tvenne timmar.
Den 16, kl. half nio på förmiddagen, begaf sig Pärs- I
kammarens förste sekreterare, Hr Cauchy, till fängelset,
för att kungöra domen för fångarne. Han ingick först
till Fieschi, som mottog honom med det yttrandet:
det ser ut som ni icke bragte mig något godt
budskap ! — Då Cauchy svarade, att den mission -
han hade att uppfylla, visserligen vore ganska sorg-
lig, yttrade Fieschi: jag visste det väl, och
är förberedd derpå. — Men hur går det — frå-
gade han vidåre. — med Morey, Pepin och Boi-
reau?? — Då han fick veta huru domen utfallit ötver
dem, abmärkte han: de äro brottslige; men det bedröf-
var mig att man vill straffa dem så strängt. — Hr
Lavocat var narvarande vid detta uppträde; han: gret
häftigt. — Fieschi bad honom lugna sig, emedan han
annars måste bedja honom aflägsna sig, ty —
sade han — min själ är visserligen stark, men mitt hjer-
ta är känosligt. Då man sedermera, efter domens upplä-
sande, ville- draga tvångströjan på F., visade han sig
otålig och känslig för det förnedrande, som låg i denna
procedure, och för det misstroende, som derigenom visades
honom, Han försäkrade ånyo, att han icke skulle göra
något försök, att taga lifvet af sig. — Från Fieschi be-
gaf sig Cauchy till Pepin. Denne syntes aufallen af en
feberparoxXysm. Hastigt sprang han upp, och lopp emot
de inträdande, med åtbörder som en vansinnig. Utanatt
visa minsta rörelse, åhörde han sin dom. Jag ville så
gerna gråta — sade han — men tårekällan är uttor-
kad. Han begärde få veta när afrättningen skulle gå
för sig. Då han icke fick svar derpå, föll han på den
förmodan, att han genast skulle afrättas. Han yttrade
nu, att han behöfde åtminstone en månad, för att ord-
na sina affärer och bestyra om sitt hus. — Nu kom tu-
ren till Morey, På honom gjorde domens uppläsning
icke det ringaste intryck; han bibehöll samma lugna fatt-
ning, som han visat under de 14 dagarne rättegången va-
rat. Helt trankilt började hån följande reflexioner: Jag
år gammal, naturen skulle under vanliga förhållanden
blott ännu hafva beskärt mig några år; min sjuklighet
skulle hafva förvandlat dessa år till månader, det är
således likgiligt om jag dör några ögonblick förr eller
senare. Men jag bedyrar ånyo att jag är oskyldig;
hade Fieschi emot mig följt sanningen, såsom jag gjort
mot Bescher, så skulle saken siå annorlunda. Slutligen
igträdde Cauchy i Boireaus fängelserum. Vid de orden
i domen: Boireau kännes skyldig till medbrottslighet,
dånade;han. Först sedan man gjortför honom begripligt,
att ban icke blifvit dömd till döden, utan till 20 årigt
fängelse, hemtade han sig någorlunda. — Bescher hade
redan Måndags afton, straxt efter :omens afkunnande,
blifvit försatt i frihet. Morgonen derpå begaf han sig,
jemte de fångvaktare som haft bevakningen hos honom,
ull en krog, för att belöna dem för det besvär de
haft för hans skull. — Vid middagstiden d. 416
fick Pepins hustru besöka honom. Deras barn voro
icke med. Detta uppträde var sönderslitande. —
Kl. 2 besökte samtliga advokaterne fåhgarne, som de
försvarat. — Kl 4 fick Nina Lassave tillträde i Fie-
schis fängelse, för att taga afsked af honom. Man ha-
de åter afkladt honom tvingströjan, emedan hela hans
väsende deraf blifvit så djupt skakadt, att man fruktade
att, i stället för sjelfmord, såren i hans hufvud åter
skullekunna bryta upp, och förorsaka döden. Fieschi
kan sofva när han vill. Den 15:de aflade han prof
derpå. - Haa kallade sömnen ett mnoviciat för döden.
En annan gång yttrade han: Min husvärd har för-
kunnat mig, att jag måste laga mig till att flytta: