SN ä SS RR RR MA ON RR RA AR AR SER AA den hufvudsakligen följande: Fieschi syntes, då han efter sista sessionens slut om afj tonen återfördes till fängelset, vara glad öfver att de långa och besvärliga process-debatterna tagit slut. Han fann i fängelset Nina Lassave för sig, som fått tillåtelse att besöka honom der. Hon samm i tårar. Fieschi -yttrade leende: om du kommit hit, kära Nina! för att göra mig vek och bryta mitt mod, så ser jag heldre att du: åter ville aflägsina dig. — Derpå åt han lugnt sin aftonvard, lade sig vid vanlig tid, och sof godt. Följande dagen fick Nina nästan hela tiden stanna qvar hos honom, likväl under uppsigt af en fångvaktare och en rättsbetjent. Nina sömmade och märkte under hela tiden näsdukar åt Fieschi. Då Nina omkring kl. 6 tog afsked af honom, sade han: i deita ögonblick afgöres mitt öde. .— Afven Hr Lavocat besökte Fieschi den 15. Fieschi föll på knä för honom, och bad honom söka utverka, att han finge gå till fots till schavolten, och blifva förskont för tvångströjan, som annars påklädes dem, som äro dömda till döden. ; Han anade icke på hvad sätt domstolen stod i begrepp, att sörja för uppfyllandet af den förstnämnda hans begäran. Klockan 8 på aftonen kom Hr Lavocat åter till honom; Fieschi låg i djup sömn, På eftermiddagen hade han låtit skicka efter abb Grivel, för att bedja honom vara sig följaktig på den sista färden. Abben stannade qvar hos honom 1 fängelset i tvenne timmar. Den 16, kl. half nio på förmiddagen, begaf sig PärsI kammarens förste sekreterare, Hr Cauchy, till fängelset, för att kungöra domen för fångarne. Han ingick först till Fieschi, som mottog honom med det yttrandet: det ser ut som ni icke bragte mig något godt budskap ! — Då Cauchy svarade, att den mission han hade att uppfylla, visserligen vore ganska sorglig, yttrade Fieschi: jag visste det väl, och är förberedd derpå. — Men hur går det — frågade han vidåre. — med Morey, Pepin och Boireau?? — Då han fick veta huru domen utfallit ötver dem, abmärkte han: de äro brottslige; men det bedröfvar mig att man vill straffa dem så strängt. — Hr Lavocat var narvarande vid detta uppträde; han: gret häftigt. — Fieschi bad honom lugna sig, emedan han annars måste bedja honom aflägsna sig, ty — sade han — min själ är visserligen stark, men mitt hjerta är känosligt. Då man sedermera, efter domens uppläsande, villedraga tvångströjan på F., visade han sig otålig och känslig för det förnedrande, som låg i denna procedure, och för det misstroende, som derigenom visades honom, Han försäkrade ånyo, att han icke skulle göra något försök, att taga lifvet af sig. — Från Fieschi begaf sig Cauchy till Pepin. Denne syntes aufallen af en feberparoxXysm. Hastigt sprang han upp, och lopp emot de inträdande, med åtbörder som en vansinnig. Utanatt visa minsta rörelse, åhörde han sin dom. Jag ville så gerna gråta — sade han — men tårekällan är uttorkad. Han begärde få veta när afrättningen skulle gå för sig. Då han icke fick svar derpå, föll han på den förmodan, att han genast skulle afrättas. Han yttrade nu, att han behöfde åtminstone en månad, för att ordna sina affärer och bestyra om sitt hus. — Nu kom turen till Morey, På honom gjorde domens uppläsning icke det ringaste intryck; han bibehöll samma lugna fattning, som han visat under de 14 dagarne rättegången varat. Helt trankilt började hån följande reflexioner: Jag år gammal, naturen skulle under vanliga förhållanden blott ännu hafva beskärt mig några år; min sjuklighet skulle hafva förvandlat dessa år till månader, det är således likgiligt om jag dör några ögonblick förr eller senare. Men jag bedyrar ånyo att jag är oskyldig; hade Fieschi emot mig följt sanningen, såsom jag gjort mot Bescher, så skulle saken siå annorlunda. Slutligen igträdde Cauchy i Boireaus fängelserum. Vid de orden i domen: Boireau kännes skyldig till medbrottslighet, dånade;han. Först sedan man gjortför honom begripligt, att ban icke blifvit dömd till döden, utan till 20 årigt fängelse, hemtade han sig någorlunda. — Bescher hade redan Måndags afton, straxt efter :omens afkunnande, blifvit försatt i frihet. Morgonen derpå begaf han sig, jemte de fångvaktare som haft bevakningen hos honom, ull en krog, för att belöna dem för det besvär de haft för hans skull. — Vid middagstiden d. 416 fick Pepins hustru besöka honom. Deras barn voro icke med. Detta uppträde var sönderslitande. — Kl. 2 besökte samtliga advokaterne fåhgarne, som de försvarat. — Kl 4 fick Nina Lassave tillträde i Fieschis fängelse, för att taga afsked af honom. Man hade åter afkladt honom tvingströjan, emedan hela hans väsende deraf blifvit så djupt skakadt, att man fruktade att, i stället för sjelfmord, såren i hans hufvud åter skullekunna bryta upp, och förorsaka döden. Fieschi kan sofva när han vill. Den 15:de aflade han prof derpå. Haa kallade sömnen ett mnoviciat för döden. En annan gång yttrade han: Min husvärd har förkunnat mig, att jag måste laga mig till att flytta: